En sång för Hedda ...

 ... är släppt på riktigt nu och finns att köpa där böcker säljs. Så roligt! Hoppas, hoppas att läsarna ska hitta till den och att de ska gilla berättelsen. Att släppa en bok och inte vara på plats känns konstigt. Vad ska jag nu göra av mitt kontrollbehov? Lite rastlös är jag allt men det är lika bra att jag vänjer mig – jag bor ju inte i Sverige längre.

Rastlöshet botas bäst med praktiska sysslor. Alltså har jag skurat bort fågelskit från terrasserna och möblerat om bland krukorna. Köksterrassen, som egentligen är en liten innergård, har fått en paviljong istället för parasollet vi haft eftersom vi vill kunna stänga om oss när vi har folk som hyr gästhuset. De kulörta lyktorna tog jag med mig från Sverige. Till våren ska jag plantera om bougainvilleorna så att de sätter fart och täcker poolväggen. Och så ska jag köpa en ros, en som trivs i kruka.

Dags att återvända till ljudboksmanuset. Jag ligger grymt efter min egen tidsplan.

Dimmigt värre

Idag är det dimmigt värre. Jag har försökt att fånga dimman på bild men fotografiet blir bara suddigt. Vinden är sydlig och så fuktig att jag, trots att det är drygt 20 grader varmt ute, var tvungen att ta in tvätten och låta den torka inomhus istället. Jag klagar dock inte, konstaterar fakta bara, och längtar inte ett dugg efter den svenska hösten, hur vacker den än kan vara.

Annat jag gör är att skriva till den franska försäkringskassan för att försöka få den att ta in oss i systemet. Jag är iofs redan inne vilket franska FK dock inte har begripit eftersom handläggarna inte informerar varandra om sina ärenden. Men T är det inte ännu vilket inte är bra förstås. Så jag har skrivit två brev idag (igen), ett till kontoret i Perpignan och ett till det i Nîmes och bifogat en massa dokument. Fortsättning följer ...

Slutligen har jag skrivit vidare på min ljudboksserie men inte uppnått dagens kvot ännu. Fortsättning följer även där.

Sara Danius

Jag kände inte Sara Danius men hejade på henne till hundra procent när det stormade kring Svenska Akademin förra året. Så stark och modig hon var, till skillnad från dem som angrep henne. Igår dog hon, bröstcancern tog henne. Vi var jämngamla.

Tiden rusar ...

... och jag hinner inte med. T är hemma igen efter en vecka i Sverige och det är full fart med täta byten mellan våra Airbnb-gäster, trimning av Dexter, umgänge med vänner, studiebesök hos ett svenskt par som öppnat en chambre d'hôtes en timme härifrån intill bergsmassivet Les Albères samt den pågående vinskördefestivalen i Banyuls som innebär fest i dagarna sex med massor av aktiviteter, musik och uppträdanden som jag önskar att vi hann vara med på. Men i morgon ska vi till en vingård på picknick tillsammans med R och K.

Och däremellan jobbar jag. 

Bloggandet får helt enkelt vänta.

Hemma hos R och K växer vindruvorna ända upp till övervåningen.

Nytrimmad Dexter spanar in ett par taxar på gatan nedanför.

L'abri la Vall, ett f.d. kloster som nu är chambre d'hôtes och drivs av Magdalen och Björn Hedström från Göteborg.

Tillsammans igen.

Bergsmassivet Les Albères.

På dagen ett år sedan ...

Kvällens himmel.

... vi lämnade Sverige efter att ha sålt och tömt lägenheten i Norrtälje, och skrev oss i Cerbère. Inte för att vi ogillade Sverige utan för att vi längtade efter förändring, äventyr och – inte minst – frihet.

Blommor

Vi hann både fixa klart planteringarna utomhus och städa gästhuset innan T åkte till Sverige idag. Nu får Dexter och jag hålla till godo med varandra en hel vecka. Planen är att skriva och promenera. Inget annat.

Rosa cistus och nerium ska hindra Dexter från att smita från innergården upp till gästhuset.

Kamelior trivs i vårt klimat. Sorten heter Volunteer.

Tre träd blev det: citron, oliv och kumquat. Fikonträdet är från Skåne och skulle ha varit större om inte Dexter beskurit det. Och så ett penningträd som jag hoppas ska bli riktigt stort.

Ställningen där krukor med fetblad och sedum hänger, är delar av ett gammalt vinställ.

Vi grävde upp sommarens blommor och ersatte dem med perenner som tål såväl torka som salta och hårda vindar: kryprosmarin, lantana och lavendel grosso. Tanken är allt ska växa ihop och hindra Dexter från att balansera på muren.

Côte Vermeille

Jag är ohjälpligt förälskad i detta landskap. Bilderna är från dagens promenad. En timme kvar till solnedgången.

Portbou i Spanien, 9 km bilväg från Cerbère.

Cerbère

Isabelle

Hon har redan hunnit fylla två månader, mitt lilla barnbarn.
I slutet av november får jag träffa henne igen.

Städlördag igen

Det unga paret från Belgien lämnade gästhuset efter två veckor och istället flyttade ett franskt par in. Alltså har vi ägnat dagen åt att tvätta och städa. Vi är grymt petiga när vi städar, kanske onödigt petiga, men jag tror att vi får igen det i längden. Varje hyresgäst ska känna det som om ingen bott i huset före den.
Oktober kommer att innebär mycket städning eftersom vi har flera korttidsuthyrningar.

Vi fixade även till vår köksterrass med nya krukor och växter som hindrar Dexter att springa upp till gästhuset och poolen. Det enda som saknas är en paviljong istället för parasollet vi har. Vi får bättre insynsskydd med en sådan och kan nyttja terrassen även när vi har hyresgäster, till skillnad från nu.

Blå timmen. Från kvällens hundpromenad.