Ordning och reda

Skor och ytterkläder ryms
i den andra delen

Äntligen fick vi ändan ur och fixade till garderoberna och städskåpet. Vi behöver komplettera med ett par trådkorgar men jag är ändå sjukt nöjd med resultatet. Den stora garderoben i hallen är guld värd. Den sväljer massor och är dessutom snygg tack vare spegelskjutdörrarna.

Garderobfix, städning och långpromenader – det är sånt jag ägnar helgerna åt medan jag väntar på att Elin, min redaktör, ska ha läst klart Gröna fingrar sökes. Om två veckor ska vi ses för att gå igenom hela manuset. Spännande! Omslaget är klart och godkänt av såväl mig som förlagets kommunikation- och säljavdelningar. Ett rätt så fräckt omslag faktiskt. Sofia Scheutz har formgivit. Förlaget är förtjust och jag med. I december blir det officiellt!

Den läckande toaletten i stugan är nu lagad. Ett rör hade tydligen spruckit. Hurra för Miljösanitet som var snabbt på plats!

Dags för redaktören att komma in

Manuset inskickat till förlaget! I tid, så klart, jag är noga med att hålla deadlines. Jag vill ha och gillar dem. Det är lätt hänt att jag förvandlas till en soffpotatis annars.
Nu ska jag ta ledigt från manuset ett tag och ägna min fritid åt att läsa. Eftersom jag har så mycket på jobbet i höst har jag bestämt mig för att inte börja skriva på någonting nytt förrän efter nyår. Under tiden tänker jag på nästa berättelse. Det är ju så jag fungerar. Tänker först, skriver sedan. Men jag ska även redigera klart Gröna fingrar sökes förstås, och sedan korrläsa hela boken.
Idag spikade vi omslagsskissen. Omslaget kommer att ha ett annat uttryck än de tidigare, men ändå kännas som en Annika-bok.

Redigeringsspurt

Jag närmar mig slutet av denna redigeringsomgång. I morgon ska manuset tillbaka till förlaget – redaktören väntar på att få sätta tänderna i det för första gången.

I helgen blev jag klar med genomläsningen av manuset och jag har de senaste kvällarna fokuserat på att tvätta texten från slaskord, det vill säga ord som smugit sig in i skapelseprocessen och som ofta inte fyller någon annan funktion än att fylla ut.

Dessa ord signalerar osäkerhet och lägger ett filter över prosan. Det är till exempel skillnad på "Det hade nog varit bättre om hon väntat" och "Det hade varit bättre om hon väntat". Eller: "Ibland önskade hon att hon aldrig berättat" och "Hon önskade att hon aldrig berättat". Ett sista exempel: "Det vore ju egentligen roligt om de kunde ses" och "Det vore roligt om de kunde ses".

Andra sådana ord är:

Så, då, nu, ju, plötsligt, uppe, sedan, därefter, här, där.

Det betyder inte att jag utrotar dem, bara att jag vill använda dem medvetet istället för slentrianmässigt.

Förutom detta ser jag över alla "tänkte", "kände", "bestämde sig". Att gestalta tankar, känslor och val är mycket bättre.

Det kanske låter konstigt men jag tycker faktiskt om den här fasen av manusarbetet.

Semester

Bloggtystnaden beror på att jag har semester och ingen wifi. Men jag har det fint! Manuset till Gröna fingrar sökes fick följa med förstås.

Chez nous.

Gröna fingrar sökes – Manus 4 har fått en titel!

Gröna fingrar sökes.
Så kommer min nästa roman, den som släpps våren 2018, att heta. Jag känner mig mycket nöjd med att förlaget valde ut min personliga favorit bland titelförslagen. Som jag längtar till releasen!

Ännu en arbetsvecka är över

Frida, Camilla, Anna, Eva, Eva, jag och Rebecka.

Träff med vårt författargäng i onsdags (alla utom Kristin E var där) och Norstedts sommarfest igår (grillfest på gården, körsång och supertrevligt).

Diskussioner med förlaget om vad Manus 4 ska heta (jag lyckades kläcka fram ett antal förslag som alla föll i god jord), om släppdatum (det blir en vårrelease) och om marknadsföring (jag har tusen idéer).

Så har min författarvecka sett ut.

Min jobbvecka har varit fylld av möten om ekonomi och organisationsförändringar.

Nu är det fredagskväll och T och jag sammanstrålade på Ica Flygfyren i Norrtälje för att handla middagsmat innan vi promenerade hemåt, med siktet inställt på en lugn kväll med musik, läsning och Netflix.

