Sommartid och krossat glas

I går gick vi över till sommartid. Kanske var det därför som dagen började så knasigt.

Två stora glasflaskor föll ner från kylskåpsdörren och krossades mot köksgolvet och varandra. Förmodligen råkade jag stöta till den öppna dörren när jag morgontrött skulle hindra en grej att ramla ner från skåpet ovanför. Eller så var vårt husspöke på dåligt humör. 

Den ena flaskan innehöll vatten, den andra ... rödvin. Flaskorna gick inte bara sönder, de exploderade i triljoner bitar som for iväg över hela köksgolvet och lite till.

Ut med hunden, fram med svabben. Plocka glas, torka vinstänk, göra rent golvet, torka golvet, dammsuga golvet, göra rent golvet igen och dammsuga en sista gång. Allt på fastande mage.

Surdegsbrödet jag hade i ugnen glömdes bort. Men vad välgräddat och gott det blev! Och köksgolvet är skinande rent.

Idag börjar den fjärde och sista säsongen av Succession. Hurra!

Nya glasögon igen

Två år sedan jag bytte glasögon senast och det har blivit dags för starkare glas. Igen. 

Det är roligt med glasögon, tycker jag. Ett tag hade jag linser men jag föredrar glasögon. Och med synfelet jag har skulle jag ändå behöva kombinera linser med glasögon.

Den här gången valde jag beigea transparenta bågar från John & Jess, ett franskt märke. 

Solglasögon med styrka ingick i priset så då fick det bli ett par gammelrosa från billighetsmärket Ikaly. 

Skriver och skriver

Dagarna försvinner, den ena efter den andra. Jag skriver och skriver. Långsamt men ändå. Jag stänger in mig i sovrummet och jobbar tills jag bokstavligen somnar. Vaknar och skriver vidare. Jag har kommit till den sista fjärdedelen av min berättelse. För ovanlighetens skull vet jag inte exakt hur den slutar vilket jag tycker är spännande. När råmanuset är klart ska jag börja leva igen. Klippa mig. Städa garaget. Vandra i bergen. Sköta om mina växter. Och redigera, ha ha!

Jag har suttit så långa pass att jag fått hemorrojder för första gången i mitt liv! Kan det klassas som arbetsskada, tro? I övrigt är jag kärnfrisk enligt hälsoundersökningen jag gjorde förra veckan. Alla värden är inte bara bra utan utmärkta, och det enda jag behöver bli bättre på är att dricka vatten. Synen däremot har blivit något sämre men nya glasögon är beställda.

Nere i byn ser det ut som om tredje världskriget brutit ut. Det grävs överallt. Torget görs om, vägen smalnas av, parkeringen försvinner till förmån för människorna, trottoarerna bräddas och vi ska få en liten strandpromenad. Jag tror att det kommer att bli jättebra när det är klart.

Vi märker inte av strejkerna och protesterna som blir på grund av pensionsreformen som regeringen ska genomföra. I vår by fortsätter livet som vanligt. Det pratas om att det kan uppstå bensinbrist på sina ställen men vi kan ju alltid åka över till Spanien och tanka. 

Och nu över till vädret som är helt ljuvligt. Men. Det fortsätter att vara torrt och regnet som kom förra helgen räckte inte långt. Enligt tidningen skulle det behöva regna varje dag i två månader för att få upp grundvattnet till en hållbar nivå och vissa av småbyarna på slätten har slut på dricksvatten. Oron inför hur det ska bli i sommar, när alla turister och sommargäster kommer, är stor. 

Farmors favoritblomma

Farmor hade massor av pelargoner och jag förstår varför.

Den här plantan köpte jag förra våren. Jag har inte gjort annat med den än att ansa och ge den lite näring ibland.
Den har tillbringat vintern i ett hörn utomhus. Ljust men utsatt för den hårda kalla nordanvinden, samma vind som fick bougainvilleorna intill att tappa alla bladen i rena förskräckelsen. Pelargonen skickade upp en blomstängel istället. Som följdes av fler ...

Kan man annat än att älska pelargoner?

Medelhavet

Jag är ju född vid Medelhavet och tillbringade mycket tid hos pépé och mémé i Nice när jag var barn. Men det var inte förrän vi flyttade hit som jag blev medveten om hur Medelhavet ständigt skiftar utseende beroende på tid på dygnet, väder, vind och årstid. Idag såg det ut som ovan. Andra dagar som nedan.

Vilodag

Det är torrt i markerna. Vintern var den torraste på 60 år och våren fortsätter i samma anda. Så även om det är härligt med sol och 18 °C som vi hade idag, är torkan oroväckande.

I en av grannkommunerna nekas alla bygglovsansökningar för privata pooler just nu. I andra kommuner är det förbjudet att fylla på pooler som tömts. Och givetvis råder bevattningförbud. 

Så länge som det regnar över bergen klarar sig vår by hyggligt men det märks på den omkringliggande naturen att den är törstig. 

Idag vilade jag från skrivandet. Dexter skulle trimmas och sedan ägnade jag eftermiddagen åt att sopa och rengöra terrasserna som var riktigt smutsiga efter vintern. De blir det när ökensand och grannarnas bygg- och lerdamm blåser in och sedan inte regnar bort. Skönt att få röra på sig efter allt stillastittande!

Bilderna tog jag i Argelès-sur-mer under tiden som Dexter stod på trimmbordet och blev fin!

Trötter

Igår var en trött dag och jag klarade inte av hela mitt skrivbeting – det blev hälften. Trots att jag sov middag två timmar nickade jag ändå till över tangentbordet. Bokstavligen alltså. Det var bara att ge upp. 

Den där tröttheten känner jag igen från när jag tentapluggade i Uppsla och skulle läsa och memorera hundratals sidor. Jag läste, strök under och antecknade och plötsligt var jag så trött att jag var tvungen att lägga mig och sova. Det är väl helt enkelt så att det tar på krafterna att använda huvudet. Mitt huvud i varje fall.

Bilden är från gårdagens hav.