Ikväll skulle jag ha deltagit i ett externt möte från kl. 18-20. Jag gick dit direkt från jobbet och tog för givet att det skulle bjudas på en smörgås. Det gjordes det inte, inte ens ett glas vatten fick vi. När halva tiden gått var jag så hungrig att jag trodde jag skulle svimma. Blodsockret måste ha legat nere vid fotknölarna vid det laget. Det var bara att packa ihop och åka hem. T mötte mig i dörren med en rågad tallrik pasta. Först sade han "hej" och sedan sade han "ät!".
Det kallar jag känsla!
SvaraRaderaVilken omtänksamhet!
SvaraRaderaDu skulle ha fått smörgåsbord, tre rätters middag och minst fyra efterrätter och en semla tycker jag.
MINST.
Eller en ostmacka åtminstone.
Inte omtänksamt. Och lite snålt.
Herregud Carina, då hade jag spruckit många gånger om! :)
SvaraRaderaDet märkliga är att jag kan gå från absolut inte hungrig till värsta hungerattacken på 30 sekunder. Jag vet det men ändå lär jag mig aldrig att planera matintaget.
Snål tillställning. Men mkt omtänksam man!
SvaraRaderaJag har sagt det förut; du verkar ha en man värd sin vikt i guld.
SvaraRadera(Nä förresten, det har jag nog inte sagt förut ;)
Ja Jenny, det är han! :)
SvaraRaderaHärligt!
SvaraRaderaÄr han tankeläsare, eller har ni några osynliga trådar mellan er?
SvaraRaderaHan brukar kolla om jag ätit en ordentlig lunch eller inte. Har jag inte det vet han i vilket tillstånd jag brukar befinna mig när kvällen kommer... :)
SvaraRaderaHan brukar kolla om jag ätit en ordentlig lunch eller inte. Har jag inte det vet han i vilket tillstånd jag brukar befinna mig när kvällen kommer... :)
SvaraRadera