Manusmöte och podd

Den dagen jag är författare på heltid kommer jag att kunna ha flera skrivprojekt parallellt. Idag är det omöjligt, jag varken hinner eller orkar. Hade jag inte haft mitt ordinarie jobb hade jag till exempel kunnat ägna tiden jag väntar på respons från förlaget åt att börja skissa på en ny berättelse.
Men snart är väntan över – om 2 veckor ska jag upp till Norstedts för att träffa min förläggare Gunilla och diskutera det fortsatte arbetet med Manus 4. Tanken är att jag fixar det sista under semestern och att manuset sedan skickas vidare till Clara, redaktören. Sedan har vi hösten på oss att slipa vidare. Det ska bli riktigt skoj!
Förresten – har jag nämnt att jag har en podd? Den produceras av Studieförbundet Vuxenskolan och heter Läsglädje. Avsnitt 1 är ett författarsamtal med Sara Lövestam och avsnitt 2 med Eva Swedenmark. Snart släpps avsnitt 3, mitt samtal med Hans Gunnarsson. Nästa vecka spelar vi in ett av höstens avsnitt, ett samtal med lektören, författaren, journalisten m.m. Victor Estby. Mitt ordinarie jobb må ta mycket tid och energi i anspråk men tänk så mycket roligt jag får göra!

Inte ett enda nyttigt handtag

I kväll är en ovanlig kväll. Jag sitter och – hör och häpna – tittar på teve. Jag behöver inte stressa med att redigera Manus 4 (det gjorde jag i helgen och manuset är inskickat till förlaget), inte sitta med deklaration och momsredovisning till 5 minuter innan tolvslaget, inte kontrollera elritningar till utebelysning, strömbrytare och kontakter till vårt franska hus, inte svara på Madame Bellavistas många frågor om vårt franska bygge, inte ha kontakt med det franska försäkringsbolaget för att förklara varför vi ännu inte har någon adress till huset, inte heller beställa grus till Vätö, inte leta efter en snickare som kan byta ut stugans altanräcke, inte planera försäljningen av vår lägenhet, inte hjälpa sonen med hans CV, inte läsa in mig på jobbgrejer, inte tjata på T att han måste gå till farbror doktorn med sitt ljumskbråck.
I kväll unnar jag mig att inte göra ett skit. Samt att ta en kaka till kvällsteet.

Valborg och 1 maj försvann i redigeringsdimmorna men ett par promenader hann jag med.

Klar med tredje redigeringsomgången!

Jag jobbade hemifrån igår – en dålig idé skulle det visa sig. Grannen under har nämligen bestämt sig för att riva ner sitt badrum. Kakel och klinkers ska bort och betonggolvet bilas. För er som inte upplevt det kan jag berätta att det är ett arbete som låter. Som låter väldigt, väldigt mycket. Till slut stod jag inte ut utan gav mig ut och kom inte hem förrän vid femtiden. Då var det tyst. Tur att badrummen i våra hus är små, förhoppningsvis är hantverkarna snart klara med rivningen.
Förresten var vi och tittade på vår blivande lägenhet i förra veckan. En två på 50 kvm. Öppen planlösning och fönster åt två väderstreck. Sovrummet är mindre än det vi har idag men badrummet dubbelt så stort. Golvvärme så vi slipper element under fönstren samt fina ljusinsläpp. Vi valde standarlösningar förrutom köksbänken som har infälld diskho och häll. Vi flyttar in i sommar, vår sista flytt på många år hoppas jag!

Annars då? Jo – klockan 21:38 igår blev jag klar med redigeringsomgången numero III av Manus 4! Manuset är nu utskrivet och jag ska ägna kommande långhelg åt att läsa igenom det på papper och se om berättelsen behöver kompletteras ytterligare och om språket och tonen blivit som jag vill ha det. Jag räknar med att få iväg resultatet till förlaget på måndag kväll, precis som överenskommet.
Hurra vad jag är bra!

Vårkänning och redigering

Utomhusfika på altanen för första gången i år, omgiven av kvittrande småfåglar. Isen ligger kvar på sundet men hasseln blommar, koltrasten sjunger och T såg den första sädesärlan. Våren –  varje år samma under.

Redigeringen av Manus 4 fortsätter. Jag drar av, fyller på och formulerar om. Tar god tid på mig och känner tillförsikt. Det här blir bra. Riktigt bra.

På kalorijaktsfronten går det också bra. Minus två kilo på två veckor – tack så mycket. Jag hoppas kunna bli av med tre kilo till innan sommaren. Sedan är jag nöjd. Jag vill absolut inte förvandlas till en benget, bara få tillbaka mitt midjemått.

