Reseplanering

Nu är det bestämt – om inget oväntat inträffar, åker vi upp till Sverige i slutet av september och blir borta i nästan tre veckor. Själva resan tur och retur tar fem dagar bara den och den resterande tiden ska vi fördela mellan Linköping och Stockholm. Vi bilar upp alltså. Dels för att vi är trötta på att flygbolagen ställer in eller ändrar våra bokningar hela tiden, dels för att vi då kan åka upp alla tre samtidigt. Tåg skulle också funka men i dessa virustider känns det bra med egen bil – och att slippa bära ansiktsmask genom halva Europa.

Det blir första gången sedan T och jag flyttade hit för två år sedan som vi besöker Sverige tillsammans. Så dags bör jag ha skrivit klart – eller nästan klart – Måneby 3. Och har jag inte det så har jag inte det. Jag vägrar stressa fram en berättelse.

En sång för lilla Hedda

Bebisen ska heta Hedda. En slump att hon får samma namn som min Hedda i En sång för Hedda men ändå roligt!

Hedda väger drygt 4 kilo och är 52 cm lång. Håret är rödblont, samma färg som hennes pappa hade som nyfödd. Ögonfärgen är oklart men jag skulle tro att hon blir blåögd. Förresten så läste jag att ögonfärgen hos barnet inte blir klar förrän vid sex års ålder. Vid högre ålder sker också en förändring så att ögonfärgen går åt det blå hållet.
Hedda och Isabelle, mina två fina barnbarn.

Nu är jag farmor också!

Den kom ut ikväll, bebisen. Ett sommarbarn precis som sin ett år äldre kusin. Så nu är jag både mormor och farmor, tänka sig!

Disig fredag

Igår var så jag otroligt trött att jag var tvungen att ta tre tupplurar. En före lunch, en efter och så en innan middagen. Jag satte mig i skuggan på balkongen utanför sovrummen, fällde ner ryggstödet så mycket det gick och slocknade. Make och hund fick klara sig själva, vilket de så klart gjorde alldeles utmärkt, och skrivandet fick vänta tills kvällen.

När jag skrivit klart mina ord var klockan strax före midnatt och jag somnade ovaggad, trots dagens alla tupplurar. Märkligt.

Idag däremot har jag varit mitt vanliga, energiska jag. Hyresgästerna har checkat ut men tack vare att de nya inte anländer förrän i morgon har vi kunnat städa utan att stressa.

Livet lunkar på. Fast ändå inte. För jag hoppas bli farmor om några timmar och i spanska Katalonien är det ansiktsmask i alla allmänna utrymmen som gäller, såväl inom- som utomhus. Detta eftersom viruseländet fortsätter att härja, om än inte lika intensivt. Det gäller att inte sänka garden utan fortsätta att vara vaksam och uppmärksam. Hålla avståndet och tvätta händerna.

Vädret: 27 grader i skuggan, något svalare på natten, och disigt. 24 grader i poolen och lika varmt i havet. Jag älskar det, trots att jag svettas och blir blank om ansiktet. Älskar att gå klädd i tunna klänningar, shorts och linnen, att ha sandaler eller flippflopp på fötterna och halmhatt på huvudet, att känna solen bränna på ryggen när jag står och vattnar blommorna eller rengör poolen. 

Ikväll ska vi grilla. Det är ju fredag.

Bokpaket från Sverige

Sur som sjutton för att mitt beställda bokpaket inte kommit efter sex veckors väntan, mejlade jag Bokus och bad om att få pengarna tillbaka. Men lagom till jag fick det, damp paketet ner i brevlådan. Sönderriven och ihoptejpad men böckerna hade klarat sig utan minsta lilla skråma. Jag är så glad att böckerna hittade hem till oss till slut, fyra romaner av Elizabeth Strout, en för mig ny författare. Det var efter att ha sett serien Olive Kitteridge på HBO som jag blev nyfiken på kvinnan vars bok den baseras på. Rätt så säker på att jag skulle gilla henne, köpte jag allt som fanns översatt till svenska. På så vis kan även T läsa. För även om hans franska blir långsamt bättre, kommer han aldrig att kunna läsa en hel roman på franska och ha behållning av det.
Hur det gick med Bokus? Jag bad dem skicka mig en ny faktura så att jag kan betala tillbaka återbetalningen.

Klädinköp

Jag beställde kläder via nätet idag. Och skor. För alldeles för mycket pengar. Så nu har jag ångest. Tur då att det går att skicka tillbaka allting. Fast jag vill ju ha nya kläder. Av någon anledning blir suget extra starkt på sommaren och här varar sommaren länge. Flertalet av mina klänningar har tappat såväl färgen som passformen. Eller om det är min kropp som förändrats? Så klart det är. Jag är ju inte tjugo längre. Inte heller trettio, fyrtio eller ens femtio. Herregud om drygt två år fyller jag sextio! Hur gick det till?

Sol och blåst

Det blåser kraftigt, med vindbyar uppemot 100 km i timmen i oskyddade lägen. Men solen skiner och det är varmt. Semesterperioden har börjat och även om det är mycket lugnare i byn än en vanlig juli, är det ändå liv och rörelse. Det tycker jag om.
Igår tog vi bilen över till Portbou på den spanska sidan för att äta lunch. Det var bara att åka rakt över gränsen. Inga avspärrningar eller tullpoliser kvar.
Jag är klar med dagens skrivbeting och ska ta ut Dexter på en promenad. Jag hoppas att vi inte blåser bort.

Smått och gott

Idag gick jag igenom slutkorret för Vingården mellan berg och hav. Jag är därmed klar med ljudboksserien, det som återstår är att läsa in den men det slipper jag, tack och lov. Det finns författare som läser in sina egna böcker – med mer eller mindre lyckat resultat. I mitt fall är jag övertygad om att en professionell inläsare är att föredra framför mitt eget kraxande.

När det gäller Måneby 3 har jag skrivit 1/4 del av boken. Bara att kämpa vidare alltså.

Annat smått och gott:

- Dexter är loppfri.

- Jag åt min första egenodlade tomat idag.

- Det har åskat och regnat.

- Mitt lilla barnbarn Isabelle har lärt sig krypa.

- Jag ska bli farmor vilken dag dom helst.
- Jag ska få hemmagjord pizza till middag, med mozzarella och sardeller på – min absoluta favorit.

Till havs

Natten erbjöd ingen svalka och morgonluften var varm redan vid åttatiden i morse. Så vi bestämde oss för att åka ut med båten. Vi har vår båtplats nere i byhamnen – nära och bra. Dexter hoppade geschwint i båten, och han hoppade ur lika självklart (han dök faktiskt rakt ner i havet) när vi skulle lägga oss på svaj vid en strand på den spanska sidan.

Nu är det kväll och termometern visar på behagliga 24 grader. Näsan är lite svedd av solen men sinnet glatt.

Lätt att hålla distansen när man är på en strand som bara nås från havet.

Det nya räcket (som hindrar Dexter från att hoppa 3,5 meter ner på gatan) smälter in fint.