Plats 5 på Storytels romantopplista!

Bildbeviset! Högre upp går inte att komma för Vindarnas hus, så jag passar på att fira med en Loka citron med is i. 

Från snö och kyla till regn och värme

Oj, oj, oj vad tiden går fort! Bara en vecka kvar av november, denna förr om åren så avskydda månad. Så vad har hänt sedan jag skrev senast?  

"Vindarnas hus" tuffar på och har klättrat upp till plats 7 på Storytels romantopplista. Otroligt! Det vore så klart underbart om den kunde ta sig ända upp till en pallplats men det tror jag helt ärligt inte att den gör. Konkurrensen är för tuff. Så jag passade på att fira lite idag och klappa mig själv på axeln. Bra jobbat, Annika!

Författarsamtalet i Ljusdal den 21:a krockade med snökaos längs med södra Norrlands kust, inställda tåg och stora förseningar. Det tog Dexter och mig 7,5 timme att åka upp och jag var ända in i det sista osäker på om jag skulle hinna fram till bokhandeln i tid. Men det gjorde jag, med blott tio minuters marginal. Puh! Dexter var fantastisk duktig och tålmodig men jag märkte på slutet att han fått nog av tåg. Vi blev kvar i Ljusdal till lördageftermiddag för att hinna umgås med syrran och njuta av hundpromenader på knarrig snö i det kalla men fina vädret.

Men kylan höll inte i sig och idag hade vi 12 grader varmt och regn i Linköping. Helt sjukt ju. Lika varmt var det i Stockholm dit jag åkte i e.m. för att vara med på vännen Eva Swedenmarks releasemingel av "Hitta hem". Med snabbtåget tar det normalt sett endast 1 tim och 45 min mellan Linköping och Stockholm vilket inte är så farligt.

Men nu är jag hemma igen och sitter i min fåtölj och tittar på alla våra adventsstakar och stjärnor som lyser så vackert. Ja, ja, jag vet att jag är tidigt ute – första advent är inte förrän på söndag – men det struntar jag i.

I morgon ska T och jag äta julbord. Också det lite väl tidigt men vem bryr sig? Inte jag. 😊

Ljudbokssläpp!

Igår släpptes Vindarnas hus som ljudbok! Märkligt nog är jag mer nervös inför vad lyssnarna ska tycka än för läsarnas omdömen. Varför, kan man undra. Det är ju samma historia och Katarina Ewerlöf är en rutinerad och uppskattad inläsare. Men att ta till sig en berättelse visuellt är inte detsamma som att lyssna på den, särskilt som många inte lyssnar koncentrerat utan pysslar med annat samtidigt. Därför brukar man säga att det finns vissa regler som man som författare bör hålla sig till om man vill underlätta för lyssnaren. Till exempel:

- Färre antal karaktärer, många dialoger, enkelt språk och korta meningar,  kortare kapitel, högt tempo, färre detaljerade miljöbeskrivningar, rak kronologi och helst ett enda berättarperspektiv. 

Nu älskar jag att skriva dialoger så sådana finns det gott om i min bok. Men jag gillar även myllrande berättelser, långa meningar, längre kapitel samt miljöbeskrivningar. Vindarnas hus har dessutom fem olika berättarperspektiv och växlar mellan fyra tidslinjer. Den bryter alltså mot de flesta reglerna. Varför jag gjort på detta viset? Därför att berättelsen skulle ha blivit en helt annan annars.

Enligt de fina omdömen som boken hittills fått tycks läsarna inte har några problem att hänga med i svängarna. Kommer lyssnarna att göra det också?

Att baka surdegsbröd är ett bra sätt att skingra tankarna så det har jag gjort. 😋

Roligt författarsamtal och fantastisk recension

Mycket trevligt författarsamtal med Karin Widell i Linköpings bokhandel igår! Jag älskar verkligen att prata om Vindarnas hus, det är som att jag upptäcker nya lager i berättelsen när jag får sätta (muntliga) ord på den. Som tack fick jag en sprillans ny bok om Linköping då och nu, en perfekt present för en nyinflyttad och historieintresserad Linköpingsbo som jag. Extra bonus var det att få träffa en annan linköpingsförfattare, Åsa Liabäck. Vi tillhör samma förlagshus, Åsa på Printz och jag på Norstedts. Kul!

Sedan, på bussen hem, läste jag en översvallande recension som Helena på Pocketgrossisten skrivit på Instagram. Ännu ett positivt omdöme för Vindarnas hus alltså. Alla som läser boken kommer inte att tycka om den, jag vet. Men den dagen ...

