Ibland kan någonting kännas obehagligt utan att man riktigt kan sätta fingret på vad det är. Jag tänker på detta idag när jag ser annonsen för ett jippo som ordnas på Circus i slutet av månaden – Den stora mammabikten. För 375 kr kan man under en hel dag få lyssna på ”några av Sveriges bästa föreläsare och skönaste personligheter”. Några av dem är supermammor; de har många barn, de är kända, de är snygga, de är hippa, de är glamourösa, de gör karriär och tjänar pengar på att vara just allt detta. Några pappor verkar inte existera, de är i varje fall helt osynliga. Målgruppen för dagen är småbarnsmammor som behöver en energikick. De ska lära sig att inte sträva efter att vara så himla duktiga hela tiden, de ska få tips om hur de ska få vardagen att gå ihop, hur deras barns självkänsla ska stärkas, hur de ska få sexlivet att blomstra och samtidigt ändå få drömmarna att bli verklighet. Jag blir utmattad och får prestationsångest av att läsa hur man INTE ska vara duktig!
Jag har också varit heltidsarbetande småbarnsmamma men på min tid fanns bara en supermamma och det var Anna Wahlgren, med ett liv som verkade vara allt annat än glamouröst och avundsamt. Tiderna förändras men jag är inte säker på att dagens supermammor är några förebilder, snarare ouppnåeliga drömbilder. Jag fick mitt livspussel att nästan gå ihop genom att göra en enda sak – dela på ansvaret med barnens pappa. Jag lämnade, han hämtade. Jag jobbade över, han lagade middagen. Jag städade, han handlade. Jag tror att det är det enda som håller i längden – jämlikhet. Inte att kvinnorna lär sig att bli duktigare på att inte vara duktiga.
I morgon är det den internationella kvinnodagen. Och Linda Skugge ska skilja sig.
4 kommentarer:
Ja heltidsarbetade småbarnsmamma var man - och det är slitigt. Det var så mycket jag ville bevisa för mig själv och hela världen, hur jag kunde klara allt. Jag kanske gjorde det, eller kanske var priset för högt? För oj vad man slet. Skulle jag börja om idag skulle jag aldrig arbeta heltid som småbarnsmamma, jag skulle njuta mycket av småbarnstiden och vara ledig MEN tillsammans med barnens far. Det är som du säger så oerhört viktigt med småbarn och jämställdhet. Det verkar ta en evig tid för männen att förstå vilket privilegium det är att vara med sina barn. Jag tror det måste till kvotering av föräldraledigheten. Men jag hoppas också på alla dom underbara småbarnspapporna som fyller gatorna på söder med sina barnvagnar. Det är ett uppmuntrande tecken i tiden att se alla dessa ansvarsfulla gulliga småbarnspappor, faktiskt överallt, här på mina södergator.
Jag känner precis samma sak - skulle jag göra om det, med facit i hand och vetskapen om hur fort småbarnstiden går - skulle även jag ta det lite lugnare. Det är verkligen härligt att se de unga papporna! Och jag har svängt när det gäller kvotering av föräldraledigheten, från valfrihet till tvång. För allas bästa, hur konstigt det än låter.
Hej, vilket bra inlägg! Jag tillhör målgruppen för supermammorna och jag känner mest för att kräkas när jag ser/hör dem.
HejSpace babe, vad bra att du som är mitt i det hela förstår vad jag menar. Ta hand om dig!
Skicka en kommentar