Fyra veckor senare ...

... är vi hemma i Norrtälje igen. Vi längtade inte hem det minsta denna gång, kanske för att Cerbère faktiskt också känns som hemma. Att bo i eget hus är någonting helt annat än att hyra någon annans. Vi har haft en fantastisk semester och jag är så tacksam. Tacksam över att tillhöra två länder och två kulturer, tacksam över min familj och min släkt, tacksam över att ha möjlighet att förverkliga en dröm.

Helgen ska ägnas åt att packa. På måndag kommer flyttfirman – det är dags att flytta in i vår nya lägenhet.

Tjocka släkten samlades i Aurillac för att fira pappa, 80 år. Foto: Stéfan Estassy

Cerbère, vår by.

Medelhavet, vårt hav. Och där borta ligger Spanien.

Ett torg i Perpignan, franska Kataloniens huvudstad.

Mina kloka, roliga, vackra barn i Collioure.

Pappa i vårt hus i Cerbère. Bild: Stéfan Estassy

Bild: Stéfan Estassy

Här är inte poolen klar ännu. Bild: Stéfan Estassy

Paraplyernai Aurillac.

Aurillac, huvudstad i departementet Cantal som ligger i regionen Auvergne. Svalt väder som synes.

Jag har ägnat tid åt mitt manus och hann redigera klart en omgång.

Vi har badat i havet.

Och vi har badat i vår pool. Samt fått tag i en poolskötare.

Vi har varit i grannstaden Banyuls flera gånger. För att fika, shoppa och storhandla.

Flexibla möbellösningar. A och O när man bor litet.

Tack vare stora fönsterpartier och terrasserna känns lillhuset mycket större än sina 40 kvm.

Utsikten från sovrumsterrassen i det blivande huvudhuset.

Alla dessa soluppgångar ...

Alla dess frukostar ...

Ännu en soluppgång. Jag kommer aldrig att tröttna på dem. Inte på våt hus heller.

Semester

Bloggtystnaden beror på att jag har semester och ingen wifi. Men jag har det fint! Manuset till Gröna fingrar sökes fick följa med förstås.

Chez nous.

Ny lägenhet igen

Det blir en utmaning att få plats med alla våra möbler i den nya lägenheten, avlastningsborden lär tyvärr ryka, men jag tror att vi kommer att stormtrivas ändå. Högt hörnläge i syd/väst och ljust. Flyttar in gör vi dock inte förrän den 31 juli, efter att vi kommit hem från Cerbère.

Eftersom vi åker till Frankrike strax, fick vi nycklarna en dag tidigare än alla andra mot att vi lovade att inte flytta in. Lägenheten är nämligen inte helt klar ännu, en garderob saknas till exempel. Inga lyxiga tillval men väl golvvärme i alla rummen.

Inte så dumt med balkong trots allt.

 Ett badrum med fönster ingår – härligt!

Michael Nyqvist

I tisdags dog skådespelaren Michael Nyqvist i sviterna av lungcancer. Cancer. Denna hemska oberäkneliga sjukdom.
Jag kände inte Michael Nyqvist men stötte på honom några gånger i officiella sammanhang och i Norrtälje. Han älskade också Roslagen.
Jag kommer alltid att minnas honom som Benny i Grabben i graven bredvid, en film som jag såg första gången som ofärdig arbetskopia (jag var programchef på Sandrew Metronome på den tiden) och som jag genast bokade på våra biografer.
Michael Nyqvist blev bara 56 år.

Semester!

Jag har knådat mig igenom varenda surdeg som legat på skrivbordet och i mejlboxen. Jag har haft ett par avslutande möten, planerat hösten, tömt pappersåtervinningen, lämnat ifrån mig sånt som ska arkiveras, konterat och attesterat fakturor, betalat ut löner och arvoden, programmerat in ett svarsmejl, tackat för denna termin till höger och vänster och ropat glad sommar åt alla väderstreck som finns. Därutöver har jag mejlväxlat med min förläggare.
I morgon får vi nycklarna till vår nya lägenhet.
I morgon börjar min semester.
Jag upprepar: I morgon börjar min semester.
Jippi!

Inspiration

Jag fick frågan om huset vi bygger i Cerbère är typisk för trakten och svaret är ett nja. Byhusen på den franska sidan av Katalonien är ofta färgglada med röda, gula eller rosa fasader och luckor i blå, rosa, gröna eller lila nyanser. Jättefint! På andra sidan gränsen, i omåttligt populära Cadaqués, är husen vita. Lika fint det. I Cerbère hittar man båda varianterna men vitt passade omgivningarna bättre. 

