Inte långt kvar nu ... Tänker sitta här till jag skrivit "Slut", och inte låtsas om värken i den högra axeln. Kanske att jag tar en paus när det är dags för middagen, sondmatning låter inte som ett trevligt alternativ.
Passerat tusen ord idag - när sjutton ska karaktärerna i min berättelse inse att de inte kan jiddra länge till, att de är tvungna att göra upp med sig själva och varandra, vare sig de vill det eller inte?

Jag har det motsatta problemet - det händer en massa men ingen lär känna personerna.(Tror jag iallafall är det motsatta problemet. Eller ?)
SvaraRaderaYou lost me there Ingerun - hur menar du?
SvaraRadera