Sol och boktips

Det har regnat så pass mycket över bergen att dammarna som vi får vårt dricksvatten ifrån fyllts till bredden. Det innebär inte att torkan är över, långt ifrån, och grundvattnet är fortfarande oroväckande lågt. Men det gör det ändå lättare att njuta av det fantastiska vädret.

Syster med familj har avviserat sin ankomst. Planen är att de ska bila ner till oss i början av juli och det blir deras första besök någonsin i våra trakter. Vore det inte typiskt (om än inte särskilt sannolikt) om det regnade oavbrutet när de är här? 

Respons från förlaget kommer i mitten av juni. Bra att det dröjer eftersom det innebär att jag hinner få distans till manuset innan det är dags att sätta tänderna i det igen.

Jag har läst ut en fantastisk roman som ännu inte kommit ut i Sverige: La carte postale (Vykortet) av Anne Berest. Men jag har hört att Brombergs köpt rättigheterna och att den släpps i Sverige i september. Boken handlar om författarens judiska familj och om förintelsen sett ur ett franskt perspektiv. Lika spännande som en detektivroman men också oerhört upprörande och gripande. Alla förintelseförnekare borde läsa den!

Poolterrassen samt köksterrassen nedanför.

Storterrassen.

3 mm

Dagens regnmängd: 3 mm. Som synes på bilderna är solen tillbaka och plattorna har redan torkat upp. Middag utomhus alltså, som vanligt så här års. Förhoppningsvis kommer det mer regn i natt.

Manus 7 skickat till förlaget

Efter att agenten läst och jag gjort vissa justeringar, är det nu förläggarens tur att läsa mitt nya manus. Jag hoppas att hon ska gilla det ...

Vi väntar inga fler besök på ett tag och jag ägnar tiden åt att dels beta av min imponerande bokhög och boka Sverigeresan i juli, dels åt att tänka på min nästa berättelse. Eftersom vi inte kommer att hyra ut gästhuset i år, kan jag slappna av och koncentrera mig på skrivandet istället. Vad Manus 8 ska handla om vet jag inte ännu. Jag bollar olika idéer, testar i tanken olika scenarion och karaktärer. Det är en rolig fas av min kreativa process!

Idag regnar det och det sägs att det ostadiga vädret ska fortsätta i flera dagar. Inget ihållande regn utan skurar med inslag av åska. Hoppas, hoppas att det kommer rejält med regn den här gången och inte bara några futtiga droppar som knappt hinner landa innan de dunstar bort. Värmen har kommit för att stanna och jag har tagit undan vinterkläderna och plockat fram shorts, klänningar och tunna toppar. Det är 24 °C i poolen, lika varmt som i luften, och jag har badat flera gånger. Havet är betydligt svalare dock. Två nya parasoller är inköpta. Vårt stora har mössen tuggat på i vinter och Ikea säljer tyvärr inte lösa parasolltyg till just den modellen. 

Grannarnas poolbygge fortsätter. Sporadiskt. Allt skulle ha varit klart den 12 april ...  De sliter sitt hår över förseningen och de extra kostnaderna som blir följden av den. Plus att de kommer att få betala för att putsa om vår husgavel som både skadats och skitats ner av bygget eftersom jobbarna aldrig skyddade den, trots mina många tillsägelser. Jag har överhuvudtaget varit tvungen att ryta till ett antal gånger när de till exempel blockerat vårt garage och velat lyfta tunga sand- och grussäckar över vår terrass. Grannhustrun är så trött på oljud, byggdamm och spräckt budget att hon rymt hemifrån och åkt iväg till sin syster. Där har vi ett bra uppslag till en roman!

T:s födelsedag!

Idag fyller T 60 år! Vi firade med en långlunch vid havet i Spanien tillsammans med S och H och deras vovve Nako. T skämdes bort med bok, gott att dricka och konst. Tavlan, målad av konstnären Nathalie Louis, heter Serein (Frid) och boken är en biografi om punkrockbandet Ramones. En härlig dag!

Bränt

Vi tog en långpromenad i våra berg igår. Våra brända berg. Inga andra ljud än vinden, inga andra dofter än den av sot och aska, inga andra färger än svart och brunt. Jag blir gråtfärdig när jag tänker på hur här såg ut innan branden. Bilden nedan är tagen på samma ställe som den ovan ...

Inte mycket för Dexter att nosa på och spåra så han plockade pinnar istället. Brända pinnar. Men sotet fick honom att hosta och sedan kräktes han på golvet hemma. Bäst att vi inte kommer tillbaka hit på ett tag.

Första responsen

Min agent har läst mitt nya manus. Det är förstås långt ifrån klart ännu – ett första utkast är aldrig det – men agenter och förläggare är ju vana vid att läsa och bedömma ofärdiga manus. De klarar av att se bortom det ofärdiga.

Likt förbaskat är det alltid nervöst att vänta på den allra första responsen. Vid det laget kan jag inte avgöra om det jag skrivit är tillräckligt bra eller inte. Jag nojar och befarar det värsta. Särskilt som jag den här gången inte skrivit en s.k. feelgood, utan en stormig men ändå hoppfull berättelse om en kvinna som abdikerat som mor och om en splittrad familj som försöker hitta tillbaka till varandra.

Det var därför en enorm lättnad när agenten reagerade på berättelsen med stor entusiasm och idel lovord. Puh! Nu ska jag läsa igenom hela manuset en gång till och fila på lite saker innan det skickas vidare.

Deklarerat

Så var deklarationen klar och inskickad i god tid före sista datumet som är den 8 juni. Smidigt att kunna göra det digitalt även här. En huvudblankett och två bilagor blev det. Men kunskapen hos skattehandläggarna om hur man ska deklarera utländska inkomster är inte den bästa har jag upptäckt den hårda vägen. När jag gjorde exakt som de skrev att jag skulle göra innebar det att inga sociala avgifter deklarerades och att jag fick betala dem retroaktivt. För tre år. En nätt liten summa på 15.000 €. När jag ringde för att försäkra mig om att det skulle bli rätt den här gången gav de mig än en gång ett felaktigt svar. Genom att testdeklarera enligt anvisningarna jag fick upptäckte jag att tillägget för sociala avgifter saknades. Igen. Rätt information hittade jag alldeles själv, genom att googla. 

Det stormar idag med nordvästliga byar på upp till 100 km/h. Fyren vid Cap Béar hade i morse byar på 117 km/h. Men solen skiner och himlen är utan moln. Det ska blåsa resten av veckan och mojna lagom tills vi får besök av I & H några dagar. Roligt när vännerna hälsar på!

Nya sandaler som belöning

Jag går sällan i högklackat numera utan föredrar skor med liten klack eller helt platta. Höga klackar var något jag använde i mitt förra liv, när jag jobbade på kontor och/eller var ute och representerade/minglade. Jag har dock alla mina högklackade skor kvar och jag tar fram dem ibland och suckar längtansfullt. Det vore roligt att få användning av dem lite oftare än vad som nu är fallet.

Mitt senaste inköp på skofronten blev ett par ursköna sandaler från franska Mephisto – mitt tredje par. Jag använder nästan inga andra skor under sommarhalvåret. Sandalerna är min belöning till mig själv för att jag varit duktig som fått ihop ännu ett romanmanus!