Cadaqués

Längtar

Men som jag längtar efter att få åka till Frankrike! Jag tror att jag har allt under kontroll – jobbet, flytten, pappas födelsedag, resan och bygget. Nästa måndag har vi möte med madame Bellavista för att gå igenom det som är kvar av första etappen av vårt franska husprojekt. Den andra – då Storhuset ska färdigställas invändigt – blir en senare fråga.

På torsdag får vi nycklarna till vår nya lägenhet i Norrtälje och även det längtar jag efter. Jättepusslet som jag ägnat våren åt att lägga är snart komplett.

Och så längtar jag efter mitt manus. Jag tycker så mycket om min berättelse, tror så helhjärtat på den. Visst är jag trött men samtidigt fylld av energi och tillförsikt. Det är helt enkelt gott att leva just nu.

Sommarläsning

Jag har en hög med böcker som klarat sig undan flyttlådorna, min sommarläsning är det tänkt. Helst skulle jag vilja ta med mig hela högen till Frankrike så att jag har lite att välja mellan beroende på lust och humör men det går inte. Dels blir det för tungt, dels har jag ett manus att redigera och familj och släkt att träffa. Dessutom vill jag simma och promenera också. Så många böcker, så lite tid ...

John Irving som hemmaläsning och så några pocketböcker till stranden – kan det vara en lämplig strategi?

Snart tar bygget i Frankrike en paus

På självaste midsommarafton – som i Frankrike är nästan som vilken fredag som helst – mejlade Madame Bellavista över nya bilder på bygget. Hjärtat slog en liten glädjevolt när jag såg dem. Huset (jag använder singularis för även om det är två hus vi bygger hör de ihop och binds samman via pation samt färg- och materialvalen) kommer att bli precis så stilrent som vi ville ha det. Räcken och ledstänger i mörkgrå metall och stuprör och hängrännor i aluminium kommer att förstärka det enkla intrycket. Traditionellt men modernt.
Snart tar bygget semester för att fortsätta i september. Budgeten håller fortfarande ... Det kostar så klart en slant att bygga hus men bygget, inklusive tomten, landar ändå på ett lägre kvadratmeterpris än för en nybyggd lägenhet i Norrtälje. Otroligt egentligen. Ett hus i södra Frankrike med utsikt över Medelhavet och gångavstånd till stranden och små badvikar. Varje dag tackar vi vår lyckliga stjärna att vi, för snart fem år sedan, råkade hitta denna okända lilla pärla till by.

Utsikt från Lillhusets ytterdörr ner mot Storhuset, poolterrassen och köksterrassen. Till höger syns den överbyggda gången som leder ner till gatan.

Muren mot poolen ser grå ut på bilden men har i verkligheten samma vita puts som fasaderna.

Trappan upp till Lillhuset ska fogas och få en ledstång.
Utrymmet under poolterrassen väntar på en dörr.

Köksterrassen. På andra sidan muren ska grannen anlägga en trädgård och jag har önskat mig en röd bougainvillea som ska hänga ner över muren. 

Utsikt från Lillhusets terrass. Poolen ska vara klar om ett par veckor. 

Framsidan på storhuset är färdigmurad. Vardagsrummet har utgång till havsterrassen medan de två sovrummen på ovanvåningen har en egen liten terrass med havsutsikt.

Trappan från Storhuset ner till gatan. Även här ska det bli vit puts och ljusa  stenplattor samt en grind .

Delar av utsikten från havsterrassen utanför Storhuset. Hela terrassmuren är byggd för att fungera som odlingskärl. Där vill jag ha röda hängpelargoner. På de här breddgraderna är pelargoner perenna.

Midsommar 2017

För första gången någonsin firar vi midsommar ensamma, T och jag. Barnen har åkt ner till vänner i Skåne och eftersom T och jag måste ägna delar av helgen åt att packa och fixa inför flytten och Frankrikeresan hinner vi inte vara sociala. Men det blev en fin midsommarafton, solig och med sydliga vindar. Idag regnar det vilket passar oss fint – det gör det mindre ångestfyllt att stå bland flyttkartongerna.

Snickaren höll vad han lovade – det nya räcket (det gamla var femton år gammalt och hade gjort sitt) blev klart till midsommar. 

Sverige är fantastiskt.

Sommaren är min årstid, aldrig mår jag så bra som när det är varmt och soligt och rosorna blommar.