Skrivledigt

Varje dag skriver jag - utom fredagar. Det enda jag gjort med manuset idag är att ändra namnet på en av bikaraktärerna. Inte särskilt betungande.

Och så har jag tänkt. Jag hoppas kunna skörda frukterna av tankearbetet i morgon. Efter att jag putsat fönstren och lyssnat på José González sommarprogram.
Mina två senaste Sommar i P1 var Marianne Lindberg De Geer och Marit Paulsen, båda mycket bra.

Bilden till vänster har Maria, som jag lunchade med idag, tagit. En ögonblicksbild av hennes eftermiddag. Härligt!

Tre sommarpratare ...

... har jag lyssnat på den här veckan: Magnus Uggla, Carola och Alexander Bard. Sinsemellan väldigt olika men alla underhållande och intressanta. I Carolas och Ugglas fall även berörande faktiskt. Jag har lyssnat när jag varit på väg hem från jobbet. För på väg till jobbet skriver jag på mitt manus. Efter måndagens tröga start har det flutit på riktigt bra. Skönt! Jag är övertygad om att de fina mejlen som mina läsare skickat mig de senaste dagarna hjälper till. Det är ju för deras skull jag skriver.

Ännu en dag

Vissa av sommarprogrammen är grunda som en vattenpöl, andra djupa som en skogstjärn. Jag börjar lyssna på dem alla men stänger av om jag inte fångas. Det med patentingenjören och medborgarrättskämpen Gloria Ray Karlmark tyckte jag mycket om. Det fick mig att avsky företeelser som rasism och segregering ännu mer.
Nyss hittade T en stackars mus i en av sorkfällorna. Det var det mest spännande som hände idag. Men tråkigt har jag inte - jag skriver ju.

Den stora trötthetens dag

T:s ros, Lykkefund, blir större för varje år.
Och som den doftar!

Lika full av energi som jag var igår, lika golvad av trötthet har jag varit idag. Sov en stund på förmiddagen, en stund på eftermiddagen och en till på kvällen. Däremellan har jag läst, tagit en promenad och njutit av våra rosor. Ändå längtar jag efter att få gå och lägga mig, vilket jag ska göra alldeles strax. Jag var tvungen att först lyssna på poeten, musikern och författaren Tom Malmquists sommarprogram. Tom romandebuterade förra året med den uppmärksammade I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv, den verklighetsbaserade berättelsen om hur hans höggravida fästmö Karin dör i akut leukemi samtidigt som deras barn, Livia, räddas.
Drabbande utan att bli sentimentalt.

Sommarprat om robotar

Morgonens resesällskap på bussen (förutom T som inte är till mycket sällskap eftersom han brukar passa på att sova en stund) var robotforskaren Danica Kragic Jensfelt. Egentligen är hennes titel professor i datalogi och hon berättade i sitt sommarprogram om såväl sitt yrke som att hon är mamma till en pojke med grava funktionsnedsättningar. Hon skissade på en framtid där robotar skulle kunna vara till stor hjälp för just personer med funktionsnedsättningar. Dessutom ställde hon den existensiella frågan: Var går gränsen mellan människa och maskin?
T borde ha lyssnat han också - fascinerad av robotar som han är ...

I dag var det min tur att radioprata

Hur det gick? Bra tror jag. Förhoppningsvis hade lyssnarna det lika trevligt som jag.
Om du vill kan du lyssna på inslaget HÄR:

Sommar med Annika Lantz

Morgonens resesällskap blev Annika Lantz. Jag har lyssnat mycket på Annikas olika radioprogram genom åren och tyckt om dem. Däremot har jag inte varit lika förtjust i de teveprogram hon medverkat i. Märkligt kanske men så är det. Att återigen ha henne i öronen, denna gång med ett fullmatat, roligt men också allvarligt Sommar i P1, kändes därför som att återhöra en gammal vän. Jag älskar Annikas intellekt och formuleringskonst och hur hon slänger sig mellan olika ämnen utan att för den skull tappa tråden (eller lianen om vi ska fortsätta med metaforer).
Med andra ord - jag är nöjd med även detta sommarprogram.

David Lagercrantz - morgonens resesällskap

Att långpendla har sina fördelar (nackdelar också förstås men fördelarna överväger) och en av dem är att jag hinner lyssna på sommarpratarna. Jag laddar ner dem i mobilen och tillbringar sedan 63 ostörda minuter i deras sällskap (jag hoppar över låtarna). I morse hade jag David Lagercrantz som resesällskap. Vilket utmärkt sommarprogram han bjöd på! Vilken text, vilket innehåll ... Stundtals blev jag så berörd att jag fick tårar i ögonen.
Jag ser fram emot en lång rad med - på papperet - intressanta värdar. Men sommarpratare som varken berör, roar eller intresserar mig kommer jag att avbryta. Hellre lägger jag min tid på en bra bok än tillbringar den tillsammans med en tråkig sommarpratare.
En vecka kvar att jobba innan fem veckors semester tar vid.

Snart är det Sommar igen

Sommar, sommar, sommar… Så var det dags igen! Jag bockar direkt för Eva Dahlgren, Pär Johansson och Ted Harris. Idrottsmän och näringslivstoppar intresserar mig sällan, inte heller pseudokändisar à la Claudia Galli. De första brukar ha malande röster som får mig att somna, de andra inget intressant att tala om. Men jag vet också att sommarpratare jag hoppats på kommer att göra mig besviken – och tvärtom. Det är med andra ord lika så bra att försöka lyssna på samtliga. Tack och lov för repriser och webbradio! Men Pär Johansson kommer att vara toppen, det har jag redan bestämt. För er som inte vet det leder Pär Glada Hudik-teatern, en teater för och med såväl utvecklingsstörda som normalstörda.

Söndagsmorgonssällskap

Lyssnar på Mannheimer & Tengby, vi tycker att det är ett trevligt sätt att inleda söndagen på. Dagens Frukostklubb gör en total dissning av de s.k. livscoacherna och jag ler igenkännande åt deras kritik. Hade kunnat varit jag som suttit där och öst galla över denna företeelser där självutnämnda experter häver ur sig självklarheter och plattityder och dessutom tar hutlöst bra betalt för det. Å andra sidan blir jag lika förvånad över att folk faktiskt gärna betalar för att höra att de duger som de är. Mina medarbetare brukar menande lägga diverse inbjudningar till "tänk-positiv-dagen" och liknande på mitt skrivbord. De hamnar alla direkt i papperskorgen. Jag bjuder dem hellre på en bra teater eller film.

Hurra för SR

Eftersom jag har mycket svårt för de reklamfinansierade radiokanalerna (alltid samma låtar, alltid samma meningslösa snack och reklam däremellan, möjligtvis med undantag för Adam Alsings munvighet i Mix Megapol) blir jag riktigt glad av att läsa att SR ökar mer än just de kommersiella kanalerna som istället tappar lyssnare. P1 och P4 ökar mest – hurra för dem!
Den ultimata kanalen för mig skulle vara en kombination av P1, P4 och P2, dvs P1:s intressanta och intelligenta innehåll fast med mer musik. Att en sådan kanal inte finns beror antagligen på att någon smart typ kommit fram till att målgruppen är för liten, typ en person bara, typ jag...