Vindarnas hus är slut i lagret

Förresten är Vindarnas hus slut i lagret så det går inte att köpa den online lust nu. Men den fysiska bokhandeln har exemplar och många bibliotek. Inte alla dock eftersom även de får vänta på sin leverans tills tilltrycket är klart den 14 november. Bra nyheter att boken går åt men samtidigt tråkigt att de som vill köpa den online (många ställen ute i landet har faktiskt ingen riktig bokhandel att gå till) inte kan göra det. Förlaget hade kunnat trycka upp fler böcker i första omgången men förlagen är försiktiga numera när det gäller tryckbeställningarna eftersom man vill undvika restlager. Det blir intressant att se vad som händer med försäljningen av den fysiska boken när ljudboken släpps den 14 november. Hur mycket kommer lyssnandet att påverka läsandet? Tänk om inte Vindarnas hus gör sig som ljudbok?

Eftersom boken är slut i lagret måste författarsamtalet i Ljusdal nästa vecka flyttas fram en vecka så att bokhandeln där hinner få in fler exemplar än de fyra de just nu har. Åhå ja ja.

November

Höstlovsvecka och skolgården på andra sidan gatan är märkligt tyst. Inga lekande och stojande barn och ingen fredagsdisco. Skolan rymmer drygt 300 barn från förskoleklass till årskurs sex. Det kan alltså bli högljutt på rasterna. Men jag gillar det! Det tillför liv i området och det är roligt att se hur barnen leker och umgås med varandra, oberoende av etnicitet och socioekonomisk tillhörighet. Det är i varje fall så det ser ut att vara från min utsiktsplats fyra våningar upp.

Förkylningen går sin gilla gång. Halsen gör inte lika ont längre men nästan rinner som bara den och jag är trött. Hedda och lilla Lova var förbi med pappa Daniel (= min son) igår och vi tillbringade den småregniga förmiddagen med att spela spel, leka och äta hallon med sockerkaka och vispgrädde. Det var just det slags otvunget umgänge med familjen som jag saknade när vi bodde i Cerbère.

Idag blåser det friskt och jag fick just Cerbèrevibbar när jag tog ut Dexter i morse. Linköping ska vara en blåsig stad men det tycker inte jag att det är. Inte jämfört med hur det var när La Tramontane var i gång i våra gamla hemtrakter.

Idag börjar alltså november, en av årets tråkigaste månader, tillsammans med januari och februari. Så tyckte jag i varje fall när jag var anställd och inte rådde över min tid. Det var som om en grå filt sänkte sig över huvudet och månaden kändes oändligt lång. Vi får se hur årets november känns.

En första bokstagrammer har läst Vindarnas hus och tycker att den är "makalöst bra". Jag hoppas att trenden håller i sig samtidigt som jag oroar mig över att läsarna ska bli besvikna om förväntningarna är för höga. Bäst alltså att jag håller mig till min vanliga strategi, dvs låter T läsa alla betyg och omdömen och endast vidarebefordra de positiva! 

Nu måste jag snyta mig. Igen.

Relasemingel ikväll!

Det var tänkt att vara ett vanligt författarsamtal på Gamla stans bokhandel i Stockholm men utvecklades till ett releasemingel ... I kväll är det alltså dags för Vindarnas hus att möta sina första läsare och för mig att träffa vänner och bekanta som jag inte sett på flera år. Lite nervöst men framför allt väldigt roligt. Jag får sällskap av A upp till Stockholm och vi kommer att bo på samma hotell och äta middag ihop. I morgon ska jag upp till förlaget och signera böcker och därefter luncha med min förläggare. Sedan är det AW med väninnorna och f.d. arbetskamraterna K och A innan jag sätter mig på tåget tillbaka till Linköping. 

Håll tummarna för att Vindarnas hus blir väl mottagen av läsarna!

Att hålla sin bok i handen för första gången!

Jag blir lika häpen varje gång ... Tänk att jag har gjort det igen, skrivit en hel bok.

Första omdömet för Vindarnas hus!

Vindarnas hus har fått ett fint omdöme i BTJ-häftet, skriften som vägleder biblioteken när de ska köpa in böcker. Lektören Hanna Gunnarsson gav min bok 4 av 5 i betyg och kallade den för en varm och mycket mänsklig roman med hög igenkänningsfaktor. Hon tycker vidare att jag skriver drivet och lättillgängligt och att jag har "en fin känsla för relationer och det mellanmänskliga".

Vad säger man? Hurra, förstås!

Vindarnas hus hela omslag!

 Jag tycker så otroligt mycket om omslaget till "Vindarnas hus". Så ser hela ut: fram-och baksida + flickarna. Hoppas, hoppas att det lockar till läsning!

Söndagsmiddag

Jag känner mig så otroligt priviligierad som numera bor i samma stad som mina barn och barnbarn. Själv hade jag långt till mor- och farföräldrarna när jag var barn. Vi bodde inte alltid i samma land och ett tag bodde vi inte ens på samma kontinent. Lika var det för mina barn och deras morföräldrar när de växte upp. Farföräldrarna däremot flyttade från Hälsingland ner till oss i Sollentuna för att vara nära just barnbarnen. Inte så att man behöver umgås jämt och ständigt, det är det ingen som vill, men tänk så mycket enklare det är att ses eller hjälpa varandra nu jämfört med tidigare.

Igår kom sonens lilla familj över på middag. Jag hade gjort en len och mild potatis- och broccolisoppa och bakat ett surdegsbröd att ha till. Sedan bjöd jag på ugnspannkaka – hälften med bacon i och hälften utan – och rårörda lingon. Det blev knappt en smula kvar.

Jag älskar att samlas runt ett matbord och äta hemlagad mat tillsammans, och jag märker på Hedda och Lova att även de uppskattar det trots att de bara är 1 och 4 år gamla. Men det är inte alltid som familjemåltider är synonymt med trevlig samvaro, utan de kan också innebära gräl eller isande tystnad precis som i Vindarnas hus.

Bilderna tog jag i morse när Dexter och jag gick vår morgonrunda. Vi rör oss i helt andra omgivningar än i Cerbère. Inget hav, ingen obruten horisont och inga soluppgångar som tar andan ur en. Fast sånt struntar Dexter i och allt har sin charm.

Årets svenska sommar ...

 ... fortsätter att bjuda på underbart väder. Det är som om den gör sitt bästa för att vi inte ska börja längta tillbaka till Cerbère. Vi har turen att bo ett stenkast från naturreservatet Tinnerö Eklandskap dit vi åkte idag för att promenera. Sagolikt fina omgivningar! Jag älskar att här är så mycket lövskog och att Linköpings kommun jobbar hårt med att skapa och bibehålla våtmarker.

I går korrekturläste jag klart Vindarnas hus vilket jag firade idag med att städa, byta sängkläder, beställa en inglasning av balkongen och sätta en deg. Och så skruvade jag fast tre tavelhyllor att ställa fotografier på samt hängde upp ett par tavlor när jag ändå var i gång. Jag hann även med att laga middag: hemmagjorda pannbiffar med stekt lök, saltgurka och gräddsås. Jag är periodare när det gäller matlagning och just nu tycker jag att det är roligt att hålla på. Vi får se hur länge det varar ... 

Tre goda ting idag

Tre trevliga saker hände idag:

- Badrummet blev klart
- Mio levererade soffbordet och skivan var hel
- Jag fick korrekturet på Vindarnas hus

Hurra!

Tack vare elektrikern Karim är handdukstorken monterad och inkopplad. Dessutom satte han upp spegelskåpet som väntat i sex år på att få komma till användning och ett stort överskåp ovanför tvättmaskinen. T och jag monterade stommarna och hängde på dörrarna själva men vi ville inte borra i kaklet, särskilt som det är en betongvägg bakom.

Senast jag hade ett soffbord var för 20 år sedan. Älskar färgen och mönstret på marmorskivan.

364 sidor korrektur att läsa igenom till den 21 augusti.

Promenad och glass

Det blev en promenad ner till stan efter lunchen. Älskar att det är gångavstånd dit från såväl hyresrätten där vi bor för tillfället som bostadsrätten. 

Vi stannade till vid Åbacka Café intill Stångån och satte oss under äppelträden för att dricka vatten och äta deras hemmagjorda lakritsglass. Sedan gick vi hem igen men tog en annan väg och hann tillbaka innan himlen öppnade sig och regnet föll så hårt att gräsmattan förvandlades till en sjö och koltrastarna tystnade.

Egentligen borde jag passa på att jobba (har fått Vindarnas hus i retur av redaktören) men jag har inte riktigt ro till det. Tänker att det är många dagar kvar till deadline i augusti ...

768 nya ombearbetningar ...

