Som bekant diskuterade jag framtida projekt med min
förläggare igår. Jag pitchade en romanidé som jag själv tyckte var
lysande. Att maken dissat den redan
brydde jag mig inte om för vad vet han om någonting?
Problemet är att även förläggaren rynkade på näsan. Jaha, tack för den. Men jag är ju en pragmatisk person och om jag får
tillräckligt många argument på varför min idé inte är lika fantastisk som jag
trott (typ kan vara svårt att sälja in), är inte jag den som är den.
Så jag pitchade en ny. Som maken älskar. Den är
givetvis hemlig men om jag säger som så: gör det inte svårare än du behöver,
gräv där du står.
Spaden är nu framtagen och ärmarna uppkavlade. Ska bara få igång fantasin
också.
Och förläggaren är med på noterna.
Heja!
SvaraRaderaTjohooo! Och varför inte skriva den där förstnämnda iaf, också? (kanske i hemlighet) Det som låter som en knasig idé i idéstadiet kanske blir en alldeles underbar bok när den väl är klar! :))
SvaraRaderaToppen att du dissad och hissad nästan samtidigt!
SvaraRaderaUnderbar känsla det där att börja på något nytt! Lycka till!
SvaraRaderaDet där med att bli dissad av sitt förlag måste kännas rätt...märkligt...?
SvaraRaderaSamtidigt så har de ju mer koll.
Du ska stå för de kreativa; de för det realistiska.
Jag håller med Kati, förvara den första versionen väl. Du vet aldrig när den får skina i all sin glans.
SvaraRaderaTills dess får du väl lyssna lite på maken och förläggaren då ... :-)
Bra make!
SvaraRaderaSå är det - ens historia måste ju gå att sälja också. Tänkte inte på det ... :)
SvaraRaderaJag vet hur det är....
SvaraRadera