Vi börjar krokna så smått måste jag erkänna och närmar oss stadiet när man inte orkar vara vare sig rationell eller systematisk längre. När allt hamnar i en låda oavsett vad det är och vi sneglar på klockan och undrar om det inte är dags för en aperitif snart.
Nyss upptäckte jag att jag precis packat ner förpackningar utan innehåll, en tom flaska propplösare, två cykelpumpar trots att vi inte har någon cykel, en necessär full med nycklar som vi inte har den blekaste aning om vilka dörrar eller lås de går till och en skruvdragare som varken vill skruva eller dra längre.
Men på Pingstkyrkans second-hand lyser de upp när vi kommer, samlas vid bilen och undrar vad vi har för fint med oss den här gången. Jackpot var nog när vi skänkte bort en bricka från Svenskt Tenn som vi aldrig tyckt om. Idag blev det porslin, vaser, ett satsbord och ett avlastningbord.
Samtidigt som vi flyttpackar får jag rapporter från Cerbère att hantverkarna jobbar för fullt med vårt hus. Det dras ledningar och rör, det sätts upp reglar och gipsskivor, det planeras leverans av kakel och klinker. Vad smeden gör är det ingen som vet. Inte monterar han upp vår grind i varje fall.
