Mamsen är en höstkramare

Alice

September är en fin månad tycker jag. Sen blir det svårare och svårare, jag har aldrig riktigt lyckats vänja mig vid mörkret och kylan. Mamsen är inte alls som jag. Hon skriver så fint om hösten i brevet jag fick idag:

“Det finns så oändligt många små ting att glädjas åt i tillvaron. Jag tillhör de lyckligt lottade som älskar hösten, mörkret och gråtonerna i november. För mig är det lugnets och fridens tid. Då kan jag slappa och vila, tända ljus, se på teve, läsa böcker m.m. Inget gräs ska klippa, inga rabatter ansas. Det är skönt med lägenhet, faktiskt. För inget i världen skulle jag vilja bo i villa mer! Men stugan är bra. På sommaren.
Nu ska jag göra en kopp te och slappa en stund innan Alice och jag går till brevlådan.”