Klar igen!

Det tog tre dagar längre än jag hade räknat med, men ikväll blev jag KLAR med råmanuset till ljudboksserien som kommer ut i höst. Arbetet med att ta fram ett omslag pågår och vi funderar för fullt på vad serien ska heta på riktigt.

I morgon börjar jag med grovredigeringen. Förlaget ska ha manuset i retur senast den 1 mars så det ger mig gott om tid att både redigera och åka till Arles på födelsedagsfest i helgen. Dexter följer så klart med. Vi ska sova på hotell och passa på att besöka staden där van Gogh målade några av sina främsta verk. Samt skar av sig örat, stackaren.

Fångad i en rävsax

Dexter och jag var ute och plockade vildsparris idag när jag plötsligt hörde honom yla såsom jag aldrig någonsin hört honom yla förr. Jag förstod direkt att han skrek av smärta och släppte allt jag hade för händer. Först trodde jag att en sten rullat över hans tass men sedan såg jag att han satt fast i en rävsax. En modern variant utan tänder, tack och lov, men med en snara som fångar benet efter att saxen slagit igen om tassen. Jag lyckades lugna Dexter så pass att han lät mig bända upp saxen och därefter ta loss vajern.

När vi sedan gick hemåt igen kände jag att jag hade ont i knät. När jag tittade ner upptäckte jag att jag blödde igenom jeansen. Jag måste ha slagit mig när jag slängde mig fram till Dexter. Kände ingenting då men känner desto mer nu. Dock mår Dexter alldeles utmärkt, haltar inte ens, vilket är viktigast.

Och för den som undrar kan jag meddela att den här typen av trampsax är tillåten i Frankrike. Dock måste markägaren ha tillstånd samt sätta upp tydliga varningsskyltar. I vårt fall fanns inte en enda skylt. I morgon ska jag ta reda på om det finns en markägare. Samt tillstånd.

Uppknuten knut

När jag hör om skrivkramp tackar jag min lyckliga stjärna att jag aldrig varit med om det. Ännu. Däremot har jag upplevt många knutar som hindrar mig att komma vidare med min berättelse eftersom det är någonting som skaver någonstans. När det händer litar jag på att min hjärna ska jobba fram en lösning under tiden som jag ägnar mig åt annat.

I eftermiddags hade hjärnan processat klart och jag kunde skriva vidare. Så självklar lösningen var, som alltid när man väl sitter med facit.

Äventyr

Jag älskar äventyr
Jag kan ge vad som helst för ett äventyr
Jag älskar dom där människorna
som inte står ut
som måste göra nånting annat
som bryter av sej ett
finger om det råkar vara
inträdesbiljetten till äventyret
och jag älskar folk som inte har så mycket
skrupler
som kan tänka sig att ge fan i alltihop
och bara satsa allt
på en enda segeltur ner till Frankrike 

och som säjer
varför inte
vi bosätter oss i Madrid
och funkar det inte
så åker vi väl hem igen
och jag älskar människor
som gör nånting enkelt och sant
som säjer att
vadå
vad i helvete har vi annat att
leva för
än
äventyret?

– Ulf Lundell

Mimosatider

I förrgår hade vi 20 grader varmt och idag 10. Men mimosan blommar som bäst just nu och skickar putsar av väldoft. Jag älskar mimosa.
Det är vinterlov i Frankrike. När jag var liten åkte vi alltid ner till farmors och farfars hus i Nice på vinterlovet. Där fanns en stor trädgård och en mimosaallé som blommade som bäst under just vinterlovet. Jag tror att det har präglat mig mer än jag förstått.

Inga ord skrivna idag utan jag har ägnat mig åt att tänka istället. Skillnaden mellan att skriva en roman och en ljudboksserie är att varje avsnitt har en förutbestämd längd. Lyssnarna skulle inte acceptera att vissa avsnitt var 10 minuter långa och andra 40, inte heller att vissa avsnitt bara bestod av inre tankar och andra av yttre händelser. Alltså måste jag planera min berättelse så att det inte uppstår obalans. Jag måste välja ut och välja bort, döda älsklingar i ännu högra grad än när jag skriver en roman, och sånt  tar mig lite tid.

Eftersom jag ändå skulle ägna mig åt tankearbete idag passade jag på att åka till frissan. Tre månader sen jag var dit senast vilket är rekord. Men så såg jag hemsk ut också.

Farfar i mimosaallén.

Skrivradion avsnitt 128

Intervjun jag gjorde med Skrivradion i december finns ute sedan en tid. Idag vågade jag lyssna på den – jag tycker att det är läskigt att lyssna på mig själv när jag talar. Rösten är inte hundra och man hör att jag är förkyld men det blev ett bra samtal med skrivcoachen Jeanette Niemi.

Söndagsutflykt till Spanien

Det finns två saker som fransmän gärna gör på söndagarna: Promenerar och äter lunch med vännerna/familjen. Bilutflykter räknas till kategorin promenader, och i närheten av där vi bor finns mängder med utflyter att göra, både i Frankrike och i Spanien. Lunchen åt vi hemma men sedan åkte vi över gränsen till ett gammalt benediktinerkloster från 800-talet, Sant Quirze de Colera, urvackert beläget nedanför bergen och nära flera fina vandringsleder. Där finns också en restaurant. Nu vet vi det så nästa gång vi åker dit, oavsett om det är söndag eller inte, ska vi både promenera och äta lunch. 

Sen eftermiddag och vår i luften.

Sant Quirze de Colera