Terra incognita

Hösten kan vara ekonomiskt betungande i Frankrike då 1) eventuell restskatt ska betalas 2) taxe foncière (en slags boendeskatt) ska betalas 3) taxe d'habitation (en slags fastighetsskatt) ska betalas.

Även om jag har franskan gratis är allt som rör det franska skattesystemet samt franskt eget företagande Terra incognita för mig. Men tack vare att jag har just språket kan jag läsa mig till vad som gäller. Samtidigt lär jag mig, förutom skattereglerna, en massa nya ord och begrepp. Inget ont osv ... 

Bilden är från klockan kvart över sju i morse. Att sitta i min fåtölj och se hur solen stiger upp ur havet är en ynnest.

Skrivit krönika och bokat hotell

Jag har precis skickat in krönikan som jag blivit ombedd att skriva till Auris, medlemstidningen för Hörselskadades Riksförbund. Det var ett roligt uppdrag, jag gillar krönikeformatet. I flera dagar har jag grunnat på vad den skulle handla om. Jag visste att jag ville ha med gräshoppor och farfar i den, och så blev det också. Publiceras senare i höst!

Annat jag gjort denna vackra och blåsiga söndag är att boka övernattningarna för vår Sverigeresa. Istället för att blåsa genom Frankrike på en dag som vi gjorde förra året, en etapp på nästan 100 mil, delar vi upp den i två. Tyskland däremot gör vi på en dag – söndag. Så tar vi Danmark och Sverige på måndag. Ingen nattfärja mellan Tyskland och Sverige alltså. Vi testar olika varianter för varje gång för att se vilken som passar vår lilla flock bäst. Vi har ju Dexter att ta hänsyn till också.

Nu ska jag duscha, klä på mig och gå ut i solen en sväng!

Snart höst

Vi har tagit upp båten och ställt den i garaget. Sommaren är alltså slut. Fast ändå inte. För det är varmt i havet och i luften och jag går fortfarande klädd i shorts och linne. Åskovädren avlöser varandra och ställer till det för många. Men inte för oss. Vi hör mulret och vi ser blixtrarna när molnen närmar sig men sedan viker de av och försvinner norröver. Märkligt. Och mäktigt.

Jag har redigerat klart en första vända och skickat tillbaka julnovellen till min förläggare. De följande redigeringsomgångarna får jag troligen arbeta med när vi är i Sverige. Idag tog jag fram höstkläderna som ska packas ner – det är 10-15 grader kallare i Linköping än här. Bilen är servad och grannarna vidtalade. Om en dryg vecka bär det iväg. Den här gången bilar vi genom Tyskland på en söndag. Förhoppningsvis är det inte lika många lastbilar på autobahn då.

Vi tog en tripp till ...

... andra sidan bergen i förra veckan för att hälsa på min faster som bor i Pau fem timmar bort, och sammanstrålade med pappa och hans fru Lisa. Vi hade hyrt in oss i ett fint litet gästhus men sängen passade inte min rygg alls och jag sov dåligt. Trots det blev det en mycket lyckad och rolig resa med ett späckat program. Vi har promenerat mycket, varit på konstmuseum, besökt den vackra medeltida Lescarkatedralen, åkt till Biarritz, ätit gott ... Och så har vi träffat kusiner. Mycket prat om förr och nu och mycket skratt. Dexter uppförde sig exemplariskt – han älskar ju äventyr!

Vi kom hem lagom för att checka ut våra hyresgäster, säsongens sista. Gästhuset är nu städat och klart att ta emot lilla barnbarnet Hedda och hennes föräldrar när de hälsar på i slutet av oktober. Återstår att skaffa några barngrindar att spänna fast vid trapporna och köpa barnstol.

Och så har vi bestämt avresedatum för när vi bilar upp till Sverige för att tömma svärmors hus som precis sålts till en barnfamilj: den 25 september, precis som förra året.

Fast först av allt ska jag redigera. Deadline för inlämning är på fredag. Hej och hå!

Pappa i Pau.

Morgonpromenad i närheten av bostaden vi hyrde.

La passerelle de Laroin – en sinnrik brokonstruktion.

Baksidan av Lescarkatedralen. Lescarkatedralen var en obligatorisk etapp för italienska och sydfranska pilgrimer på deras väg till Santiago de Compostela.

Nyrenoverad såväl ut- som invändigt. Stilen är gotisk.

Den ovanliga mosaiken som täcker golvet i sakristian föreställer jaktscener. Här en enbent jägare med morisk utseende. Ett fantastiskt prov på stor hantverksskicklighet.

Le Cirque de Gavarnie i Pyrénéerna, en fantastisk plats skapat av naturen för 100 miljoner år sedan och format av den senaste istiden. Inskriven på Unescos världsarvslista.

Själva byn ligger 1.200 m över havet och bergstopparna omkring på drygt 3.000 m. Vattenfallet som matas av de ännu högre glasiärerna bakom bergskammen har en fallhöjd på 423 meter och är Europas högsta.

Det var Napoléon III och hans hustru, kejsarinnan Eugénie, som på 1800-talet gjorde Biarritz till ett ställe dit hela den europeiska societeten åkte på sommaren för att ägna sig åt nymodigheten stärkande havsbad, andas frisk luft och – inte minst – roa sig. Innan dess var Biarritz ett enkelt valfiskeläger.
Till Rivieran åkte man på vintern, inte sommaren – det fina folket svettades inte gärna i onödan.
Biarritz är fortfarande en populär turistort med toppläge, ett milt och fuktigt klimat och många dyra butiker.

T:s fötter var i akut behov av omvårdnad så vi åkte till Perpignan för att ordna med den saken. Medan fotterapeuten tog hand om maken, slog Dexter och jag oss ner på ett café. Hunden fick vatten och jag beställde en panaché. Sedan satt vi där och tittade på människor och hundar som gick förbi och hade det riktigt trevligt.
Tills en lurvig sak började skälla på Dexter ...
Är det något som han inte tål så är det att bli utskälld av andra hundar. 

Säsongen är snart slut men sommaren fortsätter

Våra sista hyresgäster för i år har installerat sig och uthyrningssäsongen närmar sig sitt slut. Det blev en bra sommar med enkom trevliga gäster och vi har redan fått förfrågningar angående nästa år. Hur det blir med den saken vet vi inte ännu, utan vi avvaktar tills vi vet om vi får besök av familj och vänner.

Men än är inte sommaren slut! Igår till exempel satt vi utomhus och åt middag tillsammans med några vänner, och jag behövde aldrig plocka upp koftan jag tagit med mig utifall det skule bli lite kyligt. Som jag älskar klimatet här!

Nästa vecka får jag tillbaka långnovellen/kortromanen av förlaget och sedan är det bara att börja redigera. Det ser jag fram emot!

Bilden är från i morse. Dimman rullade in mot land men luckrades upp när vinden vaknade.

Badrum

Eftermiddagssolen lyser in genom badrumsfönstren och det slår mig hur glad jag är i det. Olyxigt men rymligt och funktionellt. Fast rinnande vatten och ett eget badrum ÄR lyx för miljontals människor.

Jag minns när jag var och hälsade på pappa i Togo för många år sedan och vi åkte ut till obygden ett par dagar. Där fanns varken toalett eller badrum utan man gjorde sina behov och tvättade sig utomhus, bakom ett plank. Det gick det också. Men jag föredrar ett eget badrum.