fredag 24 november 2017

Samtal med Åsa Hellberg

Det var ju typiskt att jag skulle drabbas av svår huvudvärk samma dag som mitt författarsamtal med bästa Åsa Hellberg ägde rum. Förhoppningsvis märktes det inte. Jag fick en rolig och intressant stund med Åsa. Jag beundrar hennes styrka och envishet och jag är inte ensam om det. Eller som en kvinna ur publiken sa till mig efteråt – vilken fantastisk person Åsa verkar vara!
Jo, hon är rätt så fantastisk faktiskt. Dessutom skriver hon underhållande romaner om kvinnor mitt i livet, böcker som fått läsare att bokstavligen kliva upp ur sängen och ta tag i sina egna liv. Är det inte sånt som kallas för biblioterapi?

Tiden flög iväg lite för snabbt, som det ofta gör när man har trevligt. Jag känner att en repris snart vore önskvärd. Åsas nästa bok – Ett oväntat besök – släpps till våren som ljudbok och till sommaren som inbunden. Jag älskar titel, visst sätter den fart på fantasin? Vad boken handlar om (en himla bra handling!) får Åsa själv avslöja ... Jag skulle tro att hon gör det på sin blogg så följ den.
Och ställa gärna frågor till Åsa – hon älskar det!

onsdag 22 november 2017

Dags för upploppet

Många redaktörer redigerar manus digitalt nu för tiden och det funkar ju. Säkert bättre för miljön också. Men som författare ÄLSKAR jag känslan av att öppna ett tjockt kuvert och hitta en manusbunt (mitt manus) full av handskrivna kommentarer i marginalen, understrykningar, smileys och utropstecken. Hantverket bakom tillblivelsen av en berättelsen blir så tydligt.
Ett sånt tjockt kuvert låg i min brevlåda när jag kom hem från jobbet i går kväll och jag glömde helt bort att äta middag. Jag har nu knappt två veckor på mig att redigera Gröna fingrar sökes en allra sista gång. Måtte det bli helg snart!

lördag 18 november 2017

Bubblar trots att orken tryter

Inte ett vettigt handtag har jag gjort idag. Inte städat (annat än dammsugit upp gruset från hallmattan), inte  monterat ihop hyllan som ska förvandla vår kaotiska städskrubb till ett under av ordning, inte heller promenerat eftersom vädret varit skit. Istället har jag läst, suttit på café med T och pratat och pratat, varit på Åhléns och köpt en turkosfärgad halsduk och en rosendoftande deodorant. Handlat en flaska mousserande bara för att jag tyckte att vi var värda det. Läst igenom avtalsförslaget från Månpocket för en fortsatt utgivning av Solviken ...
Min förstfödda lever alltså vidare och har hälsan vilket jag är så oerhört glad för. 
Dessutom har Croissants till frukost som pocket sålts slut och tryckts upp i en ny upplaga.
Jag blir alldeles varm och bubblig inombords när jag tänker på mina böcker. På att jag är författare och lever en dröm som jag inte ens visste att jag hade.

onsdag 15 november 2017

Feedback från redaktören

Elin som är redaktör för Gröna fingrar sökes är helnöjd med resultatet av min senaste redigeringsomgång. Tydligen har det varit ett sant nöje att läsa den nya versionen och endast lite finputsning återstår (jag har till den 4 december på mig att fixa det sista) innan det är dags för brytning och korrekturläsning.
Långsamt men säkert närmar vi oss en färdig bok!

söndag 12 november 2017

Söndagskväll och allt är lugnt

Vi åkte till stugan för att förbereda den för vintern. Slog på värmeslingan och elementen, tog in olivträdet och de afrikanska liljorna, flyttade utemöblerna under tak, tömde regnvattentunnorna.
November är en vemodig månad tycker jag. Löven är borta, det mörknar minut för minut och fukten kryper in överallt. December är roligare, när man får ta fram adventsstakar och stjärnor.

Vår lilla bostadsrättsföreningen (den består av 16 lägenheter bara) hade sin första träff idag och jag anmälde mitt intresse att sitta i styrelsen. Jag börjar kunna detta med föreningsarbete och det här är nog lagom mycket att greppa tag i. Hanterbart. Faktum är att det mesta i Norrtälje känns hanterbart.

lördag 11 november 2017

När jag inte redigerar

Gröna fingrar sökes är hos redaktören och jag passar på att göra annat än redigera. Åka till Ikea till exempel för att köpa korgar till den lilla klädkammaren som vi använder som städskåp och förråd. På hemvägen stannade vi till på Löwenströmska sjukhus för att hälsa på stackars svärmor som bröt lårbenshalsen förra helgen. Hon flyttades till Löwet från Danderyds igår och får förhoppningsvis komma hem på fredag. Hon längtar och jag förstår henne. Fy sjutton för att ligga på sjukhus! Jag har varit förskonad och hoppas att få fortsätta vara det. Sist var när jag opererade bort blindtarmen, tolv år gammal.

