Tre timmar tog det för Elena att trimma och göra Dexter fin idag. Men så var han också ovanligt långhårig. "En underbar hund, så snäll och väluppfostrad. Och stark!" sa hon och beklagade att vi skulle flytta från trakten. Men vem vet – kanske att hon får tillfälle att trimma honom igen nästa vinter ...
Flyttbestyren fortsätter. I morse kom våra bästa grannar och hämtade resterande krukor och växter. De har köpt alla växter som gick att flytta! Kvar är de enorma krukorna med nerium och maorimyrten som vi lämnar kvar, till de nya ägarnas glädje. Tre parasollfötter är också sålda, så även matgruppen på köksterrassen.
Soffan och fotpallen, bokhyllan i sovrummet, den stora vardagsrumsmattan, grillen, matstolarna och soffborden skänker vi till Emmaus. De kommer hit och hämtar allting i slutet av månaden. Nu är alltså samtliga möbler som inte ska upp till Sverige sålda eller tingade. Så himla skönt!
Det är mycket nu ... För jag redigerar också. Och går till sjukgymnasten. Träffade förresten ortopeden i måndags som sa att jag måste ta tag i min axel så fort jag kommer till Sverige. Att låta det gå längre än ett år mellan skadetillfället och operation är inte att rekommendera, sa han. Så jag ringde Universitetssjukhuset i Linköping och precis som väntat måste jag göra om hela proceduren: Boka tid hos vårdcentralen för att få en remiss, röntgas på nytt, få beslut om operation, stå i kö för att få en operationstid ... Vi talar om en väntetid på 9 månader för en dagoperation och flera år om jag måste läggas in ... Helt galet!
Min franska ortoped trodde inte sina öron när jag berättade om de svenska vårdköerna. "Vad har hänt med den svenska sjukvården?" undrade han. Det undrar jag också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar