fredag 24 februari 2017

Sara Lövestam

Terminens första författarsamtal gick av stapeln igår kväll och sköna Sara Lövestam var gäst. Hon är så begåvad Sara, har en briljant språkhantering och skriver fantastiska berättelser. Jag kan inte tänka mig bättre inspiration inför en redigeringshelg.
Ni som aldrig läst henne - gör det! Hon skriver roligt, berörande och engagerande. Till och med en bok om verb lyckas hon göra underhållande.
Jag älskar att hålla dessa författarsamtal. Någonting händer med oss människor när vi får tid och möjlighet att mötas och ta del av varandras berättelser. Att mötas just ansikte mot ansikte, i en avslappnad och intim miljö och med ett begränsat antal åhörare har visat sig vara ett framgångsrecept.
Tack Sara för att du kom, för kloka ord och för skratten. Och tack publiken för att ni fyllde rummet med värme.

onsdag 22 februari 2017

Vuxna barn

Jag blickar ut genom köksfönstret. Det snöar ymnigt i Norrtälje denna onsdag, februaris sista. Helst skulle jag stanna inomhus hela dagen - jag jobbar hemifrån idag - men jag måste strax palla mig iväg till polisstationen för att hämta mitt nya pass. Den 9 april åker vi ner till Cerbère och våren har kommit till vår lilla by. Sydlig vind, 18 grader varmt och sol. Att gå in på Meteo France och kolla vädret är inget annat än självplågeri.

Igår kväll åt jag födelsedagsmiddag med sonen. 31 år fyllde han. En vuxen man. Obegripligt. Samtidigt ser jag fortfarande barnet i honom och min beskyddarinstinkt är lika stark nu som då. Både han och hans syster följer med ner till Frankrike i sommar för att fira min pappa som fyller 80 år. Sist pappa och jag sågs, förra sommaren, sa han att han inte kunde begripa att han hade en så vuxen dotter. Jag undrar om han ser flickan jag en gång var när han tittar på mig?

fredag 17 februari 2017

Inget är som fredagar

Så var arbetsveckan slut. Vi är klara med revisionen, jag har fått se ett första utkast till en fantastisk verksamhetsberättelse, ett antal viktiga möten är avklarade och i eftermiddags åt vi tårta för att fira 2016 års fina resultat.
Jag somnade på bussen hem till Norrtälje.
Nu sitter jag i min älsklingsfåtölj och pustar ut med ett glas vin. Skön musik ur högtalarna, ett nytt nummer av Svensk Bokhandel i handen och T som står i köket och förbereder middagen.
Inget är som fredagar.

måndag 13 februari 2017

Väntar trillingar

När köksritningen för den nya lägenheten kom idag började vi skratta, T och jag. Det var så likt köket i lillhuset i Cerbère! Märkligt ändå att vi bygger (eller snarare att andra bygger åt oss) på två olika ställen samtidigt. I Norrtälje är det vår blivande lägenhet som växer fram och i Cerbère vårt franska hus.
Och så min fjärde roman ovanpå det, en annan sorts skapelseprocess.
Ibland känns det som om jag väntar trillingar.
Dags för storhuset att muras upp. Här lägger monsieur Parra och hans killar reglarna mellan våningarna.
Längst upp till vänster syns plattan till balkongen utanför sovrummen.
I Norrtälje har man kommit upp till takvåningarna. Inflyttningsdatum någon gång i sommar, kanske? Eller höst?
Det visar sig ...

söndag 12 februari 2017

Ännu en helg

Femtio sidor. Det är så långt som jag hunnit redigera denna vecka. 170 sidor kvar. Jag ägnar mig åt att stryka och formulera om. Efter påsk är det dags att fylla på istället, komplettera med nya scener. Mer spännande än så är inte mitt liv just nu.
Marginalerna i manuset är fullklottrade med förläggarens synpunkter. Konstruktiva förslag på förbättringar. Men också beröm. När en luttrad förläggare skriver saker som till exempel "Starkt" vid vissa scener, då blir man som författare väldigt glad.
Tidig morgon i vår semesterby och isen på sundet är så blank att den inte syns.

fredag 10 februari 2017

Två olika världar

Det är fredag och klockan är fem på eftermiddagen. Jag stänger ner butiken efter en sista mejlväxling med Carin, vår controller. Bokslutet är klart och på måndag är det dags för revisorn från KPMG att kliva in. Jag kan pusta ut för, mot alla odds, har vi lyckats vända skutan. Siffrorna är svarta och styrelsen kommer att vara nöjd. 2017 blir tuffare men just nu tänker jag unna mig att vara glad.
Carin är på Bali med sin familj men kan, tack vare dator och wifi, jobba på nästan som vanligt. Själv har jag arbetat från Norrtälje idag. De geografiska gränserna suddas ut ...
Jag tar nu av mig chefshatten och kliver in i min andra värld - författarens. Jag har ju ett manus att redigera.

onsdag 8 februari 2017

Direktflyg till Montpellier - äntligen!