Svensktoppen

Svensktoppen tillhör inte mina favoritprogram direkt men idag satt vi tillsammans med vännerna och inte bara lyssnade uppmärksamt utan var även med om att rösta fram tre favoriter. L har nämligen fått den stora äran att sitta med i Svensktoppsjuryn under fyra veckor. Hon har ingen aning om varför just hon blivit utvald, det damp bara ner ett brev med information om hennes nya uppdrag. Innan dess brukade vare sig L eller hennes familj lyssna på Svensktoppen men nu ville t.o.m. sexåringen vara med och tycka till. L sköter sitt uppdrag mycket seriöst. Imponerande!
Det blev en trevlig stund framför radion och vi konstaterade förundrat att en låt kan tydligen ligga kvar på listan hur länge som helst (Helen Sjöholm är inne på sjätte året med "Du är min man") samt att vissa dansband borde styla om sina namn. Jag säger bara – Bengt Hennings...
Inte så förvånande antar jag, var vi rätt överens om vilka artister och låtar vi tyckte bäst om.; CajsaStina Åkerströms "Dagen är vaken" samt "Om du lämnade mig nu" med Miss Li & Lars Winnerbäck, den senare artisten en av mina absoluta favoriter. Någon tredje kandidat kunde inte jag uppbringa ur den jämngråa massan men vad jag förstod låg Amanda Jenssen rätt så bra till hos de övriga. Så nu måste jag givetvis lyssna på programmet även nästa söndag för att se om L kunnat påverka listan med sin juryröst. Vem åker ut, vem kommer in, spänningen är olidlig...

När livet stannar

Först tänkte jag att nej, jag orkar inte. Jag orkar inte lyssna på Malin Sävstam, dagens sommarpratare, kvinnan som överlevde tsunamin men miste man och två av sina tre barn i den, och som skrivit en bok om sitt sorgearbete. Det är sommar och jag vill bara inte höra om så mycket sorg och smärta. Skulle jag själv förlora min man eller något av mina barn skulle jag alldeles säkert bli galen. Tänk då att förlora alla tre – samtidigt! Nej, det skulle jag aldrig överleva, jag kan inte ens föreställa mig den smärtan.
Men, hur det nu kom sig, fick radion stå på och Malin Sävstam började tala. Jag stannade upp med alla mina sysslor, var tvungen att bara sitta och lyssna. Visst, Malin berättade om det ofattbara, om den största sorgen av dem alla, och man ville bara gråta. Men samtidigt är hon ett levande bevis på att det går att komma vidare, det går att fortsätta leva, det går att bli starkare och t.o.m. förälskad igen. Jag blir grymt imponerad av hennes styrka men framför allt av hennes klokhet. Tänk vad vi människor ändå förmår. Och vilken tur att jag lät radion stå på. Jag lärde mig något idag.

En radiokväll att se fram emot

Ännu en sagolikt vacker lördagskväll efter ännu en sagolikt vacker sommardag. Samtliga vädersajter har haft fel i flera dagar – på Vätö har solen skinit oavbrutet sedan i onsdags.
TV-kvällar har vi sällan när vi är på landet, det blir radiokvällar istället. Jag älskar verkligen att lyssna på radio. Pontus Enhörning på fredagkvällarna till exempel, så underhållande och kul! Eller P2 med underbar klassisk musik, ett härligt frukostsällskap.
Ikväll ska vi återigen lyssna på en av våra absoluta favoriter, Kalle Oldby och hans countryprogram som är så väldigt mycket mer än country. Bra låtar helt enkelt och en mycket behaglig radioröst. Sedan ska vi lyssna på Sommar i P1 med Kristian Luuk som vi missade idag eftersom vi var ute på sjön istället. Måtte han inte svika mig han också – nu är det verkligen dags för en sommarpratare som tar tag i mig och inte släpper taget förrän 1,5 timme senare. Kristian Luuk, gör mig inte besviken du också. Snälla...

Sommarpratare som suger

Varför måste livscoacher låta som dagisfröknar när de talar? Jag hörde Mia Törnbloms sommarprogram för någon sommar sedan och fick nästan nässelutslag av hennes sätt att tala. Idag var det en annan coachs tur, Elisabeth Gummesson, att ha ett eget sommarprogram och jag hade faktiskt sett fram emot det. Men tyvärr, återigen denna snusförnuftiga och otroligt välartikulerade ton samt undantryckta små fniss åt egna skämt. Jag avskyr det! Och måste nästan alla sommarpratare berätta om sin barndom och sina familjer? Jag struntar i dem, jag har ingen relation till dem, det är inte det jag vill höra! Jag vill höra om spännande saker de varit med om, jag vill höra djupsinnigheter och funderingar. Jag vill höra spirituella och intelligenta talare och snälla – inga fler idrottsmän av olika slag som berättar om sin passion för sporten! Det finns absolut inget som är mindre intressant. Med andra ord, ge mig sommarpratare som JAG gillar. Vad alla övriga lyssnare tycker struntar jag i...