Det är första gången någonsin som jag jobbar på att bli av med kilon. Att äta bra men reglerat tycks vara min modell. Det innebär att om jag mumsar i mig en söndagsfrukost med ägg, bacon, turkisk yoghurt, bär, müsli och nötter (vilket jag gjorde idag), ser jag till att kompenserar det med en härlig powerwalk på 7 km och en lättare lunch. Tack vare promenaden kan jag även lyxa till med en ruta choklad och en frömacka med ost på till eftermiddagsfikat. Till middag blev det en portion hemmagjord fisk- och grönsakssoppa spetsad med syrad grädde, en frömacka, en liten bit ost och ett halvt äpple. Kakor och efterrätter hoppar jag över helt och hållet just nu.

Söndagspromenad och redigering

Promenader är verkligen T:s och min grej. Idag blev den längre än vanligt, drygt 8 kilometer enligt Runkeeper. Vi hittade ett elljusspår som vi följde. Backigt som sjutton. Jag kommer garanterat att ha träningsvärk i låren i morgon.
Nu ska jag sätta mig i min fåtölj, dricka te och inte lyfta ändan förrän jag redigerat 20 sidor. Jag är löjligt förtjust i min berättelse och Leyla och Agnes är inte längre romanfigurer bara. De är också mina vänner.

Vurpor

Dagen började en redigeringsomgång och rätt som det var hade jag skrivit ett nytt kapitel. Ett kort men ändå. Det har hittat sin plats mellan två andra och det är som om det alltid legat där. Varför såg jag inte från början att just den scenen behövdes? En obegriplig tankevurpa. Men det är just det som är fördelen med att låta en berättelse mogna – att den mognar.

En lugn dag annars, förutom att stackars T slog en praktvurpa när vi var ute och gick idag. En lömsk och osynlig isfläck fällde honom. Armbågen fick sig en kyss men annars gick det bra. Puh! Vi vill inte ha några skadade lekamen just nu (inte annars heller) för snart är det påsk och då bär det av till Cerbère.

Ny början

Jag har tillbringat ännu en helg med att redigera och det lär bli många till innan det är dags att skicka tillbaka manuset till förlaget. Tack vare att vi sköt fram releasen behöver jag inte stressa. Skönt! Jag trivs ju bäst när skivprocessen får ta lite tid.
Jag är nu klar med del 1 av redigeringen (hur många omgångar det blir till slut har jag ingen aning om), vilket var att gå igenom min förläggares anteckningar. Hennes många kloka synpunkter fick mig igår att strukturera om början av boken. Under hela skrivprocessen kände jag nämligen att början behövde skrivas om men jag ville låta berättelsen landa först.
Nu är det alltså gjort och resultatet blev precis så bra som jag hoppades.
Sex kapitel "klara", trettiotvå kvar.

Väntar trillingar

När köksritningen för den nya lägenheten kom idag började vi skratta, T och jag. Det var så likt köket i lillhuset i Cerbère! Märkligt ändå att vi bygger (eller snarare att andra bygger åt oss) på två olika ställen samtidigt. I Norrtälje är det vår blivande lägenhet som växer fram och i Cerbère vårt franska hus.

Och så min fjärde roman ovanpå det, en annan sorts skapelseprocess.

Ibland känns det som om jag väntar trillingar.

Dags för storhuset att muras upp. Här lägger monsieur Parra och hans killar reglarna mellan våningarna.
Längst upp till vänster syns plattan till balkongen utanför sovrummen.

I Norrtälje har man kommit upp till takvåningarna. Inflyttningsdatum någon gång i sommar, kanske? Eller höst?
Det visar sig ...

Ännu en helg

Femtio sidor. Det är så långt som jag hunnit redigera denna vecka. 170 sidor kvar. Jag ägnar mig åt att stryka och formulera om. Efter påsk är det dags att fylla på istället, komplettera med nya scener. Mer spännande än så är inte mitt liv just nu.
Marginalerna i manuset är fullklottrade med förläggarens synpunkter. Konstruktiva förslag på förbättringar. Men också beröm. När en luttrad förläggare skriver saker som till exempel "Starkt" vid vissa scener, då blir man som författare väldigt glad.

Tidig morgon i vår semesterby och isen på sundet är så blank att den inte syns.

Två olika världar

Det är fredag och klockan är fem på eftermiddagen. Jag stänger ner butiken efter en sista mejlväxling med Carin, vår controller. Bokslutet är klart och på måndag är det dags för revisorn från KPMG att kliva in. Jag kan pusta ut för, mot alla odds, har vi lyckats vända skutan. Siffrorna är svarta och styrelsen kommer att vara nöjd. 2017 blir tuffare men just nu tänker jag unna mig att vara glad.
Carin är på Bali med sin familj men kan, tack vare dator och wifi, jobba på nästan som vanligt. Själv har jag arbetat från Norrtälje idag. De geografiska gränserna suddas ut ...
Jag tar nu av mig chefshatten och kliver in i min andra värld - författarens. Jag har ju ett manus att redigera.

