Inget är som svensk försommar

Liljekonvaljsbuketten som står på köksbordet sprider väldoft i hela lägenheten. Ljuva försommar ...
Jag bjöd T på födelsedagsmiddag på Åtellet ikväll och efteråt tog vi en långpromenad för att smälta den fantastiska maten (toast skagen, öregrundsaborre, sparris och chokladganache). Inte mycket kan konkurrera med den svenska försommaren. Grönskan, dofterna, koltrastens sång ... Det blir nog en av de sakerna jag kommer att sakna allra mest om vi flyttar till Frankrike.

Blommande rododendron i Societetsparken.

Tröttmössa

Så underbart det är att kunna ta det lugnt efter en sömnlös natt! Att inte behöva åka till ett jobb, sitta i möten och prestera när det enda kroppen och knoppen vill är att vila. Alltså är det vad jag gör idag – jobbar i min egen takt. Noll stress. Möjligen kan förmiddagens massage ha bidragit till tröttheten. Kombinerat med Norstedts härliga feelgoodafton igår med efterföljande middag. Jag kom hem sent men glad i sinnet.

Detta var nog mitt sista arrangemang denna termin. Juni ska ägnas åt att skriva och läsa. För att komma i skrivform ordentligt har jag anmält mig till en fyradagarskurs som leds av Sara Lövestam och Mian Lodalen. Vi håller till i Furusund – hemmaplan för min del. Jag bor i eget rum och skrivpassen kombineras med socialt umgänge och sköna turer i Roslagen.
I begynnelsen av min författarkarriär knarkade jag skrivarkurser, utsvulten som jag var på att dels lära mig mer, dels umgås med likasinnade. Numera har jag både förlag och kollegor, men nya intryck är alltid välkommet.

Vädret ska fortsätta vara sanslöst vackert. Tydligen beror den ständigt blå himlen på jetströmmarna.

Feelgoodafton på Norstedts tillsammans med Caroline Säfstrand och Jenny Fagerlund och med sköna Pekka Heino som konferencier.

Expat?

Igår morse var jag på ett möte i Stockholm med Sparsam Skatt för att få information om utlandsflytt. Vad gäller? Att skriva sig i Cerbère är det minst komplicerade men hur påverkar det oss i övrigt?

Mycket av det som sades på mötet kände jag till sedan tidigare – jag är rätt påläst i ämnet – men det var ändå matnyttigt. Säljer vi lägenheten och lägger ner min enskilda firma kan vi ansöka om att bli beskattade i Frankrike istället för i Sverige vilket är gynnsamt om inkomsterna är låga. Jag kan starta en fransk motsvarighet till enskild firma. Frankrike har en positiv inställning till småföretagare och erbjuder lösningar som kräver minimalt med administration. Men det gäller att räkna på konsekvenserna. Det finns även annat att tänka på, arv till exempel. Lagstiftningen mellan länderna skiljer sig åt och i Frankrike måste man vara mer om sig och kring sig än i Sverige. Även detta har jag läst en hel del om.

Att flytta utomlands kräver en massa planering och pappersarbete. Och funderingar, inte minst. Det är trots allt ett stort steg, ett steg som vi trodde skulle dröja några år innan vi tog. Men med omorganisationen på T:s jobb öppnade sig plötsligt nya möjligheter och där står vi nu: Blir 2019 vårt första år som expats (utlandssvenskar)? Eller delvis expats – Frankrike är inte utland för mig utan mitt andra hemland. Eller ska vi vänta till 2020? Bara tanken på ytterligare en bostadsförsäljning och flytt får mig att hyperventilera och gnissla tänder samtidigt som jag lockas av äventyret. Hela mitt liv har präglats av stora och små uppbrott, är det något jag inte räds för är det förändringar.

Så går alltså diskussionen hemmavid just nu.

Nybroviken

Testar ny metod

Jag skriver för fullt. Vardag, helg, dag eller natt spelar ingen roll, jag skriver timmar i sträck. Den här gången tar jag mig an berättelsen på ett lite annorlunda sätt. Jag detaljplanerar varje kapitel och varje scen genom att skriva omfattande synopser. Just kapitel och scenanvisningar har jag jobbat med tidigare men de har varit kortfattade, ett par meningar bara. Vi får väl se hur länge jag klarar av att detaljplanera på det viset innan jag tröttnar, men en fjärde del av manuset åtminstone vilket motsvarar första akten.

Det jag gillar med denna metod är att jag sjunker in i historien på ett helt annat sätt än med korta stolpar. Scenerna spelas upp för mitt inre, jag hör dialogerna och känner av sinnesstämningarna. Jag märker också av logiska luckor tidigare och blajar inte iväg lika lätt. Allt sånt har jag i och för sig brukat rätta till vid redigeringen men det är roligt att testa andra tillvägagångssätt, att variera sig lite.

T säger att jag kommit in i min tysta fas nu, ett säkert tecken på att skrivandet tagit fart ordentligt. Men jag skriver inte bara, jag snickrar ihop nya Spotifylistor också. För som alltid älskar jag att lyssna på musik samtidigt som jag skriver.

Pingstafton

En gång i tiden var det något särskilt med pingsten; hänryckningens tid, långhelg och bröllop. Men i samma ögonblick som annandag pingst slutade vara en röd dag till förmån för nationaldagen, försvann också magin med pingsten. Hade det inte varit för att Therese på En liten smula påminde oss om det när hon serverade sin fantastiska cheesecake (Therese var den som bakade våra bröllopstårtor) hade vi faktiskt inte ens tänkt på att det är pingstafton idag.

Vi åkte alltså till Sundsta säteri idag där En liten smula numera huserar.
Dagen avslutades med en bio – Guernseys litteratur- och potatisskalspaj sällskap. Läste boken när den kom ut för tio år sedan och tyckte om den. Vi gör vad vi kan för att hålla liv i såväl Norrtäljes biograf som dess bokhandel. Norrtälje skulle bli en fattigare stad om de försvann.

Piteå Stadsbibliotek boktipsar på teckenspråk

Piteå Stadsbibliotek tipsar om Gröna fingrar sökes – på teckenspråk! Jag älskar att biblioteket jobbar inkluderande, oavsett vilken bok de tipsar om.

Försommar

 

Ibland blommar allt samtidigt – hägg, syren och äppelblom. Måste dokumenteras för vem vet var vi befinner oss så dags nästa år? Det kanske dröjer innan vi återigen får uppleva en svensk försommar. Tanken svindlar ...

Träff med mitt författargäng

Har man (=jag) i flera dagar såsat omkring i ett eget limbo, osminkad, okammad och oklädd för att huvudsakligen umgås med personer som bara existerar i ens fantasi, kan det vara nyttigt att fixa till sig, komma ut och umgås med riktiga människor en kväll. Det gjorde jag igår när det var dags för mitt författargäng att ses igen över en bit mat och lite vin. Jag älskar våra träffar. Samtalen som blir. Ärligheten och förtroendet. En välbehövlig energiboost och ett avbrott i en något enahanda tillvaro.

Idag är det fredag och solen skiner igen efter gårdagens gråväder och chockartade temperaturfall. Klockan är nio, jag är påklädd, sängen bäddad och frukosten avdukad. Dagen kan börja.

Pular omkring

Jag fick frågan nyss om jag landat i mitt nya liv, om jag trivdes med det. Och visst trivs jag men samtidigt känns det mer som att jag har semester. Förmodligen bidrar det fantastiska vädret till det, och att det faktiskt bara är 2,5 vecka sedan jag checkade ut från jobbet för gott – var ju standby under hela april. Men jag är inte rastlös såsom jag trodde jag skulle bli, utan tvärtom kolugn. Trött däremot. Precis som man ofta är i början av en lång ledighet. Jag har ingen större lust att aktivera mig, vill mest pula omkring. Skriva och läsa. Rensa hjärnan. Så då gör jag det.

Precis som igår började jag dagen med en långpromenad, dryga 7 km i rask takt. När jag gick förbi fiket vid ån, Atmajala, och såg att det höll på att öppna, köpte jag ett par kulor Gute glass (så himla gott!) och satte mig i solen. Språkade en stund med caféägaren. Om yogaresor och att längta efter ett annat slags liv än det vanliga, inrutade. Och om att våga bryta upp.