Det är så klart långt kvar till våren men de senaste dagrna har det varit flera plusgrader såväl dag som natt, snön är försvunnen och i morse hörde jag en koltrast som sjöng för full hals. Dessutom är det exakt 1 timme ljusare idag än det var vid vintersolståndet i december. Undra på att jag får vårkänslor!
Redan i höstas började jag fila på en romanidé. Att "fila" innebär att skriva ett flera sidor långt dokument där jag funderar kring handling, teman, persongalleri, miljöer osv. Sedan låter jag det hela vila några veckor för att se om jag fortfarande tycker om idén när jag öppnar dokumentet på nytt.
Det gjorde jag inte, inte den här gången.
Inte för att idén var dålig på något sätt utan för att jag inte känner för att skriva just den berättelsen just nu. Det kliar inte i fingrarna av att vilja sätta igång och det måste det göra.
Genast jag lade denna idé åt sidan dök en ny upp och sedan en till. Två helt olika slags berättelser och jag tror att båda har potential att bli riktigt bra.
Jag har nu jobbat intenstivt i några dagar med den första idén och har i princip hela grundstoryn, tematiken och strukturen klar för mig.
Återstår att utveckla den andra idén och sedan pitcha båda för min förläggare och se vad hon tycker.
Detta med att fila på en romanidé är något jag alltid gör. Det hjälper mig att fånga upp tankarna som studsar omkring i huvudet likt pingpongbollar. Men det är ett levande dokument jag arbetar med och det kommer att ändras många gånger innan manuset är klart. Så är det alltid och det är det arbetssätt som passar mig bäst: en salig blandning av struktur och spontana infall.
Vilken fin roman som min författar-och förlagskollega Annelie Sylvan skrivit! Om Lisbeth som plötsligt blir lämnad av sin man efter 40 års äktenskap. Arg, ledsen och bitter flyttar hon till ett torp i skogen för att få vara ifred och komma underfund med vem hon är och vad hon vill. Fint gestaltat och med levande miljöbeskrivningar, det hela skrivet med ett rikt och varierat språk. Läs den!
Jag läser i tidningarna om bränderna i Los Angeles och minns branden i Cerbères kommun för två år sedan. Skogsbränder är tyvärr vanliga i vårt gamla hörn av världen, särskilt nu när det råder torka och har så gjort i tre år.
Jag vet inte om bränderna i LA beror på den mänskliga faktorn men så var det i 99% av fallen där vi bodde tidigare, bevisligen 100% när det gällde branden i Cerbère. Och ännu har inte naturen återhämtat sig ... Men byn klarade sig, till skillnad från hela bostadsområden i LA. Ändå hände det någonting med mig efter branden i Cerbère. En liten känsla av otrygghet smög sig på. Inte så att jag gick omkring med ångest och oro – jag var mest arg på idioterna som orsakade branden (två män som skulle elda ris när det blåste vindbyar på 100 km/timmen) – men branden kom faktiskt otäckt nära. Byborna evakuerades, våra terrasser var täckta av sot och aska och hus i utkanten av byn skadades. Hur ska då inte människorna i LA känna sig? Även de som inte är direkt drabbade av branden men som under lång tid kommer att tvingas andas en luft där sot och andra giftiga partiklar virvlar omkring istället för att regna ner i marken? Och som ser förödelsen, spöklandskapet som bränderna lämnar efter sig.
2024 var det varmaste året som hittills uppmätts enligt Copernicus klimattjänst, och första året med en global medeltemperatur 1,5 C° högre än jämfört med förindustriell tid. I Europa var det värre ändå: 2,92 C°. Inget tyder på att 2025 blir svalare.
Med klimatförändringar följer extremväder. Som torkan i LA och i vårt gamla hörn av världen. Så även om det i huvudsak var en önskan om att komma närmare familjen som fick oss att flytta tillbaka till Sverige, spelade nog branden, torkan och vattenbristen på ett omedvetet plan också in.
Planen när vi flyttade från Cerbère och Côte Vermeille var ju att komma tillbaka men som besökare. Först tänkte jag att det skulle bli i januari/februari men jag tror att mars/april är en bättre period. Då är det vår där, en vår som påminner om svensk försommar, och det brukar inte blåsa lika hårt och kallt som på vintern.
Efter att ha pratat ihop oss med våra Banyulsvänner R och K är det nu klart att vi i början av mars bilar ner till just Banyuls-sur-mer som vi känner så väl och som är en roligare by den tiden på året än Cerbère. Vi har hyrt en av lägenheterna som R har hand om och stannar i fyra veckor. Så roligt det ska bli att få komma tillbaka till en kustremsa som jag älskar så mycket samt återse kära vänner, både i Banyuls och i Cerbère. Vi kommer även att passa på att hälsa på pappa några dagar när vi åker förbi Montpellier.
.jpeg)
Vi städade bort julen idag och jag köpte tulpaner! Som jag längtade efter att kunna göra det när vi bodde i Cerbère. Visst fanns det tulpaner i Frankrike också men inte överallt som i Sverige och någon riktig tulpankänsla infann sig aldrig. För mig är tulpaner och längtan efter våren sammankopplade och någon sådan längtan hade jag inte i Cerbère då vintern var så solig och mild.
Lika roligt som det är att ta fram ljusstakar, stjärnor, gran och pynt vid advent, lika skönt är det att få undan allting igen på trettondagen. Men ljusslingan runt balkonräcket behåller vi ett tag till och ikväll ska vi dricka upp det lilla som är kvar av glöggen. Passar bra med tanke på vintervädret som är. Just nu snöar det nämligen för fullt efter flera dagar med många minusgrader och ishalka. Dock slipper vi samma snökaos som andra delar av landet drabbats av.
Dexter och jag passade på att ta en långpromenad i förmiddags innan snön kom. Jag hittade en för oss ny stig där jag kunde släppa honom lös. Vet inte vem av oss som uppskattade det mest!
Just nu tycker jag om den svenska vintern. Vi får väl se hur länge det varar ...
Jag har inte riktigt vant mig vid att det är i södra Sverige som jag bor och att vintern här inte är lika kall och snöig som högre upp i landet. På ett sätt är det bra men på ett annat lite tråkigt för det är trots allt bra fint med snö och frost. Lyser upp gör det också. Det kom snö på nyårsafton (som vi för övrigt firade tillsammans med familjen i Jägarvallen) som sedan regnade bort på nyårsdagen. Sedan sjönk temperaturen som en sten igår kväll och det började snöa igen. Fortfarande minusgrader idag men strålande väder och vi var många som tog långpromenader i ett eklandskap i vinterskrud. En fin början på året.