 ... blev resultatet av den senaste genomläsningen av Vindarnas hus. Manuset är nu tillbaka hos redaktören. Vad ska jag nu fylla mina dagar med när jag varken behöver ägna mig åt att flytta eller redigera? 😀

Skämt åsido – vi har ett garage att rensa och ett hus att flyttstäda. På tisdag är det uppstartmöte för Vindarnas hus med Sara, kommunikationsansvarig på Norstedts, på onsdag är vi hembjudna på lunch hos O och M och på torsdag åker vi upp till Montpellier för att hälsa på pappa i några dagar. Jag tror att juni kommer att försvinna lika snabbt som maj gjorde och vips sitter vi där i bilen, på väg upp till Sverige och vårt nya liv. Vän av ordning kanske protesterar nu och säger att det är väl inget nytt liv att flytta tillbaka men det är det visst. För vi har aldrig bott i Linköping tidigare och vi har inget ekorrhjul som väntar. Ny stad + ny bostad + ny frihet = nytt liv!

Inte långt kvar nu

Tyst på bloggen p.g.a. att jag fått manuset i retur för andra gången och går igenom redaktörens kommentarer. Inte mycket redigering kvar nu utan vi finslipar mest. 

Jag läser i svenska tidningar om vårdkaoset som är i Sverige med hundratals inställda operationer, inklusive canceroperationer. Hemskt och jag antar att en axelskada som min hamnar långt ner i kön. Men jag kämpar vidare hos sjukgymnasten och gör mina övningar för att inte drabbas av frusen skuldra, en vanlig biverkning om man inte håller axeln så rörlig som möjligt. 

Jag har inte kört bil sedan jag gjorde illa mig i december. Inte för att jag inte kan utan för att jag inte vet hur min axel kommer att bete sig om jag tvingas till häftiga rattrörelser. Jag börjar få ont igen och att sträcka armen i luften är inte att tänka på så jag måste be om hjälp så fort jag ska lyfta ner eller upp något i skåpen, och eftersom jag inte får bära tungt kommer jag inte att kunna lyfta upp barnbarnen. Häromdagen slog det mig att jag kanske aldrig mer kommer att kunna bugga eller dansa något som kräver att man lyfter högra armen. Men jag är trots allt tacksam att jag bara har en trasig axel och inte är dödssjuk.

Jag har poströstat i det svenska EU-valet. Viktigt att utnyttja sin röst och bidra till att vi får behålla vår demokrati!

Rensing och packning inför flytten fortsätter. Vi jobbar på, lugnt och metodiskt. I morgon hämtas våra grovsopor (en gratistjänst som byn erbjuder), på tisdag nästa vecka kommer Emmaüs och tar soffan och annat som vi skänker bort och i slutet av nästa vecka går flyttlasset upp till Linköping!

Bilden tog jag tidigt i söndags, innan Dexters och min morgonpromenad. Jag kommer att sakna soluppgångarna här.

Dags för manusarbete igen

Jag har fått manuset i retur från redaktören och har börjat ta mig an det. Inga stora ändringar utan det mesta är på detaljnivå. Vi är verkligen inne på finliret nu vilket känns bra. Ska bara se till att manusarbetet inte krockar med flytten. Flyttfirman har nämligen meddelat att de kommer hit i början av juni och borsett från lite kläder, datorer och personliga saker måste vi till dess ha packat ner varenda pinal som ska upp till Sverige. Vi har gott om tid på oss men vi har en del att rådda med och tiden så här års går fort. Det är tur att jag inte behöver annat än min dator och en internetuppkoppling för att kunna jobba!

Vi har haft en helg med underbart väder och solen börjar bli riktigt varm. Fullt med folk på stränderna även om havet fortfarande är kallt. I Sverige ska det snöa igen, sägs det ...

Från gårdagens promenad bland vinodlingarna i Valmy.

Denna bild tog jag i morse när Dexter och jag var ute på vår vanliga morgonrunda.

Vindarnas hus finns att bevaka!

Nu finns Vindarnas hus att bevaka överallt där böcker säljes, läses eller lyssnas på! Releasedatumet är satt till den 21 oktober och ljudboken som släpps något senare kommer att läsas in av Katarina Ewerlöf.
Det har tagit sin tid att få till Vindarnas hus och än återstår lite jobb men vilket kärt besvär det är och har varit att skriva den! Jag är faktiskt omåttligt stolt över resultatet. 

Jag önskade mig ett omslag som skilde sig från mina tidigare romaner och jag formligen älskar Niklas Lindblads skapelse.

