onsdag 7 december 2016

Snart i mål

Jag kanske blir klar med Manus 4 till jul! Det är faktiskt inte alls omöjligt. Berättelsen är uppe i 74.000 ord och jag har 4 kapitel kvar att skriva. Jag vet vad de ska handla om, det blir intensivt och dramatiskt och förhoppningsvis spännande. Det vore skönt med ett par dagars ledighet för att sedan läsa igenom hela manuset i lugn och ro. Men skulle det ta någon vecka längre är det inte hela världen - jag har marginaler och kommer att hinna ändå. Woop woop!

Balans

Jag arbetar hemifrån idag. Det innebär att jag började dagen med att dammsuga. Jag torkade av diskbänken ordentligt också. Vissa skulle kanske kalla det för prokrastinering men jag har alltid varit sån - är jag hemma vill jag ha det undanplockat och städat. Stök stressar mig, såvida jag inte är mitt i någonting. Då varken ser eller hör jag. Men det måste vara ordning innan jag sätter igång. Dammråttor har jag svårt för och har alltid haft, dammsugaren är min bästa vän. Jag är överhuvudtaget mycket för balans, trivs bäst när vågskålarna väger jämt och jobbar aktivt för att de ska göra det också. Det gäller allting, stort som smått. En kopp te på det så är jag beredd att angripa dagen.

tisdag 6 december 2016

Julbord 1

Åt mitt första julbord idag, tillsammans med mina medarbetare. Gott och trevligt. Jag försökte att inte frossa, åt mest av fiskrätterna och kände mig behagligt mätt. Sedan upptäckte jag efterrättsbordet ...
Men jag överlevde och orkade till och med gå tillbaka till kontoret efteråt för att jobba undan sånt jag inte hunnit med.
Nästa vecka är det dags för julbord nummer 2, med min styrelse denna gång. Tror att jag ska fasta några dagar först.

måndag 5 december 2016

Måndagstrött

Jag står i trapphuset framför min ytterdörr med SL-kortet i handen. Det tar ett par sekunder innan jag inser att det blir lättare att komma in om jag använder hemmanycklarna istället.
Japp, det är måndag och jag har haft en lång och intensiv arbetsdag.

söndag 4 december 2016

Himlen blev större när björken försvann


Jag hade ingenting emot den egentligen och fåglarna älskade att sitta i den. Men lövverket blev glesare för varje år, grenarna torrare och allt mer mossanlupna. Till slut orkade den inte stå emot ännu en storm och föll första adventskvällen rakt ner över grannens tomt. Istället fick vi en större bit av himlen.

fredag 2 december 2016

Hemmadag

Författarsamtalet med Martin Luuk igår gick bra men jag var så upp i varv att jag inte somnade förrän klockan tre i natt. Då hade jag ändå varit vaken sedan klockan fyra morgonen innan ... De där författarsamtalen kräver mer energi att förbereda och genomföra än man kan tro. Men så är den responsen vi får från åhörarna också oerhört positiv.

Idag jobbar jag hemifrån. Sitter vid köksbordet och njuter av att kunna samla tankarna och fokusera. Sånt är svårt på jobbet för även om jag inte har några möten bokade är det alltid en massa olika saker som mina medarbetare behöver diskutera och gå igenom. Vi är ju en stor organisation med femtiotalet anställda tjänstemän och cirkelledare och så en styrelse på det. Det blir helt enkelt mycket att ratta. Men det är också det som gör jobbet omväxlande och spännande.