Pappa har bott i Montpellier sedan mitten av sjuttiotalet så det är en stad och en trakt som jag känner väl till vid det laget. Jag har sett hur Languedoc/Roussillon, som regionen heter, i takt med att Rivieran blivit allt hutlösare och trängre, vuxit i popularitet. Därför blev jag överlycklig (nästan så att jag börjar tro på tecken) när jag igår kväll upptäckte att Norwegian äntligen sätter in direktflyg dit, till och från Arlanda, två dagar i veckan. Från flygplatsen i Montpellier till Cerbère är det nämligen bara 2,5 resväg med bil. Perfekt! Eller nästan perfekt. Bäst förstås vore om det gick att flyga direkt till Perpignan men dit är det nog ett par decennier kvar. Fast Perpignan ska få ett Ikea senast nästa år så vem vet ...

Nu har jag bokat allt som behöver bokas till våra resor i påsk och juli. Förutom boendet. Ty i år, för första gången någonsin, kommer vi inte att bo på hotell eller pensionat, inte hemma hos släktingar eller inhyrd i någon annans bostad, utan hemma hos oss.
I vårt eget lilla hus.
Chez nous.
Det är knappt att jag vågar tro på att det verkligen blir av, tro på att drömmen jag haft sedan jag var 13 år - ett eget hus i södra Frankrike - äntligen ska slå in.
Côte Vermeille i Roussillon (departementet Pyrénées-Orientales) - en vidunderlig kustremsa på lite drygt 3 mil.


tisdag 7 februari 2017

Redigeringsdags

Den 1 maj ska Manus 4 tillbaka till förläggaren, då ska jag vara klar med den första redigeringsomgången. Det kan tyckas som en evighet dit men med heltidsjobb och omorganisation på schemat går tiden fort kan jag lova. Vi har dessutom fått besked om att lillhuset i Frankrike är inflyttningsklart till påsk så vi åker dit för att göra det i ordning inför sommaren.

Jag har grunnat några dagar på de kompletteringar som förlaget föreslagit och har en någorlunda klar bild av vad jag behöver ta tag i. En huvudperson ska bli tydligare och några bikaraktärer få en mer framträdande roll, scener skrivas till, liksom fler dialoger. Det låter som ett enkelt jobb men varje liten förändring får stora konsekvenser och kan skapa logiska luckor om jag inte är uppmärksam. Det är som ett sånt där skjutpussel eller vad det heter - varje gång som en bit flyttas rubbas helhetsbilden. Med andra ord gäller det att gå varsamt fram. Jag kan förstås välja att inte ändra på någonting men det vore oklokt. De förändringar som förläggaren och jag diskuterade låg nämligen helt i linje med sånt jag själv kommit fram till.
Manus 4 har fått vila i snart 4 veckor och det är dags att ta itu med det igen. Det ska bli riktigt roligt att återse Leyla, Agnes och alla de andra!

fredag 3 februari 2017

Äkta bubblor för att fira Manus 4!

Så var då stunden kommen, den jag både längtat efter och bävat för - manusmötet med Norstedts.
Hur skulle Manus 4 tas emot? Hiss eller diss?
Det blev hiss.
Hiss rakt upp till stjärnorna.
Saker som "Stor potential" och "En ny sida i Annikas författarskap", uttrycktes.
Fortfarande omtumlad sitter jag hemma i min kära Laminofåtölj och dricker champagne. Äkta bubblor ty dagens besked kräver äkta bubblor.
Och vi har en plan ...
Manus 4 släpps i början av 2018. Inte i september som var tänkt eftersom jag helt enkelt inte hinner med - såvida jag inte jobbar dygnet runt vilket jag varken vill eller orkar. Manus 4 är nämligen ingen berättelse som ska redigeras om natten, med grus i ögonen och bomull i huvudet. Det är för betydelsefullt för det. Jag har lagt ner själ och hjärta i texten och turligt nog är vi rörande överens, förläggaren, agenten och jag: Manus 4 ska slippas till att bli den finaste av diamanter.
Eller för att citera min kära förläggare: Jäklar vad bra det här ska bli!

torsdag 2 februari 2017

Färgsättning

Vilken färgsättning ska lillhuset ha invändigt? Det är sådant som jag tänker på under tiden som Manus 4 ligger hos förlaget för genomläsning. Vissa färgval gjorde vi redan förra sommaren - ljusa stengolv, vita snickerier och flammigt klinkers som stänkskydd vid kökshörnan. Vita tak.
Men väggarna då? Möbler och textilier? Köksbänken? Färgglatt eller nedtonat? Jag älskar ju färg ...
Efter en hel del funderande bestämde vi oss för en sober färgsättning. Grått, vitt, svart och brunt. Vi tror att det passar ett så pass litet utrymme som gästhuset. Dessutom matchar färgerna skiffern i bergen och klipporna utanför. När det blir dags att göra klart storhuset kommer färgskalan att bli en annan, förmodligen mer åt det rosagrå hållet, också det färger som finns naturligt i trakten.

Här ser man tydligt skifferns spännande färgsättning.