lördag 25 mars 2017

Isen försvann i natt

Det blåste nordväst när jag vaknade i morse och isen var borta. Helt plötsligt. Så sent som igår eftermiddag låg den kvar. Som jag älskar när isen försvinner, det är som att det plötsligt blir lättare att andas.
Idag tog vi tag i slänten. Sågade ner buskage vi inte ville ha kvar, räfsade bort fjolårsgräs och vissna bräken så att blåsippor, vitsippor och orkidéer får fältet fritt. Det blåste friskt men solen sken och vi blev till slut tvungna att ta av oss jackorna. Jag vågar inte ens föreställa mig träningsvärken jag kommer att ha i morgon. Samtidigt är det skönt att få använda hela kroppen, känna att den orkar trots att den är en dryg halvsekel gammal.
I går fick jag ett rart brev från min läkare på Danderyds sjukhus. Provsvaren såg bra ut nu, skrev hon, och jag behöver inte komma tillbaka förän om ett år. Tack.
Nu är det kväll och stjärnhimlen är vidunderlig, såsom den bara blir där varken stadsljus eller gatubelysning finns. Vi har ätit middag och diskat. Medan T läser sin bok försvinner jag in i min egen berättelse. Det är dags att redigera några sidor.
Tidig morgon och jag blir så glad när jag ser att isen är borta att jag bara måste föreviga ögonblicket.

Att bygga hus på distans

Varje gång som madame Bellavista skickar oss bilder på vårt franska husbygge nyper jag mig själv i armen. Sedan räknar jag igenom budgeten igen. Har vi verkligen tagit med allt? Vi har väl inte glömt att lägga undan för skatten? Vilken typ av utomhusräcken har vi råd med? Kan vi beställa en grind också? Hängrännor och stuprör ska vi ha men någon offert har vi inte sett till ännu. Kommer reserven att räcka till?
Och så tittar jag på bilderna, kontrollerar med ritningarna. Stämmer måtten? Stämmer placeringen av uttag och kontakter med elritningen? Jag mejlar tusen frågor till madame Bellavista. Ibland svarar hon med vändande mejl, ibland inte alls. Jag intalar mig att inga nyheter är goda nyheter ...
Inte bara att vi bygger hus utomlands, vi gör det på distans dessutom. Ganska galet faktiskt.
Bildkvalitén är inte den bästa och färgerna fel men ändå – vi ser hur arbetet med huset fortskrider. Huset har grundputsats och blir vitt när det är torkat och klart. 
Tvättstället byggs på plats. Under ska tvättmaskinen få plats. Gråvitt kakel, 60x25.
Den andra bilden är tagen från sovrummet. Golvplattorna är gråvita och 60x60.
Även trappan kläs i klinkers. Utrymmet under blir perfekt till varmvattenberedaren 
och elcentralen. Jag tror att det blir lite utrymme över, att användas som förråd. 
Vi valde en vit puts som kallas för "gratté", dvs att den är liksom lätt naggad, inte slät.

fredag 24 mars 2017

Svettiga men härliga författarsamtal

En glad författargäst och åhörare som berättar att de redan bokat in sig på nästa författarsamtal – finare betyg kan jag, som samtalsledare, inte tänka mig.
Det händer ibland, när stressen ger mig vallningar, att jag undrar hur jag tänkte med dessa författarsamtal. Har jag inte nog med jobb kanske? Men efter varje samtal, trots att svetten lackar, påminns jag om hur roligt jag tycker det är att leda dem. Gårkvällens samtal med Eva Swedenmark var inget undantag. Nytt för i år är att samtalen spelas in för att så småningom klippas ihop till en podd. Kul!

torsdag 23 mars 2017

Författarsamtal med Eva Swedenmark

Ikväll blir det författarsamtal med Eva Swedenmark! Vi håller till på Tjärhovsgatan 6 på Söder och alla är förstås välkomna.
Jag minns knappt hur det kom sig att Eva och jag fick kontakt med varandra en gång i tiden men jag tror att det var via våra bloggar. Att vi började följa varandra. Vår kärlek till Frankrike och böcker förenade oss. Jag hade inte kommit ut som författare ännu men tack vare bloggen fick jag utlopp för min skrivklåda.
Eva har skrivit massor av böcker inom massor av genre. Skönlitteratur för vuxna och unga, romaner och deckare, fackböcker. Hon har dessutom arbetat som journalist och var en gång chefredaktör för ABF:s tidning Fönstret.
Vi ska tala om litteratur, förstås, men också om livet och om att vara kvinna och om varför det är vid sextio som livet börjar.
Eva kommer att ha sin senaste roman med sig, Se upp med vad du önskar, fortsättningen på den underhållande Om ni inte börjar leva gör jag slut.
Hurra!

tisdag 21 mars 2017

Tack gode gud för digitala tjänster

Tänk så mycket enklare livet ändå blivit sedan internet slog igenom och vi fick tillgång till digitala tjänster. Jag har nu beställt möbler och annat till lillhuset i Cerbère (Vi har utsett Ikea till vår hovleverantör) samt ordnat att elräkningen betalas via autogiro. EDF (électricité de France) hade inget emot att dra från en svensk bank.
Om allt går som det är tänkt ska 187 olika prylar levereras den 10 april. Det är allt från möbler och porslin till skruvdragare och toalettborste. Eftersom jag alltid är mentalt förberedd på krångel och problem, utgår jag från att Ikea kommer att missa att ta med något. Jag hoppas att det blir klädnyporna och inte sängarna.

