Vingården mellan berg och hav ...

... så heter min ljudboksserie. Den som haft arbetsnamnet Nelly, eftersom huvudpersonen heter så. Och som titeln antyder – eller snarare tydligt visar – utspelar sig serien på en vingård. En liten en.

Jag redigerade klart manuset idag, precis som jag hade planerat, och är så nöjd med resultatet. Och med min proffsiga redaktör Janna!

Vädret är skit just nu, det ska dock vända nästa vecka. Regnet gör mig inget, viktigast är att det inte är kallt. Vilket det inte är.

Ett kapitel kvar ...

... att redigera, och det gör jag i morgon. Sedan är jag klar med ännu en redigeringsomgång av min kommande ljudboksserie! Ledig på fredag alltså vilket passar utmärkt eftersom vi måste iväg och byta vindruta på bilen. Den har fått en spricka (hur det gått till är ett mysterium) som växer för varje dag och snart går tvärs över rutan.

Saker att tänka på när man skriver direkt för ljud:
- Göra det tydligt vem som säger vad.
- Undvika långa meningar med alltför många bisatser.
- Vara noga med att dialogerna inte blir skriftspråkliga.

I övrigt gäller samma sak som för alla berättelser – se till att dramaturgin fungerar och att intrigen håller, att det inte finns logiska luckor och att man bryr sig om hur det ska gå för personerna i berättelsen. Om man dessutom skriver en serie är det bra att tänka på att varje avsnitt har sin egen dramaturgi och dynamik. Precis som filmade serier.

Dag 51

Jag har den egenheten att jag gärna städar istället för att sätta mig ner och jobba. Alltså gjorde jag det i morse – städade. Dammsög hela huset och skurade golven. Vi går mycket barfota inomhus nu när det blivit varmare, och då vill jag att golven ska vara rena.
Men sedan kom jag igång med planeringen av Måneby 3. Brainstormade tillsammans med min förläggare och kände hur kreativiteten lossnade. För även om jag inte kan tänka mig bättre ställe än vårt  hus att sitta i karantän i, påverkas jag ändå av ofriheten. Den gör mig slö. Hämmar fantasin. Sätter igång andra sorters tankar.
Planen nu är att göra klart det sista med ljudboksmanuset och sedan sätta igång med att skriva Måneby 3. Jag kan i ett svagt ögonblick ha lovat förlaget ett råmanus till slutet av september ...

Dag 30

Ljudboksserien jag skrivit har länge haft arbetstiteln Nelly efter huvudpersonen men nu är förlaget och jag överens om en riktig titel. Vad serien heter återkommer jag till ...

Jag har gått igenom manuset en sista gång och idag skickat det vidare till redaktören. Hennes uppgift är att se över språkliga missar och annat konstigt som både mina och förläggarens ögon missat. Det är med andra ord exakt samma process som när jag skriver en vanlig roman vilket jag är glad över. Det är en ynnest att jobba med ett förlag som är mån om såväl berättelsen som texten, och som inte slarvar igenom processen bara för att det är en ljudboksserie. Det tror jag att lyssnarna kommer att både märka och uppskatta. Så tack till Tiden (del av Norstedts Förlagsgrupp) för ett gott samarbete så här långt.

Dag 29

Vi vaknade till en rentvättad himmel. 40 mm regn igår och inte ett moln idag. Omväxling förnöjer!

Vardag igen efter påskhelgen. Inte för att vi märker någon skillnad ... Jag har varit trött och lite yr i några dagar nu. Antar att det är min Ménière som spökar.

I morgon ska mitt ljudboksmanus skickas vidare till redaktören. Det blir spännande att se om hon gillar berättelsen lika mycket som min förläggare gör.

Som sagt – vardag igen.

Bilden är ett judasträd i blom.

Dag 16

Det är inte ofta som vi har skitväder i Cerbère men idag har vi haft det. Ett riktigt karantänväder och inte ens Dexter ville vara utomhus längre än nödvändigt. Mig passade det fint eftersom jag skulle se över redigeringen en sista gång innan jag mejlade manuset till Clara. Nu har mina drygt 2.200 ändringar  och omskrivningar skickats iväg och jag kan pusta ut. Ibland undrar jag om jag inte är petig i överkant.

Världen närmar sig 1 miljon registrerade fall av covid-19. 57.000 av dem finns i Frankrike och nästan 5.000 i Sverige. 239 personer har dött i Sverige, 4.032 i Frankrike. Och viruset fortsätter att skörda offer över hela världen.

I vår by vid världens ände är det fortsatt lugnt vilket är skönt. Men vad händer när vi släpps ut ur karantänen? Det finns varken vaccin mot viruset eller mediciner, alltså kommer de allra flesta av oss att bli sjuka förr eller senare. Och det allra flesta kommer att få lättare symptom. Men många kommer att fara illa och t.o.m. dö. I vilken kategori kommer jag att ingå? Ingen fråga som håller mig vaken om nätterna men nog funderar jag på den ibland.

30 sidor om dagen

Tillvaron just nu cirklar mycket kring pandemin och konsekvenserna av det. Samtidigt fortsätter livet och måste så göra.

Jag jobbar på med redigeringen av min ljudboksserie och har hunnit gå igenom manuset. Jag har förtydligat och kompletterat enligt min förläggare Claras önskemål. Just nu läser jag igenom hela texten ännu en gång för att fixa till det sista innan det är dags att skicka manuset tillbaka till förlaget och låta redaktören säga sitt. Målet för att hinna till deadline är 30 sidor om dagen. Än så länge håller jag takten, även om jag får kämpa mot sömnen emellanåt.

