Veckans söndagsutflykt denna andra advent blev till Narbonne, en av Frankrikes äldsta städer. Den grundades av romarna 118 f.kr och där finns bl.a. en kanal, en katedral, ett ärkebiskopspalats, många historiska byggnader, gränder, torg, roliga butiker, en stor saluhall och ett myllrande folkliv som, till Dexters stora glädje, även inkluderade en massa hundar. Allt detta endast 1,5 timme från oss.
Sonen berättade i går att om allt går bra kommer ett nytt barnbarn – mitt fjärde – att se dagens ljus i juni. Så roligt!
Igår bokade jag platsbiljetterna och övernattningarna för tågresan hem, dvs från Linköping till Cerbère. Vi åker samma rutt som upp med övernattningar i Hamburg och Basel. Sedan är det bara att hålla tummarna för att inga förseningar och/eller strejker ställer till det med min planering. Sammantaget kommer resan att kosta lika mycket som om vi (två vuxna och en hund) hade tagit bilen istället. Tåg borde vara ett billigare färdmedel än bil och flyg kan man tycka, men icke.
Jag har inga problem med gluten men min mage tycks inte gilla bröd bakat på jäst. Värst är kombinationen vitt mjöl, jäst och mjölk. Jag får magknip av vetebröd och vanliga limpor och sväller upp som en ballong. Surdegsbrödet jag bakar har magen däremot inga problem med. Jag gräddade ett hasselnötsbröd i går kväll så att jag skulle ha färskt bröd till frukosten i morse. Surdegsbröd håller sig färskt mycket längre än jästbröd men jag brukar ändå frysa in hälften. För även om jag älskar bröd äter jag inte mer än ett par skivor om dagen.
Visst är jag lite nördig men jag blir så glad när jag tittar på inkråmet av detta bröd och ser alla de luftbubblor som blir av en välfungerande fermenteringsprocess.
Bristen på lust att advents- och julpynta hänger förstås ihop med att vi om bara 19 dagar sätter oss på tåget för att påbörja vår tredagarsluff upp till Sverige. Vi blir kvar över nyår också och kommer med andra ord att få njuta av båda juleljus och julmat. Det ska bli härligt att få umgås med barnen och barnbarnen igen! Isabelle och Hedda är så stora nu (2,5 och 3,5 år) att de vet vad som väntar. Och äntligen ska jag få träffa lille Vincent på riktigt. Han blir 8 veckor på söndag och han ler och jollrar. Lycka!
Frågan är vad jag ägnat mig åt när jag inte julpyntat. Skrivit, förstås. I går fick jag en förfrågan om att skriva en kortroman för ljud. Tänk ändå vad fantastiskt att förlagen hör av sig med förfrågningar!
Och så fortsätter vi med våra söndagsutflykter. Det finns så otroligt mycket att upptäcka i vår närhet. Som den grekisk/romerska ruinstaden Empuriés på Costa Brava och vulkanerna i La Garrotxa, också de i Spanien.
Kylan har kommit nu och det var bara 7-8 grader utomhus i natt vilket är lägre än normalt. Å andra sidan kommer 2022 att bli det varmaste året någonsin i Frankrike. Vi gör som man gör här för att spara el när det är kallt ute: tar på oss varma tofflor och tröjor, drar ner jalusierna och drar för gardinerna när solen gått ner och sover med duntäcke. Jag brukar även lägga en filt över benen när jag sitter och skriver. På så vis kan vi ha minimalt med värme på. Vi bor dock inte i ett kylskåp och har 20 grader inomhus på dagen. Men så bor vi i ett nytt och välisolerat (med franska mått) hus, plus att solen värmer året runt här. De många soldagarna har fått oss att begära in offerter för att installera solpaneler på taket. Inte billigt men kan vi tjäna in kostnaden på fem år slår vi nog till. Återstår att se om vi får bygglovet beviljat eller inte.
Bilderna nedan är alla tagna från våra utflykter till Spanien. Först Costa Brava och Empuriés och sedan nationalparken La Garrotxa med sina gamla vulkaner som inte varit aktiva på 15.000 år.
Annat jag gjort är att byta matta i vardagsrummet eftersom den förra blivit solkig och ska till kemtvätten. Den får sedan vänta i garaget tills det blivit dags för denna att tvättas. Mattorna är snarlika men det är ändå roligt att växla mellan dem.
Vi åkte till Argeles-sur-Mer för att ta veckans söndagspromenad. Jag hade föredragit att promenera i bergen men molnen hängde så pass lågt att sikten hade varit för dålig. Att ha på sig dubbla lager jackor som jag trodde behövdes idag, var overkill kan jag meddela. Mildvädret fortsätter med andra ord, vilket är positivt för vår elräkning.
Elen är dyr i Frankrike (vår elbudget nästa år kommer enligt vad EDF (Electricité de France) räknat fram att snitta på 208 € i månaden) och det märks direkt om vi har luftkonditioneringen eller värmen på. Därför gör vi som fransmännen när temperaturen sjunker – tar på oss tofflor och en extra tröja inomhus samt drar ner jalusierna på kvällen. I år lyckades vi minska vår elkonsumtion och fick därmed en slant tillbaka av EDF vilket uppmuntrar till fortsatta försök att spara el.
Det är sånt man kan fixa och dona med när man har turen att leva i ett land där det råder fred. När jag ser bilderna på förödelsen i Ukraina skäms jag nästan över mitt trygga och bekväma liv.
