måndag 2 maj 2016

En till grop.

Hur bygget i Frankrike går vet vi inte riktigt - vår projektledare Madame Bellavista är inte den bästa kommunikatören - men vi tror att det går bra. Inte snabbt, men bra. Vår granne skulle genast höra av sig om någonting var konstigt.
Hur bygget av vår nästa Norrtäljelägenhet går är däremot lättare att övervaka - den ligger ju tvärsöver gatan. Byggnaderna som stod på tomten har rivits och istället har det grävts en grop. Fortsättning följer ...

Det känns som om gropar upptar en stor del av mitt liv just nu.

söndag 1 maj 2016

Sköna maj

Dottern och hennes sambo firade våren med oss.
Äntligen maj. Om två veckor är det dags för Alla dessa hemligheter att möta sina läsare ... Något jag både längtar efter och bävar för. Jag hoppas att läsarna ska gilla min berättelse men om så inte skulle vara fallet kan jag känna mig trygg i att jag jobbat hårt för att få till den bästa bok jag någonsin kan. Jag har inte slarvat, inte tagit några genvägar eller valt enkla lösningar. Med andra ord - jag älskar min berättelse och känner mig tillfreds med mitt arbete.
Vi har firat vårens ankomst i helgen. Familjemys, grillning, fackeltåg och brasa - precis som sig bör. Men vi har även packat upp flyttkartonger och kört några vändor till förrådet och återviningen. Det är inte mycket som ryms på 54 kvm ... Men så nyttigt att bli medveten om allt onödigt jag samlat på mig genom åren. Varför sex olika uppsättningar sängkläder till exempel när vi bara har två sängar? Varför tjugo temuggar? Varför så många badhanddukar att de fyller en hel kartong? Och alla dessa bordsdukar - jag som inte använder dukar längre ...
Målet är att kunna flytta in om en vecka. Jag tror att vi fixar det.

fredag 29 april 2016

Badmössa eller sadelskydd - det är frågan.


Himla trevlig kväll igår som avslutades med en lång och mycket rolig chattomgång med vårt lilla författargäng. Inte alltid lätt att förstå sig på prylarna i en goodie bag ...
Men jag lämnade festen tidigt. Mina öron klarar inte av dunka dunka-musik längre (förmodligen p.g.a. min Ménière). Jag föredrar stillsammare toner. Dessutom tycker jag om att kunna prata med folk, inte skrika. Eftersom både T och jag var i stan och skulle upp tidigt, passade vi på att unna oss en hotellnatt på Park vid Humlegården. Kära gamla Humlegård ...
Idag ska nycklarna till vår gamla lägenhet lämnas tillbaka. Skönt.

torsdag 28 april 2016

Pocketfest ikväll

Norstedts, Bonnierpocket, Pocketförlaget och Månpocket bjuder in till pocketparty på Sturekompaniet ikväll. Det måste vara tjugo år sedan jag var på Sturekompaniet, och då i samband med någon filmrelease tror jag, det vill säga att det var jobbrelaterat.
Men innan vi går iväg för att heja på Rebecka Edgren Aldén ska "Författarinnorna av runda bordet" ses och äta middag och uppdatera varandra om allt som hänt sedan sist och som vi inte delat med oss via sociala medier. För det är trots allt så att vissa saker inte lämpar sig att ropa ut över taken ...

onsdag 27 april 2016

Då och nu

På sätt och vis har det varit intressant att bo på en byggarbetsplats - jag har lärt mig väldigt mycket om själva processen. I hyreshuset till höger har folk flyttat in medan bostadsrätterna till vänster inte är klara ännu. Himlen har krympt i takt med att bostäderna blivit fler. Damen jag visade lägenheten för tyckte att den var fin men dyr samt att det var på tok för tätt mellan husen och för mycket insyn. Jag kunde inte annat än hålla med.
I morgon ska jag dit igen för att möta upp städfirman.