Wikipedia

Tänka sig – numera finns jag presenterad på Wikipedia. Vilken ära! Det går förstås att skapa en egen sida på t.ex. LinkedIn med samma information men det känns tjusigare att ingå i ett digitalt uppslagsverk. Det är väl egot som får sig en liten kick kan jag tänka mig.

söndag 19 mars 2017

Vårkänning och redigering

Utomhusfika på altanen för första gången i år, omgiven av kvittrande småfåglar. Isen ligger kvar på sundet men hasseln blommar, koltrasten sjunger och T såg den första sädesärlan. Våren –  varje år samma under.

Redigeringen av Manus 4 fortsätter. Jag drar av, fyller på och formulerar om. Tar god tid på mig och känner tillförsikt. Det här blir bra. Riktigt bra.

På kalorijaktsfronten går det också bra. Minus två kilo på två veckor – tack så mycket. Jag hoppas kunna bli av med tre kilo till innan sommaren. Sedan är jag nöjd. Jag vill absolut inte förvandlas till en benget, bara få tillbaka mitt midjemått.
Det är första gången någonsin som jag jobbar på att bli av med kilon. Att äta bra men reglerat tycks vara min modell. Det innebär att om jag mumsar i mig en söndagsfrukost med ägg, bacon, turkisk yoghurt, bär, müsli och nötter (vilket jag gjorde idag), ser jag till att kompenserar det med en härlig powerwalk på 7 km och en lättare lunch. Tack vare promenaden kan jag även lyxa till med en ruta choklad och en frömacka med ost på till eftermiddagsfikat. Till middag blev det en portion hemmagjord fisk- och grönsakssoppa spetsad med syrad grädde, en frömacka, en liten bit ost och ett halvt äpple. Kakor och efterrätter hoppar jag över helt och hållet just nu.

torsdag 16 mars 2017

Det börjar dra ihop sig med lillhuset

I de husprogram som visas på teve är det nästan alltid så att det förr eller senare blir problem med bygget. Det vanligaste är att budgeten spricker. Eller att material inte levereras i tid vilket innebär att logistiken går åt skogen och att det inte går att flytta in som planerat. Därför väntar vi bara på att vårt eget husbygge ska drabbas. För även om det tagit tid, har allt gått som planerat, åtminstone hittills. Låt oss hoppas att det fortsätter så.

Byggaren hälsade att det snart är dags att få upp takstolarna på storhuset. Arkitekten och byggledaren meddelade igår kväll att plattläggaren börjat lägga klinkers i lillhuset. Fasadjobbet påbörjas den 20 mars och målaren tar sig an insidan den 27. Den 3 april ska köket leveras och monteras. Samma datum ska fönsterjalusierna installeras och garageporten monteras. Ingen har nämnt badrummet ännu och jag vågar knappt fråga. Och hur blir det med städningen? Snävt tidsschema med tanke på att vi anländer den 9 april ... Kommer det att hålla eller inte – spänningen är olidlig.
Garaget under storhuset har fått ett golv.
Duschväggen har primats och golvet flytspacklats.
Golvet i storstugan väntar på klinkerläggaren. Här syns den blå ytterdörren.
Ett hus reser sig ... Storhuset tar form. Havsutsikten från balkongen utanför
de två sovrummen på övervåningen kommer att bli enastående.

söndag 12 mars 2017

Söndagspromenad och redigering

Promenader är verkligen T:s och min grej. Idag blev den längre än vanligt, drygt 8 kilometer enligt Runkeeper. Vi hittade ett elljusspår som vi följde. Backigt som sjutton. Jag kommer garanterat att ha träningsvärk i låren i morgon.
Nu ska jag sätta mig i min fåtölj, dricka te och inte lyfta ändan förrän jag redigerat 20 sidor. Jag är löjligt förtjust i min berättelse och Leyla och Agnes är inte längre romanfigurer bara. De är också mina vänner.

Kalorier och hungersnöd

Både T och jag har skaffat appen Lifesum för att hålla koll på hur mycket kalorier vi stoppar i oss. Jag skrev om det i ett tidigare inlägg. Eller snarare var det så att jag började med Lifesum och att T blev så inspirerad att han tog efter.
Hur har det då gått för oss? Har den smygande viktuppgången stoppats? Faktiskt. Och inte bara det. T har gått ner 1,1 kilo på sju dagar och jag 1,4 på nio.
Om jag varit hungrig? Dag 1 var jag det. Eller snarare sugen. Men suget försvann när jag drack isvatten. För det har jag också lärt mig – att jag dricker för lite vatten.
Hungrig när jag lämnar matbordet är jag alltså inte och jag äter i stort sett samma mat som tidigare. Bara mindre portioner. Men framför allt har jag insett vilken betydelse som promenader betyder för förbränningen. Skulle jag exempelvis vilja mumsa i mig en semla motsvarar det för mig en timmes powerwalk.

Intressant också är att se hur mycket energi ens kropp behöver per dygn i viloläge jämfört med när man rör på sig. Det finns ett antal ställen på nätet som hjälper en att räkna ut det och som förklarar hur det hela hänger ihop. Kaloriguiden är ett av dem, tidningen MåBra ett annat.
Sedan kan man roa sig med att kolla upp hur många kalorier som en vanlig pizza (capricciosa) innehåller ...

Egentligen är det sinnesjukt att vissa delar av världen svälter medan andra (hela västvärlden) är nära att äta ihjäl sig. Att jag ägnar tid åt att räkna ut hur mycket mindre jag måste äta för att må bra medan andra inte ens har mat för dagen. Det gör mig lätt illamående faktiskt. Just nu riskerar över 20 miljoner människor att drabbas av svält i flera länder söder om Sahara och i Jemen. Under året beräknas 70 miljoner människor i över 45 länder att vara i akut behov av matbistånd. I vissa delar av Sydsudan är svälten redan ett faktum.
Idag är det jag som swishar över pengar till Hungerhjälpen.