I helgen ska jag skriva - inte många ord kvar nu och jag håller tidsplanen.

onsdag 30 november 2016

Gud har för mycket tid

Hemma igen! Hotell i all ära - inget är som ens eget krypin. Ikväll ska jag läsa ut Martin Luuks roman Gud har för mycket tid, en finurlig och underfundig berättelse skriven med lätt penna. Terminens sista författarsamtal i morgon kväll blir med just begåvade Martin och jag har gått från att vara smånervös till förväntansfull.
I morgon börjar dessutom julkalendern. Jag brukar alltid kolla åtminstone det första avsnittet. Tur att SVTplay finns.

tisdag 29 november 2016

Tinnitus och fallande träd

Det stormade ju på första advent, och hela dagen iakttog vi storbjörken nedanför vår tomt på Vätö, såg hur den vajade oroväckande. Redan sommaren 2015 påtalade jag för vår samfällighet att björken var döende och inte skulle hålla för en storm. Ingen reaktion. Så i höstas påminde jag återigen samfälligheten om björken, och styrelsen beslutade att den skulle tas ner senare i vinter.
Stormen i söndagskväll hann före fick vi veta. Tack och lov föll trädet rakt över grannens naturtomt och inte över båtbryggorna eller vår stuga. Stormarna över Roslagskusten är inte att leka med.

Snart åker jag på chefskonferens i dagarna två. Det blir intressant. Men inte alltför stimmigt hoppas jag. Min tinnitus blir inte bättre och det ständiga tjutet i mitt vänstra öra är både stressande och tröttande. Dessutom hör jag allt sämre och har bokat tid för ett hörseltest. Därför uppskattar jag tystnaden på Vätö. För det märkliga är att ju sämre jag hör, desto jobbigare tycker jag det är med höga ljud, slammer, buller, skrik och gälla röster.
Tinnitus och hörselnedsättning är följder av Menières sjukdom, inte av yttre faktorer. Yrselanfallen avtar med åldern men annat påverkas istället. En kronisk sjukdom jag får dras med resten av livet.
Nu ska jag packa och inte glömma mina öronproppar. Numera åker jag ingenstans utan dem.

söndag 27 november 2016

Första advent


Vi vaknade till storm, hagelskurar och snöbyar.
Sedan elbolaget grävde ner ledningarna slipper vi som tur är ständiga elavbrott och kunde njuta av våra adventsstakar.
Det är faktiskt första gången som jag adventspyntar stugan. Under de femton åren som jag haft den har jag inte en endaste gång brytt mig om att göra den julefin eftersom vi ändå inte brukat vara där så mycket i december. Nu går jag all in. Samma sak med lägenheten - stakar, stjärnor, kransar och julblommor i varje fönster. Jag tror att det är en reaktion på förra årets totala bojkott av allt vad jul hette. Kunde inte fokusera på annat än att mamma skulle dö och att jag hade Alla dessa hemligheter att redigera. Det kanske låter barockt med att jobba var mitt sätt att förtränga det jobbiga.
I år känner jag mig lugn och glad. Jag tänker ofta på mamma - hon skulle ha älskat Manus 4. Jag är glad att jag redan sommaren 2015 berättade för henne vad det skulle handla om.

Kapitel 30 färdigskrivet. Ikväll börjar jag på kapitel 31. Jag håller takten. Men nästa vecka blir tuff. Chefskonferens tisdag och onsdag och ett författarsamtal med Martin Luuk på torsdagkväll att förbereda. Sen så.

lördag 26 november 2016

Glögg och beröm

Tiden går och jag hinner inte med så mycket annat än att jobba, läsa och skriva. Och att träffa Författarna kring runda bordet och gå på bokrelease. Klagar inte dock, trivs ypperligt med det mesta just nu.
Fick idag ett mejl från en förläggare, manlig, på ett annat förlag än mitt:
"Jag har tyckt väldigt mycket om böckerna om Niklas, Gabriel, Marie, Louise och de andra. Snyggt ihopflätade historier som var smakfullt berättade. Och de spelade skickligt på nyfikenheten över att bryta upp, att ta klivet, att våga ge sig av till något nytt i livet..."
Sådana mejl är mumma för en kämpande författare med ibland sviktande självförtroende.
Nu tänker jag dricka glögg - det är trots allt första advent imorgon.