Smakar det så kostar det

Hurra! Snart (om några månader) får vi äntligen fiber till stugan! Vi tecknade avtal med IP only för ett år sedan och idag dök de upp i vårt område för att börja gräva. I och för sig typiskt att vi så sent som i våras fixade till hela uppfarten efter förra sommarens grävning av vakuumtoalett. Bara att beställa nytt grus och börja om alltså.

Som husägare kan man aldrig vila på lagrarna, alltid är det något som måste fixas till. Stugan har fyllt sexton år vilket märks; att-göra-listan blir allt digrare: Nya altanräcken, ommålning av fasaden, nya vitvaror, omtapetsering, kitta om fönstren, foga om kaklet, byta blandare ... Vad är det man brukar säga? Don't quit your day job!

Lat söndag

Sedan vi flyttade till Norrtälje och fick så nära till stugan, känns helgerna längre och lugnare. Söndagarna blir inte rumphugna och vi slipper bilköerna till Stockholm. Dessutom trivs vi med att bo i en småstad, det passar oss. Jag tänkte på det när jag läste Mustafa Cans betraktelse i SvD över den förändring som Stockholm genomgår och jag kan känna igen mig i det han beskriver. Det var därför vi trivdes så bra i Råsunda – småstadskänsla också där – och inte alls i Norra Djurgårdsstaden – total gentrifiering och noll mångfald.

Idag har jag varit lat, inte gjort mycket mer än att redigera och klippa gräsmattan. Suttit på altanen och funderat, njutit av det fina vädret.

Om en stund startar en ny säsong av Saltön. Vi tittar nästan aldrig på teve nu för tiden men Saltön vill jag inte missa. Även Solviken skulle göra sig utmärkt som teveserie. Hör ni det, alla teveproducenter?

Ljuset vi inte ser

Som jag älskar att läsa! Jag skulle kunna ägna mig åt det på heltid faktiskt, kombinerat med att skriva förstås. Jag vet inget bättre än att försvinna in i berättelserna värld. Och vilka fantastiska berättelser det finns sedan.
Jag har precis läst ut Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr och är alldeles matt av beundran. Kanske av avundsjuka också. Vilken berättelse, vilket språk ... Tio år tog det Doerr att färdigställa boken som när den väl kom ut belönades med Pulitzerpriset. Sinnrikt berättat, poetiskt och fantasifull men även med skrämmande skildringar av andra världskriget. Detta är den andra boken om andra världskriget som jag läst på kort tid - en ren slump - och jag ryser varje gång jag påminns om vilka hemskheter vi människor är kapabla till.

Dagens stipendieutdelning

På dagens trevliga lunch i Stadshuset hedrades ett flertal kulturutövare och folkbildare, och fick skaka hand med Roger Mogert, Stockholms stads kulturborgarråd. Vuxenskolans Ness Hakin (som även skriver låtar) var en av dem. Så himla viktigt att lyfta just kultur och bildning. Det finns en anledning till varför just dessa två områden är dem som kontrolleras och censureras ihärdigast av totalitära stater.

Jag fokuserar på de goda krafterna

Terrordåd igår igen, Barcelona denna gång, men jag tänker inte kommentera det mer än att mitt förakt för dessa fega attacker och de som utför dem är monumental.

Istället fokuserar jag på de goda krafterna. Vår egen Nasnet "Ness" Hakin är ev av dem och idag tilldelas hon Stockholms stads folkbildningsstipendium som går till engagerade och skickliga folkbildare i Stockholm.

”Tack vare Nassnet Hakins insatser som volontär och cirkelledare i vardagssvenska och musik på träffpunkten Kompasshuset, har många ensamkommande flyktingungdomar fått möjlighet att ta del av den svenska folkbildningstraditionen. Nassnet har genom sitt starka engagemang bidragit till att ge ungdomarna ett kreativt utrymme och fått dem att känna sig välkomna och sedda.”

Prisutdelningen sker i Stadshuset, vid en lunch i Prinsens galleri.
Grattis Ness!

Målvikten nådd

I början av mars bestämde jag mig för att försöka bli av med några irriterande extra kilon som smugit sig på de senaste åren. Till hjälp tog jag appen Lifesum vilket fick mig att inse att det rådde obalans mellan hur mycket jag rörde mig och hur mycket jag åt. Drygt fem månader senare har jag nått min målvikt, har ett BMI på drygt 19, blivit sex centimeter smalare runt midjan och av med dubbelhakorna. Allt det bara genom att undvika sötsaker och för mycket bröd, ris och pasta. Annars har jag ätit som vanligt men portionerna har förstås varit mindre. Tack Lifesum! Nu ska jag bara se till att hålla vikten, trots hormonkaos och vintern som närmar sig.

