Om 40 år fyller jag 100!

Tänk att det redan gått 60 år sedan jag såg dagens ljus! Det var i Nice en solig onsdagseftermiddag. Enligt vad mamma brukade berätta varje gång jag fyllde år, kom jag ut tidigare än beräknat, vägde 2,5 kilo och hade en fostersvulst på skallen.

För några år sedan läste jag i Femina att forskare i England menar att människor i västvärlden inte når medelåldern förrän de fyller just 60 år. Anledning är att vi lever längre, är friskare och mindre beroende av andra än vad tidigare generationer var.

I samhällets ögon är vi alltså unga till och med 59 års ålder och befinner oss i medelåldern fram tills dess att vi fyller 75 år, då vi börjar räknas som äldre. Sextio är det nya trettio, helt enkelt! 

Nåväl, nog är jag något stelare, tyngre och rynkigare än för 30 år sedan men det stör mig inte ett dugg. Tvärtom trivs jag utmärkt med min ålder. Må jag leva uti hundrade år!

Tapettankar

Vi har en liten halvvägg i vardagsrummet vid matplatshörnan som jag skulle vilja ha tapetserat istället för som nu målat. Jag gillar ju tapeter ... Halvväggen syns knappt eftersom den dels inte är särskilt hög, dels har möbler framför sig. Jag funderar därför på att våga bryta av rummets dominerande färgsättning (dimgrönt/dimblått) med dess komplementfärg ockra. Eller så håller jag mig till nuvarande nyans. Tapetproverna jag beställt får avgöra. Samtliga tapeter är från franska Casélio.

Renovering pågår

Marknadsdag i vår by och jag gick ner för att handla. Det är stökigt i byn eftersom det grävs lite varstans – vattenledningsnätet ska ses över. I januari blir det etter värre. Då ska torget renoveras och strandpromenaden byggas om. Bilparkeringen vid stranden ska väck (hurra!) för att ge plats åt människorna, ett arbete som beräknas pågå fram till sommaren. Sista delen av denna jätterenovering äger rum nästa höst då det är dags att plantera nytt. Kalaset som kommer att kosta 1,1 miljoner euro (ca 11 miljoner kronor) finansieras av staten, regionen, departementet och kommunen. Det känns fint att man satsar på vår lilla by, trots att den ligger vid världens ände.

Bilderna tog jag i förmiddags. Två sidor av samma pir. Den firar 22 år i höst och kom till när den förra bröts sönder av en jättestorm annandag jul 2008.

Hösten närmar sig

Jag har som bekant ingen vanlig trädgård längre, men en krukträdgård lockar också till sig insekter! Dagens nya bekantskap: Fröken Klöverspinnare. Hon torkar vingarna eftersom jag råkade blöta ner henne lite när jag vattnade min kameliabuske i morse.

I måndags tog vi upp båten och igår tog båtklubben upp bryggorna. Väl tidigt kan man tycka men Les Anciens som man säger här (vilket betyder de äldre) vet att det snart är dags för den första höststormen. Fast vädret i år är så konstigt att regnet kanske fortsätter att välja en annan bana än den över vår by. Torkan fortsätter med andra ord men temperaturen har sjunkit rejält efter att La Tramontane blåst det senaste dygnet. 

Annars går jag i väntans tider – S:s andra barn, tillika mitt tredje barnbarn, är beräknad till om ett par veckor. Stackars S är stor och trött och har som lök på laxen åkt på lugninflamation. 

Ikväll bjuder våra ukrainska gäster på grillfest. Det blir lite av en avskedsmiddag eftersom de flyttar ut på fredag. De vet inte hur länge de blir kvar i Frankrike. Kriget i Ukraina kommer inte att vara över på länge än och ingen vet vad som väntar. Det gäller att hitta små glädjeämnen mitt i eländet, som till exempel att deras vovve, efter ett antal vändor med de franska myndigheterna, äntligen fått sitt EU-pass. Hurra för det!

Dagen efter

Igår var det val i Sverige och även om det dröjer tills på onsdag innan vi får ett slutresultat, lutar det starkt åt att högerblocket vinner flest antal mandat i riksdagen. Samt att SD blir Sveriges näststörsta parti, vilket jag tycker är så förfärligt att jag knappt orkar tänka på det. 

Vi tillbringade valvakan med M & M som är ute på en "rail trip" längs den franska Medelhavskusten. De startade i Nice och ska till Barcelona för att därefter flyga hem till Malmö. Trots valresultatet blev det en fin kväll på restaurangen Les Clos de Paulilles som ligger vid havet. God mat och goda samtal. Luften var ljummen, syrsorna spelade och månen sken över havet. Varken koftan eller myggmedlet jag hade tagit med mig behövdes.

Nu ska jag dammsuga och städa undan tankarna på valresultatet.

September

September, denna ljuvliga månad som varken är sommar eller höst, då solen värmer men inte bränner. Då vi stänger av luftkonditioneringen och sover för öppna fönster, till ljudet av havet och syrsorna.

 
En liten kofta behövs över klänningen när jag går ut med Dexter på morgonen och han håller mig sällskap när jag dricker mitt frukostte på terrassen. Jag sitter i utemöbeln, han håller till på bordet. Men om där ligger en duk vet han att han inte får hoppa upp. Då spanar han från balkongen istället.

Horisontlinjen är knivskarp och luftfuktigheten som varit ovanligt hög de två senaste månaderna är tillbaka på normala nivåer. Havet är dock varmt fortfarande: 24 grader.

Höstterminen har börjat, sommargästerna har åkt hem men vandrarna är tillbaka. Vinskörden närmar sig sitt slut – den började tidigare än vanligt i år på grund av torkan – och i morgon startar jaktsäsongen.

September – min favoritmånad, månaden då jag föddes.

Sedan sist

Saker jag gjort sedan sist: jobbat, haft besök av pappa och bror över helgen, ätit lunch med dem i spanska Cadaqués, varit till Perpignan och trimmat Dexter, hjälpt våra ukrainska gäster med att få deras hund registrerad i de franska rullorna (ett obligatorium för importerade hundar) vilket de misslyckades med när de försökte på egen hand. Det senare beror på att franska myndigheter och organisationer hör sällan av sig om du råkat göra fel, utan det är upp till dig att se till att göra rätt eller höra av dig. Nu när jag vet hur fransk byråkrati fungerar har jag inte längre några problem till skillnad från när vi var nyinflyttade. Men kan man inte systemet eller talar franska är det så klart både svårt och frustrerande.

Och så har jag börjat planera för vår tågresa upp till Sverige i jul! Varför tåg och inte bil eller flyg? Därför att vi inte har några vinterdäck och för att jag gärna vill testa tåg. Boka biljetter går inte ännu men jag kollar upp rutt och tider. Hur många dagar ska vi resa? Ska vi åka i ett svep eller stanna och sova över någonstans? Kanske boka sovvagn om det inte kostar för mycket? Hur länge tror vi att Dexter orkar hålla sig lugn? Behöver vi köpa ryggsäckar? Hur mycket hundmat ska vi ta med oss? Hade det endast varit T och jag som rest hade vi inte behövt planera så mycket. Men nu har vi en hund att ta hänsyn till också. Spännande!

Nu väntar ett par händelselösa veckor, åtminstone i teorin, innan vi får efterlängtat besök av svenska vänner. Klart slut!

Dexter 4 år!

Han var bara 4 månader när vi hämtade honom hos uppfödaren, och idag fyller han 4 år. Vi firade med en långpromenad runt kullen och en middag nere i byn tillsammans med V & G, några av Dexters favoritmänniskor.

Jag tror att han är nöjd.