Jag gick förbi T-Jarlen för att köpa bananer. Kvinnan före mig i kassakön hade bara en vara på bandet. Jag lämnade kön och gick tillbaka in i butiken för att köpa samma vara; en pain-au-chocolat. På påsen där jag lade den varma bullen stod det "Franska kvarnen". Ett tecken...
Det är nostalgi. Varje dag klockan kvart i fyra stod barnen och mammorna på kö till bageriet på hörnen. Då kom de första varma frasiga pain-au-chocolat in i butiken.
SvaraRaderaLåter som en god tröst :)
SvaraRaderaHoppas att du njöt. Det är viktigt att sköta om sig:)
SvaraRaderaÅh Eva, le goûter de 4 heures... Det är verkligen nostalgi.
SvaraRaderaFår dock inte bli någon (o)vana!
Åh vad gott...du gjorde helt rätt!!!
SvaraRaderaKänner hur den smälter i munnen!
SvaraRaderaNågon tröst måste man ju få ha när mörkret lägger sig som en våt yllefilt över nejden, kylan kryper under skinnet och snön yr runt knutarna.
Precis så kände jag Beppan! Det är inte klokt så många anledningar till tröst man kan hitta på... :)
SvaraRaderaBrukade tassa ut på morgonen när Ellen, eller Elin eller Annica sov och köpa pain au choclat, sedan förde jag det doftande lilla brödet sakta framför näsan på dem tills de vaknade.... då hade jag redan hunnit dricka mon petit café med en croissant och Libé---
SvaraRaderaNostalgi!