måndag 18 december 2017

Dags att byta liv!

Mammas död för snart två år sedan väckte många tankar. Vad ville jag med resten av mitt eget liv? Vad gjorde mig glad och fick mig att bubbla? Vad längtade jag efter, vad drömde jag om?
Spännande men också knepiga existensiella frågor som blev än mer aktuella när jag för snart ett år sedan genomgick en cancerutredning (som tack och lov slutade lyckligt även om jag fortsätter att vara under observation).

Direkt efter gymnasiet flyttade jag till Uppsala för att plugga på Kulturvetarlinjen. Tre år och en fil kand senare började jag jobba. Min första anställning var ett vikariat som informationsassistent på Högskolan i Gävle/Sandviken (som det hette då). Sedan dess, i 33 år, har jag varje månad haft en lön som tickat in, förutom ett par år med föräldrapenning. Arbetsgivarna har kommit och gått men lönen bestått.
33 år. Det är lång tid det och man skulle kunna tro att jag är lastgammal. Men jag är bara 55 år, fortfarande full av energi och idéer och dessutom med en rejäl säck erfarenhet som bonus. Jag skulle alltså utan problem kunna fortsätta som anställd i ytterligare tio-tolv år och ägna mig åt skrivandet på min fritid. Precis som nu. Slitsamt men fullt möjligt. Fast ... Är det ett framtidsscenario som gör att hjärtat tar ett litet glädjeskutt?
Nej.
Det är ett framtidsscenario som släcker lågan inombords ... Att hoppa av ekorrhjulet och blir författare på heltid däremot – där har vi ett scenario som får det att bubbla! Galna drömmar förstås men vad sjutton, man måste vara lite galen ibland. Och om inte nu, så när?

Beskedet jag gav min styrelse i oktober redan är nu officiellt – jag har sagt upp mig och går från att vara anställd till att bli egen företagare!
Det får förstås konsekvenser – när intäkterna minskar måste även kostnaderna göra det. Men vi (för T är givetvis med på noterna, han är mitt stora stöd i detta) är inte oroliga, vi är väldigt duktiga på att anpassa oss till nya förutsättningar.

Det är skönare lyss till en sträng, som brast, än att aldrig spänna en båge, skrev gamle von Heidenstam. Den 1 april, på självaste påskdagen, spänner jag bågen. En helt perfekt dag att börja ett nytt liv om ni frågar mig. Och skulle strängen brista får jag väl byta ut den mot en ny.

söndag 17 december 2017

Tredje advent

Tidig frukost, tredje ljuset tänt, hyacintdoft och mjuk julmusik i högtalarna. Friden är fullständig.
På dagens schema står bara en sak: hundmässan i Älvsjö. För att hälsa på uppfödare av irländsk terrier och för att kolla agilitytävlingar.
Jag har längtat efter hund så länge och det är snart dags att råda bot på den längtan. Men hund, åtminstone irländsk terrier, är inget man bara skaffar sig. Kötiden är lång, ett år som det verkar. Jag skulle inte ha någonting emot att köpa en vuxen hund – valpar kan vara rätt så jobbiga – men det finns inga. Den som en gång skaffat en irländsk terrier verkar inte ångra sig.

lördag 16 december 2017

Klar med korrekturläsningen

Idag satte jag punkt – jag är klar med korrekturläsningen av Gröna fingrar sökes. Halleluja!
Den 15 januari går boken till tryck och en mycket lång process är till ända. Tänk så mycket jobb det ligger bakom en romans tillblivelse. Och så många duktiga människor som bistått mig på vägen: förläggare, redaktör, formgivare, korrekturläsare ... Dags för PR och Sälj att äntra manegen. Själv tänker jag putsa ut. Köpa julklappar. Sova. Gå på hundmässan.

torsdag 14 december 2017

Regntrött

Luciadagen kom och gick utan att jag hann lägga märke till det. Snopet. Men den nya organisationen är nu färdigförhandlad, årets sista styrelsemöte avklarat och budget och verksamhetsplan antagna. Check på det. Jag kom hem vid elvatiden igår kväll. Det regnade. Som vanligt. Herregud vad det har regnat denna höst! Det känns ibland som om jag är på väg att mögla. Inte undra på att grundvattnet som de senaste somrarna legat på extremt låga nivåer stigit till de normala. En liten tröst.
Jag längtar ner till vår franska by. Till ljuset. Växlande molnighet, 15 grader varmt och en sol som står bra mycket högre på himlen än här. Att jämföra med våra 2 grader och ... regn.
Det är faktiskt deprimerande.

måndag 11 december 2017

Feelgood i mitt hjärta

I begynnelsen var jag läsare. Jag har hört många författare säga att de ”alltid” skrivit. Själv har jag alltid läst.
Jag var ett brådmoget barn som tolv år gammal slukade såväl franska klassiker som modern vuxenlitteratur. Barn- och ungdomsböckerna växte jag snabbt ifrån. Det var inte alltid som jag förstod romanerna jag läste och jag minns hur frustrerande jag tyckte det var. Men jag envisades.
Gemensamt för de berättelser som jag tyckte allra bäst om var att de satte mellanmänskliga relationer i centrum. Visst kunde där finnas spänning och mysterier också men om jag inte fångades av karaktärerna och deras levnadsöden tröttnade jag snabbt.

