Dags att skärpa till mig

Strax efter mitt andra zoommöte med produktionsbolaget hörde min kära förläggare av sig och undrade hur det gick med skrivandet. Inte alls, svarade jag och skämdes en smula. Så nu har jag satt en ny deadline och ska ägna sommaren åt att i stort sett bara skriva – precis det jag inte ville så sent som i vintras! Den som spar ... Jobbet på produktionsbolaget hinner jag inte med.

Fast först ska jag ta emot den ukrainska familj som är på ingång. Hyresavtalet med organisationen som sköter det hela är påskrivet, gästhuset besiktigat och iordningställt, nycklarna överlämnade. Snart får vi veta vem som blir våra närmaste grannar i tre månader. Jag hoppas att de ska trivas. Om det nu går att trivas när man tvingats lämna sitt sönderbombade hem och fly till ett främmande land vars språk man inte kan.

Fy fan för krig.

Värmen är här och kiwin blommar

Värmen har kommit och nu är det shorts och sandaler som gäller. Syrsorna spelar om nätterna igen och näktergalens sång ekar över nejden. Underbart!

Efter en långpromenad utanför Banyuls tillsammans med R och K, åt vi lunch i deras trädgård idag. Kiwirankorna blommade för fullt – det ser ut att bli en fin skörd i höst.

Ett zoommöte med ett svensk produktionbolag som ska spela in en realityserie i Frankrike hanns också med. Roligt att de hittat till vårt hörn av världen! Förhoppningsvis kan min franska och lokalkännedom komma till användning.

Sprucken tidsplan

Jag ligger så långt efter min tidsplan när det gäller nya manuset att jag bestämt mig för att ge upp allt vad tidsplan heter. Skrivandet får ta den tid det tar helt enkelt och eftersom förlaget är med på noterna behöver jag inte stressa. Viktigast är att slutresultatet blir bra – vilket det kommer det att bli.

Denna vecka åkte vi in till Perpignan för att äta lunch på torget medan Dexter blev trimmad. Så fort han förstod att vi var på väg till hundfrisören lade han sig platt på trottoaren och vägrade röra sig. Som jag skrattade! Trimning är nog det absolut tråkigaste Dexter vet.

Och så har jag blivit intervjuad om att bo i franska Katalonien av en svensk frilansjournalist. Alltid lika roligt att få prata om denna del av Frankrike som jag tycker så mycket om.

Nästa vecka får vi besök av organisationen som placerar flyktingar från Ukraina. De ska dels titta på gästhuset, dels berätta om hur det går till att ta emot en flyktingfamilj. Vi får se vad som blir resultatet av vårt möte.

Första maj – nu är sommaren här!

Jag hostar fortfarande och är tröttare än vanligt men annars mår jag bra. Och så vann Macron valet – tack och lov! Nu väntar vi med spänning på vilken regering han ska presentera och på riksdagsvalet i juni. Många val blir det ...

Valborg kom och gick och vi firade helgen tillsammans med T:s bror och svägerska som bor på andra sidan gränsen, bara en och en halv timme bort från oss. Någon grillning blev det inte men väl promenader, en fantastisk fyrarätterslunch på Les Clos de Paulilles samt långmiddag på vår köksterrass i skenet av stearinljus och kulörta lyktor. En riktigt fin helg.

Nu är det maj och sommar. Hurra!

Deklaration, presidentval och torrhosta

Påskens fantastiska väder har ersatts med en "goute de froid" – en droppe kallt. Ett lågtryck med andra ord. Regn och åskskurar hos oss, snö i bergen. Med tanke på den extremt torra våren vi hade i fjol är åtminstone jag glad att naturens vattenmagasin fylls på ordentligt.

Förkylningen blir långsamt bättre. Efter två veckor med alla symptom man kan tänka sig har jag nu gått in i fasen irriterande torrhosta. Tröttheten håller i sig men jag har i alla fall fixat med växterna på storterrassen (köksterrassens krukor får vänta) och deklarerat. Det är tredje gången som jag gör det och även om jag hinner glömma vad vissa termer betyder från en gång till en annan, går det numera snabbt att fylla i de olika blanketterna. Återbäring eller kvarskatt räknas ut automatiskt, precis som i Sverige.

Det är mycket som är olika när det gäller fransk och svensk byråkrati men det är också väldigt mycket som påminner om varandra och följer samma sorts logik. Att båda länderna är med i EU underlättar väldigt. På söndag är det dags för den andra omgången av presidentvalet och det står mellan Macron och Le Pen. Just nu leder Macron opinionsundersökningarna men Le Pen ligger farligt nära. Tevedebatten mellan de båda i kväll blir därför avgörande. Jag håller tummarna hårt för att Le Pen ska göra lika dåligt ifrån sig som hon gjorde för fem år sedan. Macron är långt ifrån perfekt men Le Pen är en katastrof. Måtte väljarna genomskåda henne!

Vikten av minnen

När jag var sju år gammal skickades jag iväg för att bo hos min faster ett år. Av hälsoskäl, sas det. Resten av familjen stannade kvar i Senegal och jag hade inget annat val än att gilla läget, som det så vackert heter. Anpassa mig för att överleva helt enkelt. Min faster hade tre barn och mellanflickan blev som en lillasyster för mig. Hon grät förtvilat i veckor efter att jag flyttade därifrån igen, förstod inte var hennes "syster" tagit vägen. Vilka trauman vuxna som menar väl kan utsätta barn för ...

Idag kom hon och hälsade på, min kusin, och jag tänker på hur värdefullt det är med människor som minns en som liten. Många av barndomens berättelser försvann med mamma. Pappa lever fortfarande men hans alzheimer har raderat bort det mesta som har med min barndom att göra. Då är det tur att syskon och kusiner finns.

Vid spisen

Meningen var att jag skulle ta det lugnt idag och tillfriskna, men så fick jag feeling och ställde mig vid spisen. Det blev en purjolöks- och baconpaj med rosmarin, en citronkaka med färska jordgubbar som topping och slutligen ett surdegsbröd. Nu har jag gjort mitt för idag.