Februari 2015
April 2016

Anne-Li Norberg läser in Alla dessa hemligheter

Exakt den tiden de sagt att de skulle komma ringde persiennkillarna på dörren. En halvtimme senare var de gamla, trasiga och skitiga persiennerna borta (från 70-talet som det verkade) och nya, vita, monterade. Medan jag satt i lägenheten och väntade slogs jag av hur tyst där var. Inte tyst som helt ljudlöst utan tyst som stillsamt.
Anne-Lie Norberg

Att gå till bussen tog mig sju minuter och nu sitter jag med datorn i knät, på väg in till vår gamla lägenhet för att visa den för en ny hyresgäst. Förvaltaren visste inte om den skulle ha tid att komma eller inte men tydligen förväntas det att jag ska ha tid att agera visningsvärd. Nåväl, jag ska inte gnälla, gnäll stjäl energi och tillför ingenting. Jag har så mycket att vara glad för. Till exempel att Alla dessa hemligheter snart är klar som ljudbok och att Anne-Li Norberg är den som läser in den. Jag tror att hon blir helt perfekt som Louises röst. Att Louise och Anne-Li dessutom har samma frisyr ser jag som ett tecken ...

måndag 25 april 2016

Så kan ett dagis också se ut


Detta är dagiset Fjällklockan i Norra Djurgårdsstaden. En vårtig betongkoloss med en smutsig gård. Varje gång jag skulle upp till Hjorthagens tunnelbanestation passerade jag det. Jag såg det även från sovrumsfönstret. Jag undrar om arkitekten som ritade byggnaden och kommunaltjänstemännen som beviljade bygglovet har barn. Kanske är det jättefint inne men barn behöver fina utomhusmiljöer också.
Det finns tilltalande kvarter i Norra Djurgårdsstaden. Det som vi bodde i, Västra, tillhör inte dem.
Jösses så glad jag är att inte behöva bo där längre!

söndag 24 april 2016

Vårkänslor

Ännu en dag tillsammans med våra flyttkartonger och vi inser att vi inte kommer att få plats med alla våra saker. Himla tur att vi hyrde ett förråd dit vi kan flytta över sånt som vi måste göra oss av med innan nästa flytt. Att återvinningen ligger nära (i och för sig ligger allting nära i Norrtälje) är också det tur.
Vi slutade lite tidigare idag för att hinna njuta av söndagen. På Vätö har det varken regnat, haglat eller snöat utan solen har skinit hela helgen. Trots den kalla vinden passade vi på att greja lite utomhus. Vitsipporna har slagit ut och rosen Flammentanz som klättrar mot söderväggen längtar efter att få veckla ut sina första blad. Jag såg också att pionerna börjat sticka fram sina röda huvuden. Att följa vårens framfart som vi gör nu är lycka för mig.

lördag 23 april 2016

Längtan efter att få sätta bo

Hus och hem är viktiga ingredienser i mina berättelser. Det är ingen slump, jag är övertygad om vi människor har en grundmurad längtan efter att få sätta bo. Att hitta vår plats på jorden och slå oss till ro. Vi vill inte ha kaos och obalans, vi strävar efter harmoni, vare sig vi är medvetna om det eller inte. Det är inte konstigt att flykting- och migrationsströmmarna är större än någonsin. Vem vill stanna kvar i ett kaotiskt och otryggt hemland när man vet att det finns platser som är det motsatta?
Märkliga tankar en solig lördagskväll, men förmogligen är det att ha ägnat dagen åt att försöka bringa ordning i vårt nya hem som väckt dem. Vi har jobbat hårt och fokuserat, T och jag. Återigen sätter vi bo. Ett litet ett, tillfälligt dessutom, men ändå vårt. Tills det är klart bor vi på Vätö.
Att ha två hem är en ynnest när många inte har något hem alls.

fredag 22 april 2016

Klar med flytten

Det sista av vårt bohag anlände till Norrtälje idag, det som flyttfirman glömde kvar i hissen på vår gamla adress. En blyg ung man med förvirrad och stressad uppsyn kom med det. Jag frågade honom om han hade tänkt bära upp allting själv (ingen hiss) och det hade han. Givetvis hjälpte jag till, trots att vi de facto betalat rätt så mycket pengar för att slippa bära och kånka. Men jag klarar inte av att stå bredvid och se på när andra sliter, jag bara måste hugga i jag också.
Fredagkväll. Sonen ringde nyss för att småprata och jag hörde att han log när jag berättade om våra äventyr. Det kan vara så att inget vi gör förvånar honom längre.
I morgon ska T och jag börja packa upp det som vi ägnat så många timmar åt att packa ner.