Hårförändring

Jag var till min frissör Karin igår. Välbehövligt kan jag lova, senast jag klippte mig var för tolv (12) veckor sedan! Först skulle Karin ha semester, sedan jag, därav att det dröjde så länge innan vi fick till det. Att gå till någon annan frissa vill jag inte. Jag bytte när vi flyttade till Norrtälje och Karin har lärt sig mitt hår och hur jag vill ha det.

Tolv veckor är lång tid så luggen tog jag tag i själv när vi var i Frankrike. Med nagelsaxen. Det blev förstås jätteojämt men ingen märkte det p.g.a. lockarna. Eller snarare kruset. Fram till tonåren hade jag nästan rakt hår. I puberteten kom lockarna. De försvann under mina graviditeter, kom tillbaka till viss del efteråt men inte alls som tidigare. Förrän nu. Jag antar att det har med åldern att göra, hormoner som återigen löper amok. Inte klokt så mycket konstigheter man som kvinna ska behöva stå ut med. Men jag är tacksam att håret inte blivit tunnare i varje fall.

Tidigare kunde jag föna håret rakt, nu går det inte längre, det blir bara frissigt och fult. Inte kan jag ha det lika uppklippt längre heller, av samma anledning. Så Karin klippte igenom hela håret, varenda liten topp, kortade längderna ordentligt men utan att klippa upp det för mycket. Sedan masserade hon in en underbar fuktgivande kräm blandat med ett par droppar olja och lät håret självtorka. Perfekt resultat! Jag testade i morse att själv fixa till håret på samma sätt och det blev precis lika bra. På kuppen tjänade jag tio minuter i utebliven föntid. Skönt också att slippa stå med armana i luften.
I slutet av nästa vecka ska jag till Norstedts för att ta nya pressbilder - jag hoppas att det blir på en bra hårdag.

Städ- och fixhelg

Vi hade bestämt oss för att åka till Ikea idag eftersom det skulle regna. Istället städade vi stugan, städade lägenheten och delade på en räksmörgås på Café Hörnan. Faktiskt mycket roligare än ett Ikeabesök, trots regnet. Det råder således fortfarande kaos i våra garderober och i städskåpet.

Inte heller igår var vädret särskilt strålande så den planerade båtturen ställdes in. Men det var så pass varmt att jag tillbringade hela dagen utomhus. Trädgårdsfix först och sedan altanhäng med antingen en bok eller datorn i knät. Och så en liten tupplur på det. Underbart! Jag brukar varva redigeringspassen med läsning och min lektyr just nu är Näktergalen av Kristin Hannah, en riktig bladvändare. Eftersom berättelsen utspelar sig under andra världskriget blir den spännande nästan per automatik.

Och så har vi beställt en resa till Cerbère. I oktober drar vi ner till vårt lilla franska hus och stannar en vecka. Det blir vår första höst i byn. Hiss eller diss? Det kommer att visa sig.

Var är gräshopporna?

T kom hem med en hink småländska kräftor i eftermiddag. Den fick följa med till Vätö. Nu är hinken tom. Riktigt goda kräftor.
Augustikväll. Solen gick och lade sig för någon timme sedan och jag sitter på stugaltanen och skriver. Inga mygg. Men inga gräshoppor eller vårtbitare heller, vilket bekymrar mig. De brukar alltid börja spela för oss i augusti de små rackarna. Varför denna tystnad plötsligt? Det är något som inte stämmer. Torkan? Lucifer? Eller kanske T:s ihärdiga kamp mot alla örnbräken som spridit sig över tomten? Att jag inte hör gräshopporna skulle i och för sig kunna bero på min dåliga hörsel. Men T, vars hörsel är förträfflig, hör dem ine heller. Ett mysterium ...

All work and no play makes Annika a dull girl

Det ramlar in den ena roliga inbjudan efter den andra och hittills har jag tackat nej till samtliga. Jag hinner helt enkelt inte, måste jobba, jobba, jobba. Det är kvällsmöten, kvällsarbete, konferenser, författarsamtal, bokmässa, redigering och korrekturläsning. Jag som hade tänkt åka till Frankrike en vecka i höst ser hur kalendern fylls på i en rasande fart. Förhoppningsvis kan jag hålla den första veckan i november fri. Det hänger på hur den stora omorganisationen som jag fått i uppgift att genomföra avlöper.
Det beror alltså inte på er om jag drar mig undan, det beror på livet.