Redigeringsdags

Den 1 maj ska Manus 4 tillbaka till förläggaren, då ska jag vara klar med den första redigeringsomgången. Det kan tyckas som en evighet dit men med heltidsjobb och omorganisation på schemat går tiden fort kan jag lova. Vi har dessutom fått besked om att lillhuset i Frankrike är inflyttningsklart till påsk så vi åker dit för att göra det i ordning inför sommaren.

Jag har grunnat några dagar på de kompletteringar som förlaget föreslagit och har en någorlunda klar bild av vad jag behöver ta tag i. En huvudperson ska bli tydligare och några bikaraktärer få en mer framträdande roll, scener skrivas till, liksom fler dialoger. Det låter som ett enkelt jobb men varje liten förändring får stora konsekvenser och kan skapa logiska luckor om jag inte är uppmärksam. Det är som ett sånt där skjutpussel eller vad det heter - varje gång som en bit flyttas rubbas helhetsbilden. Med andra ord gäller det att gå varsamt fram. Jag kan förstås välja att inte ändra på någonting men det vore oklokt. De förändringar som förläggaren och jag diskuterade låg nämligen helt i linje med sånt jag själv kommit fram till.
Manus 4 har fått vila i snart 4 veckor och det är dags att ta itu med det igen. Det ska bli riktigt roligt att återse Leyla, Agnes och alla de andra!

Äkta bubblor för att fira Manus 4!

Så var då stunden kommen, den jag både längtat efter och bävat för - manusmötet med Norstedts.
Hur skulle Manus 4 tas emot? Hiss eller diss?
Det blev hiss.
Hiss rakt upp till stjärnorna.
Saker som "Stor potential" och "En ny sida i Annikas författarskap", uttrycktes.
Fortfarande omtumlad sitter jag hemma i min kära Laminofåtölj och dricker champagne. Äkta bubblor ty dagens besked kräver äkta bubblor.
Och vi har en plan ...
Manus 4 släpps i början av 2018. Inte i september som var tänkt eftersom jag helt enkelt inte hinner med - såvida jag inte jobbar dygnet runt vilket jag varken vill eller orkar. Manus 4 är nämligen ingen berättelse som ska redigeras om natten, med grus i ögonen och bomull i huvudet. Det är för betydelsefullt för det. Jag har lagt ner själ och hjärta i texten och turligt nog är vi rörande överens, förläggaren, agenten och jag: Manus 4 ska slippas till att bli den finaste av diamanter.
Eller för att citera min kära förläggare: Jäklar vad bra det här ska bli!

Väntan

Jag är lite osugen på att blogga just nu. Istället läser jag, betar av bokhögen som växte sig stor under tiden som jag skrev Manus 4.
Och så väntar jag. Ständigt denna väntan ... På att förlaget ska återkomma med synpunkter, på att få min patientjournal (tröttnade på läkaren som aldrig hörde av sig och begärde ut min journal istället), på att fru Bellavista som leder bygget av vårt franska hus ska skicka oss de sista offerterna. Först när vi fått dem ser vi om vår budget håller eller om det blir till att äta nudlar resten av 2017 (eller livet).
Jag är inte så bra på att vänta. Blir irriterad. Scrollar rastlöst mitt facebookflöde men blir bara ännu mer irriterad när jag ser vad andra irriterar sig på. Tycker folk beter sig som idioter. Rensar i min vänlista, har snart inga vänner kvar.
Jösses vilket surt inlägg detta blev - lika bra att jag drar mig undan världen en stund.

Gott folk - vi har ett råmanus!

En otrolig manick som gör
att jag hör bättre och som dessutom
neutraliserar min tinnitus något.

Jag sitter med en kopp te och värkande axlar och armar, klipper med ögonen och längtar efter att få gå och lägga mig. Tröttheten kan bero på att jag varit uppe sedan klockan fem i morse och grovredigerat det sista av Manus 4. Men nu är råmanuset klart och ivägskickat till fru förläggare och fru agent. Så himla skönt! Missförstå mig inte - jag älskar min berättelse, har så gjort ända sedan Agnes kom till mig midsommarnatten 2015. Men även om det har varit fantastiskt roligt att skriva ner den, har de senaste månaderna varit tuffa. Det ska bli skönt att ta det lite lugnare under några veckor. Att bara ha ett jobb ...

Solnedgång och halvmåne på en och samma gång. Ibland glömmer jag bort att jag egentligen inte gillar vintern.