Sömnlös

Jag vaknade jag strax efter klockan två i natt och sedan var det alldeles tji att somna om. Borde ha läst en bok men istället kollade jag på sista delen av The Undoing med Hugh Grant och Nicole Kidman på HBO och därefter två avsnitt av The Queen på Netflix. Sedan tog jag en promenad med Dexter.

Jag började titta på The Queen för länge sedan men fastnade aldrig. Nu har jag hoppat direkt till den fjärde säsongen som handlar till stor del om prinsessan Diana. Mycket bra måste jag säga. The Undoing är jag däremot inte lika nöjd med, tycker inte att psykologin i berättelsen hänger ihop.

Inte mycket sömn alltså vilket resulterade i att jag var tvungen att lägga mig en stund efter frukost. Men jag har jobbat hela eftermiddagen med att planera sista delen av manuset. Med 3/4 delar klara och därmed 1/4 del kvar att skriva, gäller det att ha koll på såväl intrig som dramaturgi och karaktärsutveckling. 

Ikväll är det fullmåne. Jag brukar inte påverkas av det, har dålig nattsömn oavsett. Fast den antiinflamatoriska treveckorskuren jag äter just nu hjälper faktiskt mot smärtorna i bäckenet. Det blir intressant att se om jag får ont igen efter att den avslutats.

Hos oss stiger månen alltid upp ur havet.

Första advent

Det blir tredje gången som vi firar första advent i Cerbère, och det slår mig att vi nu bott här längre än vi gjorde i Norrtälje. Så läskigt fort tiden går! 

De tre senaste dagarnas regnväder försvann i natt och vi vaknade till en blå himmel. Att vi skulle ta en promenad uppe i bergen var givet, och den blev precis så skön som jag trodde. Vi mötte inga andra vandrare vilket är förvånande – jag var övertygad om att alla skulle kasta sig ut så fort restriktionerna lättade. Men folk har kanske åkt iväg för att handla julklappar istället.

Vindstilla morgon.

Till slut gjorde jag adventsfint ändå. Men någon glögg hann jag inte fixa.

Ljuset. Och att solen alltid värmer, även när skuggorna är långa. Jag älskar det.

Lågtryck

Idag är havet allt annat än medel. Mäktigt. Idag är också första gången på en månad som vi kan röra oss lite friare. Fast jag tror att vi väntar med att börja med våra långpromenader igen tills vädret blivit bättre ...

Regn och jobb

Ibland regnar det vilket är tur. För vem vill bo i en öken? Inte jag. Regndagar är dessutom utmärkta jobbdagar. Idag spikade vi säljtexten för Måneby 3 (vars riktiga titel jag inte kan avslöja ännu) och omslaget är så gott som klart. Det enda som saknas är ett färdigt manus ...

Från det ena till det andra – min MacBook har hunnit fylla fem år vilket är jättemycket i datorernas värld. Den är i särklass den bästa datorn jag någonsin haft och då har jag hunnit testa ett antal, både privat och under mina år som anställd. Skulle den krascha nu blir det besvärligt eftersom jag inte kan köpa en ny dator i Frankrike – måste ju ha ett svenskt tangentbord. Så nu håller jag tummarna för att den ska hålla sig vid liv tills vi åker till Sverige nästa gång. När nu det blir. Kanske i september nästa år? Men jag har en liten PC i reserv någonstans. Utifall att.

Det ska regna i dagarna tre men det stör mig inte ett dugg, till skillnad från när vi bodde i Sverige.

Inget särskilt har hänt

Det är långt mellan inläggen nu för tiden vilket beror på att jag jobbar. Och på att vi är konfinerade. Blogginspirationen tryter helt enkelt. Skriver lite på FB och Insta istället. Men livet pågår för fullt ändå så klart. Idag till exempel var jag iväg med Dexter till veterinären i grannbyn Banyuls för att vaccinera honom. Sånt får vi nämligen göra, trots confinement. Och i kväll ska president Macron berätta för oss om vad som väntar efter den 1 december när våra fyra konfineringsveckor är över. På förlaget jobbas det med omslaget till Måneby 3, och jag ska innan helgen skriva en presentationstext till återförsäljarna samt svara på några intervjufrågor. Och så videochattar jag med barn och barnbarn. Så visst händer det saker hela tiden, fast inget särskilt. Deadline för manusinlämning är den 1 januari och jag behöver jobba varje dag. Detta med att göra adventsfint får jag se om jag hinner. Det känns faktiskt inte så viktigt i år. Allt är ändå så konstigt. 

På andra sidan gatan i Banyuls där veterinären håller till, ligger hamnen.

Det stormar

Det stormar. Inte stormar som det kan göra när regnet piskar och dyningarna går höga, utan det blåser helt enkelt väldigt väldigt hårda nordliga vindar, med orkanstyrka i byarna. Jag tog ut Dexter på hans vanliga runda i eftermiddags och ibland hade jag fullt sjå att hålla mig upprätt. Dexter som har fyra ben står stadigare på jorden. För första gången i höst (om vi bortser från Sverigeresan) klädde jag på mig täckkappan och handskarna.

Stormigt och kallt men soligt. Att solen och ljuset inte försvinner bara för att det blir höst och vinter,
är det bästa med att bo här. 

Byggkranen är väck!

I snart två år har vi haft en byggkran som närmaste granne. En ful vindflöjel som fungerat som sittpinne åt hundratals starar höst och vår. När det blåst från syd har byggkranen svängt åt vårt håll vilket fått till följd att terrassen bombarderats med fågelskit. Så trött jag varit på detta. Men idag försvann kranen! Den har tjänat sitt syfte och flyttades till ett bygge högre upp på kullen. Vi är flera som drar en lättnadens suck. Jag firade med att skura rent terassen. Återstår balkongen men den tar jag en annan dag.

Ser ni snubben som klättrar upp utan säkerhetslina? Det vita huset till höger är vårt.

Jag slutade räkna när jag kommit till hundra starar ...