Pingstafton

En gång i tiden var det något särskilt med pingsten; hänryckningens tid, långhelg och bröllop. Men i samma ögonblick som annandag pingst slutade vara en röd dag till förmån för nationaldagen, försvann också magin med pingsten. Hade det inte varit för att Therese på En liten smula påminde oss om det när hon serverade sin fantastiska cheesecake (Therese var den som bakade våra bröllopstårtor) hade vi faktiskt inte ens tänkt på att det är pingstafton idag.

Vi åkte alltså till Sundsta säteri idag där En liten smula numera huserar.
Dagen avslutades med en bio – Guernseys litteratur- och potatisskalspaj sällskap. Läste boken när den kom ut för tio år sedan och tyckte om den. Vi gör vad vi kan för att hålla liv i såväl Norrtäljes biograf som dess bokhandel. Norrtälje skulle bli en fattigare stad om de försvann.

Piteå Stadsbibliotek boktipsar på teckenspråk

Piteå Stadsbibliotek tipsar om Gröna fingrar sökes – på teckenspråk! Jag älskar att biblioteket jobbar inkluderande, oavsett vilken bok de tipsar om.

Försommar

 

Ibland blommar allt samtidigt – hägg, syren och äppelblom. Måste dokumenteras för vem vet var vi befinner oss så dags nästa år? Det kanske dröjer innan vi återigen får uppleva en svensk försommar. Tanken svindlar ...

Träff med mitt författargäng

Har man (=jag) i flera dagar såsat omkring i ett eget limbo, osminkad, okammad och oklädd för att huvudsakligen umgås med personer som bara existerar i ens fantasi, kan det vara nyttigt att fixa till sig, komma ut och umgås med riktiga människor en kväll. Det gjorde jag igår när det var dags för mitt författargäng att ses igen över en bit mat och lite vin. Jag älskar våra träffar. Samtalen som blir. Ärligheten och förtroendet. En välbehövlig energiboost och ett avbrott i en något enahanda tillvaro.

Idag är det fredag och solen skiner igen efter gårdagens gråväder och chockartade temperaturfall. Klockan är nio, jag är påklädd, sängen bäddad och frukosten avdukad. Dagen kan börja.

Pular omkring

Jag fick frågan nyss om jag landat i mitt nya liv, om jag trivdes med det. Och visst trivs jag men samtidigt känns det mer som att jag har semester. Förmodligen bidrar det fantastiska vädret till det, och att det faktiskt bara är 2,5 vecka sedan jag checkade ut från jobbet för gott – var ju standby under hela april. Men jag är inte rastlös såsom jag trodde jag skulle bli, utan tvärtom kolugn. Trött däremot. Precis som man ofta är i början av en lång ledighet. Jag har ingen större lust att aktivera mig, vill mest pula omkring. Skriva och läsa. Rensa hjärnan. Så då gör jag det.

Precis som igår började jag dagen med en långpromenad, dryga 7 km i rask takt. När jag gick förbi fiket vid ån, Atmajala, och såg att det höll på att öppna, köpte jag ett par kulor Gute glass (så himla gott!) och satte mig i solen. Språkade en stund med caféägaren. Om yogaresor och att längta efter ett annat slags liv än det vanliga, inrutade. Och om att våga bryta upp.

Promenad och bokcirkel

Morgonpromenad på 1,5 timme (svettigt men ljuvligt!), handla lunch på Ica och sedan hem för att fortsätta jobba med Manus 5. Fast egentligen skulle jag helst vilja lägga mig och sova en stund. I eftermiddag är det träff med bokcirkeln för att diskutera Den tyska flickan av Armando Lucas Correa. Jag har läst och sett många berättelser om Andra världskriget och Förintelsen och jag blir nästan alltid berörd, så även denna gång. Däremot kände jag inte till att nazisterna i början tillät judarna att utvandra. Inte heller att både USA och Kanada vägrade ta emot de drygt 900 judiska flyktingar som kom med lyxkryssaren SS St Louis, efter att Kuba nekat dem att stiga i land. De skickades tillbaka till Europa ...

Kärleksudden och Norrtäljeviken. Så vackert att det måste dokumenteras.

Häggen blommar, hurra!

Research, sol och fransk film

Har ägnat mig åt research hela dagen, suttit på Gammelgården där jag hyr in mig en dag i veckan, och skrivit ut och läst diverse bakgrundsmaterial.

Lunchade därefter med T som satt hemma och jobbade innan jag gick iväg till pappershandeln för att köpa understrukningspennor. Satte mig på en bänk vid ån, läste igenom delar av materialet från förmiddagen och blev utskälld av fru Gräsand som blev sur när jag inte hade något gott att bjuda på.

Tillbaka till Gammelgården efter någon timme för att skriva ut lite till innan arbetsdagen avslutade vid fyra tiden på balkongen med mer läsning.

Ingen teve ikväll men väl en biofilm, franska Huset vid havet (La villa). En fin och stillsam film som fick oss att längta ännu mer till vår lilla franska by. Vädret? Jodå, synd och klaga ...

Himmel och hav

Det vackra vädret bara fortsätter och det är knappt att jag vågar tro att det är sant. Släkten nere i södra Frankrike muttrar över det "dåliga" vädret (allt är ju relativt) medan solen i Norrtälje strålar från en molnfri himmel.

Jag jobbar med mitt manus på morgonen och tillbringar därefter dagarna utomhus. Tankar energi och njuter. Funderar väldigt mycket på min nya berättelse, på temat och problematiken. Den här gången försöker jag mig på att angripa historien från ett annat håll än det jag brukar. Svårt men också roligt! T får som vanligt vara mitt bollplank vilket innebär att han lyssnar, utan att komma med några synpunkter. Jag vill inte veta vad han tycker utan behöver bara höra mig själv tala högt om Manus 5. Det hjälper mig att få perspektiv på berättelsen.

Och dina färger var blå ...

Fiskelycka i Norrtäljeviken

Solkysst

Underbart väder! Långpromenad, en kopp kaffe i Norrtälje, balkongfix följt av balkonghäng. Det är första gången som vi har en balkong som vetter åt sydväst, samma väderstreck som stugans altan. En balkong med kvällssol och solnedgång alltså.

Om sju veckor är det dags att lämna den för att åka till en sydfransk terrass med soluppgång och havsutsikt, men till dess tänker jag njuta av det vackra svenska försommarvädret – så länge det nu varar.