Jag läser fortfarande mycket och varierat men när jag fick för mig att själv skriva en bok – jag är fortfarande inte helt säker på hur det egentligen gick till – bestämde jag mig för att jag ville skriva en berättelse som liknade dem jag tyckte om att läsa när jag behövde muntras upp: Berättelser om människor som kämpar så gott de kan för att få ordning på sina liv. Det fick gärna ingå en dos kärlek också men jag ville inte att det skulle vara det centrala. Fokus skulle istället ligga på personernas utveckling och inre resor. På vänskap. Och så blev det.

Det tog mig två år att färdigställa min första roman, Solviken, och hitta ett förlag som ville ge ut den. I följebrevet som jag skickade ut tillsammans med manuset, ställe jag följande fråga:
"Varför finns det så få svenska feelgoodromaner i bokhandlarnas utbud? Översatta, i huvudsak anglosaxiga, berättelser är det gott om men just svenska är det mer tunnsått med. Detta har jag tänkt försöka råda bot på …”
Inte så lite kaxigt men jag tyckte verkligen att det fanns ett tomrum att fylla.

Feelgood har inte nått de fina litterära salongerna ännu, den positiva och optimistiska tonen i böckerna diskvalificerar dem från att kvala in. Genren anses för lättviktig. Ändå – eller kanske därför – älskas böckerna av miljontals läsare världen över och säljer i stora upplagor. Inte alls konstigt om ni frågar mig. Bra feelgood är nämligen inte bara underhållande (humorn är en viktig ingrediens), den väcker många känslor också och tar ofta upp svåra ämnen. De levnadsöden som skildras engagerar och karaktärernas kamp för att komma till rätta med svårigheterna som drabbar dem inspirerar. Men framför allt bjuder bra feelgood på funderingar om den mänskliga naturen och på vår förmåga att återuppfinna oss själva. Den inger hopp.

I mars nästa år släpps min fjärde roman. Jag tänker ibland att jag borde prova att skriva andra sorters berättelser. För att utvecklas som författare som det så vackert heter. Utmana mig själv och så vidare.
Fast jag vet inte … Kanske i mitt nästa liv? Eller inte. Genren är tillräckligt utmanande för att hålla mig sysselsatt ett liv till.

lördag 9 december 2017

Korrektur

Tiden svischar iväg. Julafton om bara två veckor och innan dess ska Gröna fingrar sökes vara korrekturläst och tillbaka hos förlaget.
Terminen närmar sig sitt slut och jag bockar av i kalendern. Författarsamtal, styrelsemöten, fackliga förhandlingar, personalmöten, hyresförhandlingar, budget, verksamhetsplan, julbord med metarbetarna, inköp av julklappar till personalen ... Allt ska – och kommer att vara – klart inom två veckor. Mellandagarna vill jag ägna åt att i lugn och ro rensa skrivbord och dator. Arkivera och slänga och slippa ta med onödig barlast in i 2018.
Nästa år blir ett spännande år. Mer om det en annan gång. Nu ska här korrekturläsas.

tisdag 5 december 2017

Hemmadag

Idag jobbar jag hemifrån. Jag behöver kunna koncentrera mig och inte bli avbruten, har ett antal svåra ärenden att ta tag i. Dessutom tjuter min tinnitus extra mycket just nu. Jag känner igen tecknen och förstår vad kroppen vill berätta för mig.
Det är märkligt hur dagar som enligt kalendern är helt mötesfria när jag kommer till jobbet, ändå snabbt fylls på med just möten. Men här hemma är det bara jag och adventspyntet. Och mina tankar. De som behöver tid och tystnad för att komma fram till kloka beslut.

söndag 3 december 2017

Första advent

I kväll ska Gröna fingrar sökes tillbaka till Elin, min redaktör, och i och med det är vi klara med den långa redigeringsprocessen. Återstår ett par vändor korrekturläsning men här tar förlaget hjälp av en extern korrekturläsare vilket är helt nödvändigt – jag har läst igenom min text så många gånger vid det laget att jag inte längre ser eventuella fel.

Utomhus är det fuktiga nyanser av grått och brunt som gäller. Ingen gnistrande första advent alltså men ändå fint. Vilsamt och kravlöst. Jag vaknade tidigt och hann redigera ett par timmar innan vi strosade bort till Åtellet för att äta en rejäl frukost. Efteråt tog vi en långpromenad för att bränna kalorierna vi precis stoppat i oss. Balans – det är hemligheten bakom det mesta som har med välmående att göra. Jämvikt.

Halva söndagen har redan gått och jag har fortfarande ett författarsamtal att förbereda, PR texter att skriva och golv att dammsuga. Bäst att sätta igång för ikväll vill jag inte göra annat än sitta i min fåtölj, dricka glögg och lyssna när Nat King Cole sjunger om kärlek.


torsdag 30 november 2017

En kärlek utan rost

Möte med Sara igår, kommunikationsansvarig på Norstedts, för att prata om Gröna fingrar sökes. Märkligt hur berörd jag fortfarande blir av min berättelse, trots att jag vid det laget borde vara rejält less. Men icke. Min kärlek är skinande blank. Jag tror faktiskt att den aldrig kommer att rosta.