Vad boken handlar om? Det här ...

"En höstmorgon försvinner Madeleine Le Gall från sitt hem i Bretagne, Ti an Aveliou – Vindarnas hus. Kan hon ha drunknat under en simtur och hennes kropp dragits ut till havs av tidvattnet? Eller har hon råkat ut för något annat?

Madeleines barn, Simon, Eliaz och Judith, åker till Bretagne för att ta reda på vad som hänt. De bor utspridda över världen och har varken träffat sin mamma eller varandra sedan hennes sjuttioårsdag för fyra år sedan, en födelsedag som tog en ände med förskräckelse. Med i bagaget finns många obesvarade frågor om kvinnan som fött dem men som de aldrig kommit nära. Vem var den unga kvinna som lämnade Sverige 1969? Och varför reste hon aldrig tillbaka till Ludvika?

Bit för bit läggs pusslet om modern och hennes hemligheter. Ska gåtan Madeleine Le Gall äntligen få sin förklaring? Kan det i så fall hjälpa Simon, Eliaz och Judith att komma vidare med sina egna liv?
Vindarnas hus är en stormig men också hoppfull berättelse om en kvinnas livsval och en splittrad familj som försöker hitta tillbaka till varandra."

Dags för redaktören!

Så där, nu skickade jag Vindarnas hus till min redaktör för första gången! Jag har redigerat intensivt i 3-4 veckor för att hinna bli klar senast idag. Deadline är i morgon men då ska jag till sjukgymnasten på förmiddagen och till Perpignan för att byta däck på bilen på eftermiddagen. Nu kan jag slappna av när det gäller manuset och fortsätta planera inför flytten. Prio ett är att rensa en massa så att jag kan boka flyttfirman nästa vecka. Juni då vi flyttar är tydligen högsäsong för flyttfirmor så det gäller att vara ute i god tid. Köparna köper loss gästhusets hela inredning, en granne har köpt husgeråd därifrån och kommer även att köpa matbord, pergola och utomhusväxter. Som sagt – jag kommer inte att vara sysslolös medan jag väntar på att få manuset i retur från redaktören!

Sedan vill jag ta långpromenader med Dexter i det UNDERBARA vårvädret.

Nya flyttbestyr

De blivande ägarna av vårt hus tar över båten och jag slipper därmed sätta ut den till försäljning med allt stök det innebär. Skönt!
Och så har vi fått en hyresrätt i Linköping, en 3:a med balkong från 2016 som är exakt lika stor som vårt hus. Det tar en kvart att promenera längs Stångån till stadskärnan, och lägenheten har fina grönområden alldeles intill husknuten. Tillträdet är den 1 juni och vi kommer alltså att ha dubbla boenden under en månad. Det ger oss tid att flytta i lugn och ro.
Jag har kontaktat firman som vi anlitade när vi flyttade ner hit och de hjälper oss gärna igen men behöver förstås veta hur stor flyttlassen blir. Det vet jag inte ännu vilket stressar mig en aning men jag får helt enkelt skriva upp vad jag önskar flytta med och hoppas att jag lyckas bli av med resten på ett eller annat sätt. Våra bästa grannar har i varje fall redan tingat en hel del saker och jag hoppas att de nya ägarna ska vilja köpa inredningen i lillhuset.
Inte klokt egentligen antalet gånger jag flyttat sedan 2004: åtta gånger inklusive denna flytt och Vätö! 

Mitt i allt detta fortsätter jag jobba med Vindarnas hus. Jag har skrivit förslag på en säljtext (sånt tycker jag är roligt) som förlaget köpte rakt av med ett litet tillägg, och omslaget är klart och godkänt av mig. I april presenteras höstens böcker för bokhandlarna därav att sånt måste vara färdigt trots att boken inte kommer ut förrän i slutet av oktober. Katarina Ewerlöf har tackat ja till att läsa in ljudboken vilket blir toppen.

Annat jag hunnit med är att få bilen servad och beställa däckbyte. Framdäcken slits oerhört snabbt här nere på grund av de kurviga vägarna och alla rondeller. Bilen är dessutom framtung. Just bilen är förresten också något att ta tag i. Vi privatleasar den och måste bestämma om vi ska lämna tillbaka den för att sedan skaffa en ny i Sverige eller om vi ska köpa ut den.

Nu ska jag kvista ner till sjukgymnasten och få min axel ompysslad. Just det – vädret: det regnar! Inte tillräckligt men mer regn väntas i morgon sägs det.