“Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol” sjung Evert Taube. Jag har väl aldrig sett samtliga dessa arter blomma samtidigt fast vem bryr sig? För Taube var säkert örterna sinnebilden av paradiset.
Nu blommar i varje fall kattfoten och tittar man närmare på de små rosa bollarna ser man att de ser precis ut som trampdynorna på en katt. Hos oss växer de på berget och sprider sig långsamt men säkert.
I England fyller Blue Bells skogarna, precis som våra vitsippor här hemma. Jag vill så gärna ha en skog av Blue Bells (Engelsk klockhyacint) men får nöja mig med några blommor här och där, så länge.
De promiskuösa aklejorna blandar sig hejvilt med varandra – denna mörka skönhet har då aldrig jag planterat.
Jag måste skaffa mig en riktig kamera…
Om Gröna fingrar sökes
▼
Underbara bilder Annika!
SvaraRaderaDet är motivet som gör det, inte fotografen! En systemkamera vore inte så dumt...
SvaraRadera