Igår kväll åt jag födelsedagsmiddag med sonen. 31 år fyllde han. En vuxen man. Obegripligt. Samtidigt ser jag fortfarande barnet i honom och min beskyddarinstinkt är lika stark nu som då. Både han och hans syster följer med ner till Frankrike i sommar för att fira min pappa som fyller 80 år. Sist pappa och jag sågs, förra sommaren, sa han att han inte kunde begripa att han hade en så vuxen dotter. Jag undrar om han ser flickan jag en gång var när han tittar på mig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar