Vi ska bli med hund!

Jag älskar hundar. Växte upp med tax, blandras och colliehundar men eftersom jag som vuxen jobbade heltid kunde jag inte ha en egen. Mammas fick fungera som substitut. Men drömmen om en egen vovve har alltid funnits där. Efter ett besök på hundmässan i Älvsjö för ett par år sedan blev både T och jag förtjusta i rasen irländsk terrier. Vi läste på och kände att den skulle passa oss. Fast – återigen – inte så länge som vi båda jobbade.

Efter att jag sade upp mig förra året kontaktade jag de få svenska uppfödare av irländsk terrier som finns för att ställa mig i kö. Sedan flyttade vi till Frankrike och hundprojektet lades på is. Tills nu. Jag har nämligen tingat en hund hos en fransk uppfödare och i januari åker vi och hämtar den. Tidigare går inte eftersom vi åker upp till Sverige och jag inte vill resa med en valp. Det innebär att valpen som föddes i slutet av augusti hinner växa till sig lite vilket är bra. Åtta veckors valpar är söta men jag föredrar en som hunnit bli några månader.

Jag är faktiskt lite chockad – tänk att jag äntligen ska bli med hund!

Grön oktober

Det går ganska mycket tid åt diverse administrativa bestyr vilket är oerhört frustrerande. Men långsamt men säkert tar jag mig igenom den franska byråkratiska djungeln. Idag var det den franska motsvarigheten till transportstyrelsen som jag fick fajtas med – bilens ska registreras om. Allting görs via nätet numera vilket borde vara praktiskt. Det är det inte. Sidan hänger sig utan att spara, den vägrar att ta emot bifogade filer utan att tala om varför, den påstår att formatet är fel trots att det inte är det och som lök på laxen säger den att bifogade dokument (vanliga pdf) utgör en säkerhetsrisk. Suck. Men till slut, efter flera timmars jobb, lyckades jag få iväg vår ansökan. En stund senare damp det ner femton (15!) bekräftelsemejl att den kommit in. Ett tag var jag så arg att det kokade i skallen.

Nu är det i varje fall kväll och vi hann med en promenad upp till fyren. Tack vare allt regnande de senaste dagarna är naturen grön och väldoftande. Det känns faktiskt mer som vår än höst, särskilt när det fortfarande är 20 grader varmt i skuggan. Jag älskar det.

För ett år sedan fick jag nog

Igår var det ett år sedan jag sa upp mig från min chefstjänst för att satsa på mitt skrivande. Eftersom det dröjde till mitten av april innan jag mönstrade av, hade jag gott om tid att ångra mig men inte en enda gång var jag frestad att kliva tillbaka in i ekorrhjulet.

Först nu inser jag till fullo hur less och desillusionerad jag var. Hur mycket jag längtade efter ett annat slags liv, ett där jag ägde min egen tid och slapp dränerande energitjuvar. Det var alltså inte ett nytt jobb eller lugn och ro jag suktade efter utan frihet. Att förändringen i slutändan blev så stor som den blev var inget jag hade planerat men jag är tacksam att livet gav mig en spark i baken.

Ett nytt land, en ny tillvaro, innebär nya utmaningar. Allt är inte lätt alla gånger men förutom barnen och vännerna saknar jag absolut ingenting av mitt gamla liv, inte ens lönen.

Jag skriver, jag andas, jag är glad.

Tålamod är en dygd ...

Bank-ID finns inte i Frankrike, inte heller personnummer – fransmän är ytterst tveksamma till personnummer – men 2016 sjösattes det statliga initiativet FranceConnect som gör det enkelt för medborgarna att via ett särskilt ID-nummer logga in på franska myndigheters hemsidor. Även vissa banker och försäkringsbolag har tillgång till tjänsten. Det är m a o ett himla användbart nummer, tycker åtminstone jag som är van vid att Moder Svea håller koll på sina barn från vaggan till graven. Revolutionära Mariannes ungar däremot är misstänksamma av naturen.

För att kunna få min IDentité Numérique som det heter, måste jag förstås identifiera mig på något vis. Till exempel via mitt skattenummer.
- Jag har inget skattenummer eftersom jag aldrig deklarerat i Frankrike.
Socialförsäkringsnumret funkar också.
- Jag har inget socialförsäkringsnummer eftersom jag inte varit bosatt i Frankrike i 3 månader ännu.
Eller så kan jag använda mitt telefonabonnemang hos statliga operatören Orange.
- Jag har inte Orange som operatör.

Vi måste registrera om bilen vilket inte görs via Prefekturen längre utan online. Jätteenkelt, man loggar bara in via … FranceConnect och IDentité Numérique!

Tre glas vin och ett antal utryckta hårstrån senare läser jag att även Posten har rätt att identifiera mig. Perfekt! Bara att gå till postkontoret och visa upp mitt pass alltså.

HA HA HA!

Endast BREVBÄRAREN har rätt att identifiera mig. Det går till på det viset att jag visar upp mitt pass för honom. Sedan intygar han (oklart ännu hur han gör det) att jag är jag och ingen annan. FranceConnect uppmanar mig å det bestämdaste att ta reda på exakt när han brukar komma till vårt hus samt se till att vara på plats när han gör det.
I morgon är det alltså jag som slår läger vid brevlådan, tillsammans med en flaska vin som muta – jag menar present.

Och efter sol kommer regn ...

Enligt vad vi läst oss till lär oktober vara årets regnrikaste månad här nere, beroende på de häftiga åskskurarna. Däremellan är det varmt, fuktigt och mestadels uppehåll.

Att jag tjatar om vädret beror på att jag tycker det är så roligt att upptäcka årstider som inte är som de svenska. Medan mitt Facebook-flöde översvämmas av bilder på höstfärgade landskap och svampkorgar har vi ingenting av detta hos oss. Visst är det höst men ofta krävs det kyla för att träden ska byta färg och någon kyla har vi inte sett röken av. Trots molnen och diset är det fortfarande en bit över tjugo grader varmt på dagen och inte kallare än arton om natten. Fukten har fått fröogräs att gro i vår dörrmatta!

Även om det inte alls blir lika mörkt i Cerbère som i Norrtälje är det ändå härligt att tända ljus och dricka en kopp te på kvällskvisten samtidigt som jag lyssna på någon av mina Spotifylistor. Just stearin- och värmeljus såg vi till att köpa ett rejält lager av innan vi lämnade Sverige. Jag minns att även mamma gjorde det när vi bodde i Frankrike eftersom hon föredrog svenska stearinljus framför paraffinvarianten som dominerar här.

Vi satte upp en fönsterbräda i sovrummet idag, inköpt i Sverige och nedfraktad i bilen. Den enda anledningen till det (fönsterbrädor existerar inte i Cerbère) är att jag vill kunna tända en fönsterlampa om kvällarna och en adventsstake på första advent.

Vi har även skruva fast en gardinstång ovanför skjutfönstren ut mot terrassen och hängt upp de grå tunna linnegardinerna från lägenheten i Gamla Filmstaden. Med hantverkare som jobbar från morgon till sen eftermiddag och har full insyn, är det skönt att kunna dra för, särskilt om morgnarna när jag såsar omkring i morgonrock. Kanske undrar de vad det är för lyxtillvaro jag lever. Att jag varit vaken halva natten och är aptrött vet de förstås inte.

Annat vi gjort är att beställa möbler till storhuset. Det var inget vi planerade men plötsligt hade vi lagt handpenning på en soffa, en fotpall, en skänk, ett matbord, fyra stolar, två barstolar och en underbar matta i turkosfärgad konstsilke. Leverans i början av januari. Till skillnad från gästhuset som går i gråa, vita och svarta toner blir storhuset något färggladare. Jag tror att det kommer att bli riktigt fint.

I morgon är det måndag. Elektrikern och rörmokaren är klara för den här gången och har lämnat över stafettpinnen till plaquisten som har i uppdrag att spackla över hundratals skarvar. Och på tisdag kommer Cuisinella för att kontrollmäta köket.

Tänkt vilket privilegium det är att kunna sitta på första parkett och följa hur ens lilla hus växer fram. Så oerhört tacksam jag är över det.

Efter regn kommer sol

23 grader i skuggan, 29 i solen och 20 i havet. Då måste man bada, så är det bara. Till helgen ska vädret blir sämre igen och jag har ju bestämt mig för att göra Carpe Diem till mitt motto. Alltså fångade jag dagen. Men sedan gick jag tillbaka till datorn och skrev klart dagens kvot. Någon måtta får det ändå vara. För hur skulle världen se ut om var och en inte gjorde annat än ägnade sig åt lättsinne?
Som Göte i Gröna fingrar sökes skulle ha sagt ...

Oktoberregn

Det har åskat och regnat något alldeles kopiöst. Oktobermånads hela vanliga mängd kom ner inom loppet av några timmar och Medelhavet är farligt. Inga båtar ger sig ut när vågorna rullar lika tungt som nu.

Jag hade för säkerhets skull pumpat ner nivån i poolen vilket visade sig vara klokt. Poolen borde i och för sig tåla att översvämmas men jag föredrar att inte chansa eftersom jag inte vet om vattnet riskerar att tränga mellan linern och poolväggen.

Ännu mer regn fick Barcelona och framför allt Mallorca där minst tio personer omkommit sedan en vall brustit. Hemskt. Men trots ovädret är det fortfarande runt tjugo grader varmt ute och vi blir lika positivt överraskade varje gång vi öppnar ett fönster eller någon av dörrarna.

Hantverkarna – rörmokaren och elektrikern – jobbar hårt med huset och jag inser vilken skillnad det är att bygga ett stenhus jämfört med ett i trä. Stenhus tar längre tid att färdigställa och jobbet är både tyngre och smutsigare. Men grabbarna visslar medan de jobbar och verkar gilla uppdraget. 

Inga promenader och bergsturer på ett par dygn alltså och jag börjar få abstinensbesvär. Å andra sidan är det perfekt skrivarväder.