måndag 26 februari 2024

Manusmöte

Tack vare den hostdämpande medicinen jag hittade i en gömma, slapp jag jobbiga hostattacker när fru förläggare och jag hade vår tredje och sista manusgenomgång i förmiddags. I morgon börjar jag således en ny redigeringsomgång men den blir inte alls lika omfattande som de två innan. Jag brukar lägga mycket tid på redigeringen så inget konstigt med så många omgångar. Dock har Vindarnas hus tre olika tidsperspektiv, vilket kräver att jag är extra noggrann. Men bra blir det!

söndag 25 februari 2024

Bekräftad ruptur

Analysresultatet från axelartrografin kom redan i fredagkväll och även om jag inte förstår i detalj de medicinska termerna är det i varje fall helt klart att jag har en supraspinatusruptur på 1,12 cm. Den 18 mars ska jag träffa ortopeden och få veta mer. Som om det inte räckte har jag dessutom gått och blivit förkyld och har en sådan där urjobbig torrhosta. Perfekt med tanke på telefonmötet jag ska ha med min förläggare i morgon för att prata om Vindarnas hus. Ett möte jag hade sett fram emot! Jag hoppas att hett te och honung ska hålla hostan i schack.

lördag 24 februari 2024

Hurra för regn och kortisonsprutor!


En natt utan smärta i axeln, den första sedan den 14:e  eller om det var den 15:e december då jag föll och skadade den. Vilken fantastisk känsla! Jag reagerar alltså mycket positivt på kortisonsprutan jag fick rakt in i den skadade senan/muskeln igår. Läkaren gav mig först lokalbedövning och med hjälp av röntgenkameran hittade han precis var han skulle sticka. Han injicerade även kontrastmedlet. Sedan gick jag över till rummet där scannern var, en mindre och tyst variant av en magnetröntgen. På franskt vis fick jag med mig bilderna tillbaka hem men själva resultatanalysen dröjer tills på tisdag. Som jag känner mig just nu borde det inte vara nödvändigt med operation. Hoppas, hoppas! Vi kommer nämligen att ha väldigt mycket för oss i vår och sommar och jag kan helt enkelt inte vara ofärdig. Om två-tre veckor vet vi om våra planer kommer att gå i lås eller inte. Spännande tider ...

Bilden ovan tog jag igår strax efter kl 18. Solen är på väg ner bakom mig, eller bakom bergen snarare, och månen är rund och fin. Det åskar i den mörka molnmassan men inget regn hos oss. Fast igår natt fick vi faktiskt 15 mm regn. Hurra!

onsdag 21 februari 2024

På dagens att-göra-lista

På schemat idag står besök hos sjukgymnasten, besök av grannarna och så besök av firman som ska energideklarera huset. Hur det senare går till har jag ingen aning om men jag lär bli varse. Jag antar att jag ska få svara på frågor om tjocklek på isolering och annat kul, så bäst att ha huspärmen redo. Den 7 mars kommer en annan firma hit för att provtrycka huset för att se om värdena håller sig inom godkända gränser. Vi gjorde samma sak för några år sedan och fick anmärkrningar som nu är åtgärdade. Vi har bl a bytt ut alla spottarna i taken mot ledvarianter som håller tätt bättre.

Roligare än allt ovan är att titta på de omslagsförslag till Vindarnas hus som förlaget mejlar över. Det kommer att bli jättefint och inte likna de tidigare men ändå kännas som en Annikabok. Roligt med förnyelse!

tisdag 20 februari 2024

Gynnbesök och dokusåpa

Apropå saker jag gör medan jag väntar på att få manuset i retur ... Vid gårdagens rutinundersökning hos gynekologen (cellprov + ultraljud) fick jag veta att livmoderslemhinnan blivit tjockare sedan senaste undersökningen för tre år sedan. Gynekologen tog ett vävnadsprov (biopsi) för säkerhets skull. Det gjorde man 2016 också (i Sverige) och av samma anledning. Då var provet negativt och jag hoppas att det blir samma resultat även den här gången. Svar kommer om tre veckor. 

Jag har annars varit upptagen med att gå igenom och sortera en massa papper som har med huset att göra. Jättetråkigt! Har förresten tittat på Love is Blind Sverige (Netflix) som det talats en del om, och jag blir som vanligt förundrad över deltagarnas ibland hämningslösa öppenhet. Inte ens om jag fick betalt skulle jag delta upp i en dokusåpa. Tror jag.

onsdag 14 februari 2024

Lägesrapport


Veckans första besök hos fysioterapeuten avklarat. Jag går dit onsdagar och fredagar och har vid det laget blivit tjänis med såväl Christophe och hans sambo som driver stället som med patienterna som kommer dit varje vecka samtidigt som jag. Stället är rena sambandscentralen och det delas friskt av diverse byskvaller. Det blir mycket skämt och skratt och tonen är ibland rå men alltid hjärtlig. Jag har aldrig varit till en sjukgymnast i Sverige så jag vet inte om där ges samma möjlighet till umgänge patienter emellan eller om det är precis tvärtom – att man inte vill att patienterna, av konfidentiella skäl, ska ha koll på varandras behandlingar. Personligen tycker jag att det är roligt att prata med byborna och jag är alltid på bra humör när jag går därifrån. Mörbultad men glad.

Dagens väder illustreras av bilden jag tog från sovrumsbalkongen strax före lunch: Milt, soligt och vindstilla.

Jag har läst ut en bok som jag haft liggande ett tag: Dimmornas lek av Kate Morton. Den får en 3:a i betyg. Ska nu ge mig i kast med hennes Klockmakarens dotter

Jag har en rejäl bokhög på nattduksbordet som jag passar på att beta av under tiden som manuset till Vindarnas hus är hos min förläggare Clara. Hon ska läsa igenom texten en sista gång innan manuset  går vidare till redaktören.

Hade det inte varit för att jag är förbjuden att överanstränga axeln, skulle jag ha passat på att plantera om och fixa med växterna utomhus också, men jag vågar inte utmana ödet.  

fredag 9 februari 2024

Klar för den här gången!

Så där – nu är manuset skickat till min förläggare Clara på Norstedts igen, och det en hel vecka före deadline. Hurra! Förutom att fila på själva texten har jag rumsterat om bland kapitlen för att få bättre balans och dramaturgi, förtätat, fördjupat och skrivit till nya kapitlen vilket ger berättelsen ytterligare ett lager och därmed en ny dimension. Tycker jag i varje fall.
Det är så himla roligt att jobba med Vindarnas hus! Inte alltid enkelt (snarare tvärtom) men oerhört tillfredsställande eftersom jag ju märker att berättelsen tjänar på all denna redigering. 

Nu ska jag vila mig från berättelsen och även vila axeln. Klantig som jag är lyckades jag med konststycket att ramla i går när Dexter och jag lämnade huset. Jag föll långsamt ett par trappsteg och rullade på något vis över brevlådan så jag hamnade i sittande ställning precis utanför grinden. Ett sånt där märkligt fall som uppstår när man inte har en fungerande höger arm som kan slängas ut för att hålla balansen eller ta stöd mot något. Jag skrämde slag på grannen som såg mig ramla. Han var övertygad om att jag hade slagit mig halvt fördärvad. Det hade jag inte. Men tyvärr smärtar axeln rejält nu igen, och jag skulle tro att senan slets av lite till. Tur ändå att jag var i stort sett klar med redigeringen när det hände så att axeln hinner vila innan det är dags att sätta tänderna i manuset igen.