Ingen sommar utan Sommar!

Lika spännande som det är att få veta vem som vunnit Nobelpriset i litteratur, lika spännande är det när årets sommarpratare avslöjas!

Jag älskar att lyssna på Sommar, utan det radioprogrammet skulle sommaren inte vara på riktigt. När vi var små och åkte upp till Sverige på sommarlov, fanns det vissa saker som det bara inte gick att vara utan: nyponsoppa, hårdbrödsmacka med rökt hamburgerkött på, messmör, tunnbröd, plättar eller våfflor med lingongrädde, bada i älven, cykla på hårdpackade grusvägar, låta kalvarna suga på fingrarna, klia grisarna bakom öronen, glödstekt saltströmming, Svensktoppen, Sommar och Melodikrysset. De tre senare måsten var egentligen mamsens radiofavoriter och jag förstod inte ett ord av det som sades mellan låtarna. Det spelade dock ingen roll – ingen riktig sommar utan dessa program och deras signaturmelodier. Transistorradion följde alltid med ner till bryggan och gud nåde den som störde mamsen när Sommar ekade över sjön! Hon hade längtat ett helt år efter att få lyssna på svensk radio igen.

Nu är det min tur att längta efter att sommarpratarna ska komma igång. Några favoriter är Cecilia Frode (åh vad jag tycker hon är bra!), Ola Salo (nog finns där ett djup under ytan), Petra Mede (T gillar henne…), Bodil Malmsten (givet!), Nahid Persson Sarvestani (för hennes bakgrunds skull och för hennes filmer) och så Hasse Alfredsson förstås, för allt han är och gjort. Då har jag glömt att nämna Jörn Donner, Hanna Hellquist, Peter Englund, Sara Paborn, Helena von Zweigbergk… Vilka pratare jag är totalt ointresserad av tänker jag dock inte berätta, ni får gissa!
Lite fundersam blir jag dock när jag ser den långa och i huvudsak svenskklingande lista. Fler pratare med utländsk bakgrund hade varit intressant. Nästa år kanske?

Bra radiounderhållning

Vi lyssnar på reprisen på Spanarna och ler. Idag är det Jonas Hallberg, Sissela Kyle och Gabriella Ahlström som funderar över vår samtid och framtid. Min absoluta favorit i sammanhanget, Göran Everdahl, är tyvärr inte med denna gång. Med Göran är det så att han är precis lika underfundig, beläst, kvick och intelligent i verkligheten som i media. Jag tycker alltid att det är en fröjd att lyssna på honom.
Ett annat älsklingsprogram är På Minuten. Har suttit med några gånger i studion och lyssnat och njutit. Det är förstås P1 som bjuder på dessa två högoktaniga underhållningsprogram, båda med utmärkta Ingvar Storm som programledare. Lyssna!
Solen skiner och Roslagen kallar… Trevlig helg allesammans!

Stil

Säger bara en sak – lyssna på Stil i P1 med Susanne Ljung som programledare... Dagens program handlade bl.a. om Prada (som gör min nya favorit parfym om någon minns) som kallats för "den tänkande kvinnans modedesigner". Fast jag gillar Max Mara väldigt mycket också. Stil handlar om smink, mode, relationer och inredning och vänder sig till såväl modeintresserade som de som tycker att mode och livsstil är trams. Eftersom det är P1 som producerar borgar det för kvalité. Om ni tycker att Susanne Ljung verkar bekant så tänk bara Vecko Revyn, Damernas Värld, Jacob Dahlin, Metropol...