Blommig stad

Precis som jag, gillar Linköpings kommun blommor och blader. Det märks på de många och vackra planteringarna runt om i staden. Som dessa fantastiska pelargoner som hänger i amplar på vissa lyktstolpar. Visst blir man glad av dem?

Vindarnas hus hela omslag!

 Jag tycker så otroligt mycket om omslaget till "Vindarnas hus". Så ser hela ut: fram-och baksida + flickarna. Hoppas, hoppas att det lockar till läsning!

Ingen skogsmulle direkt

Från att i sex års tid tagit bilder som gått åt det blåa hållet har jag nu växlat över till grönt. Dessa är från eftermiddagens promenad i Vallaskogen. Vi hamnade där lite av en slump därav min i sammanhanget märkliga klädsel. 

Sensommaren fortsätter alltså med sol och värme (26,5 °C idag). Helt otroligt! Men om två veckor ska jag och Dexter ta tåget upp till Ljusdal för att hälsa på min syster. Då, om inte förr, kommer höstkläderna fram. Jag har inte varit i Hälsingland sedan mammas begravning för åtta år sedan så det är verkligen på tiden.

Nästa resa blir i oktober då vi åker till Öland för att hälsa på vänner och samtidigt passa på att se oss omkring. Vi är nämligen sugna på att hyra hus på Öland nästa sommar men eftersom jag aldrig varit där vill jag rekognosera först. Jag känner på mig att jag kommer att älska ön!

Vatten och diverse tankar

Det är inte förrän man bott i en trakt där en snart treårig torka gjort vatten till en bristvara, som man förstår vad klimatstress innebär. Tillbaka i Sverige kan jag inte sluta förundras när jag ser grönska och porlande bäckar. Sånt som jag var blind för innan vi flyttade ner till Cerbère ser jag väldigt tydligt nu och det är helt galet att Sverige har en regering som struntar i att föra en offensiv klimatpolitik. Men det är klart – ingen av de sittande ministrarna behöver ta konsekvenserna av sina beslut. De lämnar glatt över problemen till kommande generationer.

Förutom att reta mig på Sveriges regering spånar jag kring vad min nästa roman ska handla om. Jag har ett par olika idéer som jag behöver bolla med mig själv innan jag vet om de håller för en hel bok eller inte. Det innebär dock inte att jag drar mig undan världen för att tänka i fred – tvärtom! Jag blir mer kreativ av upplevelser och av att möta andra människor. I lagoma doser. 

Varje gång vi följer Tinnerbäcken på väg ner till eller hem från stan,

vill Dexter hoppa ner och känna på vattnet.

Dimmig morgon i Södra Ekkällan

Jag är en morgonmänniska och har varit så länge jag kan minnas. Min bästa tid är morgon!

Mémé, min farmor, var likadan och med tanke på hur mycket jag tydligen liknar henne i övrigt är det väl därifrån min morgonpigghet kommer. Så när Dexter väcker mig om morgnarna någon gång mellan kl 6 och 6:30 har jag inga problem med att stiga upp.

Tidig väckning vintertid i Cerbère var inte heller jobbigt eftersom gryningsljuset började skymta. Men svenska vintrar är mörkare. Mycket mörkare. Inte säkert att jag tycker lika mycket om Dexters och mina morgonpromenader när det är becksvart ute och det dröjer flera timmar innan solen visar sig ...

I morse fick vi en dimmig promenad. Mycket fukt i luften men hela 13 °C varmt redan kl 6:30. Vi ska få ännu en varm och vacker dag, sägs det. Perfekt eftersom vi om en stund ska promenera ner till fina Trädgårdsföreningen för att träffa sonen och flickorna.

Morning has broken like the first morning ...

Värmerekord!

Igår sattes värmerekord för en septemberdag i Sverige då Helsingbord hade 31,1 °C. Även Linköping slog rekord. Vår termometer på norrsidan visade 28,7 °C kl 15 när vi kom hem från en promenad i Vidinsjöskogen. Varmare än vad Cerbère hade! I alla fall så länge som solen var uppe.

Om en stund ska jag iväg till Universitetssjukhuset (US) för att göra en mammografi. Jag gjorde en i Frankrike för inte så länge sedan (juni 2023) men bra att komma in i det svenska systemet igen. Till skillnad från när vi bodde i Cerbère behöver jag inte åka flera mil för att komma till sjukhuset utan kan promenera dit på mindre än en kvart. Lyxigt! Några andra måsten har jag inte idag.

September

Än är det sensommar men höstfärgerna börjar sakteligen smyga sig på och det är snart dags att ställa undan sandalerna och börja använda strumpor igen. Men det dröjer nog ett tag för prognoserna visar på temperaturer över tjugo grader de närmaste tio dagarna. I Cerbère fortsätter torkan ...

Jag håller mig uppdaterad om vad som sker i det som nyss var mina hemtrakter. Det var för exakt två månader sedan som vi skrev över huset till de nya ägarna och påbörjade resan tillbaka upp till Sverige, men det känns som mycket längre. Förmodligen för att jag haft fullt upp.

September har alltid varit en favoritmånad för mig, såväl i Sverige som nere i Cerbère. Förutom att turisterna åkt hem (gäller Cerbère), vardagen är tillbaka (och Linköpings 37 600 studenter) och att vädret brukar vara behagligt (såväl i Sverige som i Cerbère), är det min födelsemånad. Jag önskar mig inget särskilt men en god hembakad tårta tackar jag inte nej till!

En vecka sedan sist

Det blev en del korrläsning av Vindarnas hus den här veckan och Dexter har som vanligt legat på fotpallen medan jag jobbat. Men nu är det slutpillat för på måndag går boken till tryck. Hurra!

Vi förskottfirade i torsdags genom att gå på en mycket trevlig AW i stan tillsammans med K och L, tillika min dotters svärföräldrar. Vi lämnade Dexter hemma för första gången sedan vi flyttade hit, och tog bussen in. Busshållplatsen ligger 5 min från vårt hus och resan in till stan tar 10 min. Perfekt. Vädret var varmt och soligt och luften ljummen även efter att solen gått ner. Men lagom tills vi kommit hem började det mullra och sen kom lite regn. Ett tillfälligt hack i finväderskurvan för redan nästa morgon var solen tillbaka. Vilken sommar vi har!

Dexter var inte glad över att inte få följa med men han hade det faktiskt bättre hemma än på en stimmig uteservering. Han brukar lägga sig i hallen efter att vi gått och sova tills vi kommer hem. Jag vet det eftersom jag ser att han krafsat ihop mattan. Han skulle kunna passa på att hoppa upp i soffan eller sängen där han inte får ligga annars men icke. Hallmattan ska det vara. Inte skäller eller ylar han heller vilket grannfryn intygade när jag frågade henne. Alltså känner han sig trygg och vet att vi kommer tillbaka.

Idag har vi haft Hedda och Lova hemma hos oss och på måndag ska vi hämta dem på förskolan. Skillnaden med att ha barnbarn jämfört med egna barn  är att jag har tid att ge barnbarnen min fulla uppmärksamhet den jämförelsevis korta stunden vi är tillsammans.

Och så har Skatteverket godkänt min ansökan om FA-skatt så nu är jag med enskild firma igen. Det enda som återstår av återinvandringsprocessen är att Transportstyrelsen registrerar om bilen. Just nu handläggs ansökningar som kommit in 24 juli så om två veckor borde det vara vår tur.

Det var allt för denna gång!