Annat jag gör är att gå på andra författares releaser – i torsdags var det dags att fira Eva Swedenmarks Paris Passion. Alltid lika härligt med nya böcker. Eva tillhör mina förebilder – passionerad, äkta och klok. Sån vill jag också bli!

Förutom allt ovan köper jag ljusslingor att ha runt balkongräcket och försöker beta av mina bokhögar. Inte klokt vad mycket jag hinner med när jag inte redigerar ...
Eva Swedenmark skildrar livet i passionens Paris
under de turbulenta åren i slutet av 1960-talet.
En av mina att-läsa-högar.

tisdag 7 november 2017

Dags för förlagskatalogen

Nu ligger Gröna fingrar sökes ånyo hos min redaktör. Om ca 2 veckor får jag tillbaka manuset för en sista genomgång innan det ska sättas. Efter det återstår vanlig korrekturläsning. Boken kommer ju ut i mars så vi behöver inte stressa. Däremot är det hög tid att börja marknadsföra och sälja in den. Första steget är förlagskatalogen som skickas ut till bokhandlare, media m.fl.
Jag är så himla glad i min bok. Än har inte premiärnerverna börjat dallra. Tvärtom – jag känner mig lugn som en filbunke. Det kommer att bli bra. Väldigt bra.
Gröna fingrar sökes
Annika Estassy
Det är sommar i Måneby, Agnes favoritårstid. Men i år är inget sig likt. Sjukdomen har slagit klorna i Ag­ nes och hon orkar inte sköta sin älskade koloniträd­ gård längre. Dessutom har hon i ett svagt ögonblick lovat grannen att ta hand om hans kakadua medan han reser jorden runt. Vad ska hon göra?
Många mil söderut, utanför Stockholm, bor Leyla med sin man Johan och deras sexårige son Hugo. Efter att Johan gått över gränsen i ett av sina raseriutbrott, bestämmer sig Leyla för att y bort någonstans med Hugo. Hon svarar på en annons för en kolonistuga som uthyres mot omvårdnad
och skötsel, och hamnar i Måneby. De efterföljande veckorna ska ge den återhämtning som Leyla längtat efter, trots att hon vet att hon inte kan hålla sig undan för evigt. Går hennes äktenskap att rädda? Vill hon ens det?
Även Agnes har livsavgörande beslut att fatta, men av ett helt annat slag.
Gröna ngrar sökes är en berättelse om utsatthet men också om kvinnors vänskap, levnadsvisdom och en trädgårds läkande kraft.
Omslag: Sofia Scheutz | Släppmånad: mars | Recensionsdag: 9 april | Sidantal: 288 | ISBN: 978-91-1-308128-1 

lördag 4 november 2017

Manusläsning

Manusläsning, långpromenad, lunch på Norrtäljes oerhört populära crêperie och ännu mer manusläsning. Målet är att vara klar i morgon kväll och få iväg Gröna fingrar sökes till redaktören och agenten. Plocka svamp får jag göra nästa helg. Eller nästa höst snarare.

fredag 3 november 2017

Ledig Allhelgonaafton. Nästan.

Som chef är man aldrig riktigt ledig. Ansvaret försvinner inte bara för att man tar ut en semesterdag. Om något inträffar – vilket det gjorde idag när jag skulle vara just ledig – kan jag inte skjuta ifrån mig problemet. Jag måste se till att hitta en lösning.
Nåväl.
Vilken vacker fredag vi haft! Knallblå himmel och inga moln. Full fart i stan. Det märks att Norrtälje är Roslagens huvudstad.
Jag har städat, varit till kyrkogården och tänt ett ljus i minneslunden. Tänkt på mamma och känt tårarna bränna bakom ögonlocken. Promenerat, städat, handlat och ätit lunch med T som jobbade hemifrån. På sätt och vis gjorde jag det också -– manusläsning pågår. Men det är ett kärt arbete. När det gäller mitt författarskap har jag ingenting emot att aldrig vara ledig.

onsdag 1 november 2017

Ett steg närmare

Jag fattade ytterligare ett viktigt beslut idag och inte heller det var lätt. Men för att vinna måste man vara beredd att offra också. Förändringens vindar blåser och jag märker vilken nytta jag har av mina år som chef och ledare. De har lärt mig att våga lita på min intuition, vara beslutsam och lägga upp strategier för att nå mina mål. För det är så jag väljer att se mina framtidsplaner – som mål. Inte drömmar. Och jag är beredd att jobba hårt för att lyckas.