En blå dag

Det är så mycket Corona i svenska medier just nu att jag inte orkar ta in det. Så jag pausar och håller mig till franska dito som inte är lika ensidiga.

Dagen har annars bjudit på skön vårvärme och strålande väder. Jag har gjort rent poolen, sopat och sköljt av köksterrassen samt planterat några succulentskott. Passade på när våra hyresgäster inte var hemma. Solen strålade och tröjan åkte av. Eftermiddagspromenaden med Dexter gick upp till fyren. Där träffade jag på en av kandidaterna till borgmästarposten. Han är ute och kampanjar för fullt och syns lite överallt just nu. Vi har dock stött på varandra tidigare – han är hundägare. Skulle kunna rösta på honom bara därför.

Min förläggare Claras respons på ljudboksserien damp precis ner i min mejlbox och hon är supernöjd med vad jag åstadkommit. Hurra!
I morgon är det alltså jag som kavlar upp ärmarna och påbörjar en ny redigeringsomgång. För även ett superbra manus kan bli bättre, eller hur?

Lite skillnad på havet och piren idag jämfört med den 21 januari ...

Snart kommer responsen

Snart får jag tillbaka ljudboksmanuset efter att förlaget läst. Lite pirrigt är det. Men jag har fått veta att min förläggare läst med stor glädje och att hon tycker att berättelsen flyter på alldeles strålande och att den får henne att skratta och bli varm om hjärtat. Bättre respons går ju knappast att få!

Råmanuset inskickat

Jag älskar deadline och jag älskar att hålla dem. Det gjorde jag idag. Med andra ord är råmanuset till Nelly klart och inskickat.
I kväll ska ta mig ett glas vin.
I morgon ska jag ta emot målaren, städa poolen och läsa. Samt sova bort min förkylning.

Färgen släppte p.g.a. att bruket under plattorna inte hade torkat ordentligt. Men det fixar vår eminenta målare.

Snörvlar och redigerar

Tyvärr var det inte inbillning utan jag är förkyld. T också. Alltså smittades vi samtidigt, alltså hände det på födelsedagsfesten förra helgen, alltså är den skyldige en av mina bröder. Men det är en vanlig förkylning och inte Coronaviruset. Vi har varken feber eller problem med luftvägarna. Vi snorar och har ont i halsen bara.
Frankrike rapporterar 58 fall av covid-19 i skrivande stund (Sverige har 12 stycken), tre av dem i Montpellier där pappa bor. Inga coronafall alls i vår region. Jag är inte orolig för egen del, varken T eller jag tillhör någon av riskgrupperna.

Två avsnitt kvar att redigera och jag kommer att bli klar i tid, förkylningen till trots. Sedan dröjer det tio dagar innan jag får manuset i retur för mer redigering vilket ger mig tid att börja spåna på det som ska bli den tredje boken om Måneby. Samt ta emot våra första hyresgäster för denna säsong – hela mars är fullbokad!

Redigerar

Födelsedagshelgen i Arles tillsammans med min franska familj (jag har fem halvsyskon ...) blev otroligt lyckat. Vi var tretton personer + en hund runt middagsbordet och Dexter uppförde sig exemplarisk. Den hunden är en dröm att ta med sig på det mesta.
Nu är det redigering av min ljudboksserie som gäller. Jag har hunnit gå igenom halva manuset och har tills på söndag på mig att bli klar. Det kommer att gå men jag måste hålla mig frisk. Vilket jag inte vet om jag kommer att göra eftersom en av mina halvbröder var ordentligt förkyld när vi sågs. Det känns som om jag är på väg att bli sjuk men det kan vara inbillning. Hoppas det.

Klar igen!

Det tog tre dagar längre än jag hade räknat med, men ikväll blev jag KLAR med råmanuset till ljudboksserien som kommer ut i höst. Arbetet med att ta fram ett omslag pågår och vi funderar för fullt på vad serien ska heta på riktigt.

I morgon börjar jag med grovredigeringen. Förlaget ska ha manuset i retur senast den 1 mars så det ger mig gott om tid att både redigera och åka till Arles på födelsedagsfest i helgen. Dexter följer så klart med. Vi ska sova på hotell och passa på att besöka staden där van Gogh målade några av sina främsta verk. Samt skar av sig örat, stackaren.

Uppknuten knut

När jag hör om skrivkramp tackar jag min lyckliga stjärna att jag aldrig varit med om det. Ännu. Däremot har jag upplevt många knutar som hindrar mig att komma vidare med min berättelse eftersom det är någonting som skaver någonstans. När det händer litar jag på att min hjärna ska jobba fram en lösning under tiden som jag ägnar mig åt annat.

I eftermiddags hade hjärnan processat klart och jag kunde skriva vidare. Så självklar lösningen var, som alltid när man väl sitter med facit.

Mimosatider

I förrgår hade vi 20 grader varmt och idag 10. Men mimosan blommar som bäst just nu och skickar putsar av väldoft. Jag älskar mimosa.
Det är vinterlov i Frankrike. När jag var liten åkte vi alltid ner till farmors och farfars hus i Nice på vinterlovet. Där fanns en stor trädgård och en mimosaallé som blommade som bäst under just vinterlovet. Jag tror att det har präglat mig mer än jag förstått.

Inga ord skrivna idag utan jag har ägnat mig åt att tänka istället. Skillnaden mellan att skriva en roman och en ljudboksserie är att varje avsnitt har en förutbestämd längd. Lyssnarna skulle inte acceptera att vissa avsnitt var 10 minuter långa och andra 40, inte heller att vissa avsnitt bara bestod av inre tankar och andra av yttre händelser. Alltså måste jag planera min berättelse så att det inte uppstår obalans. Jag måste välja ut och välja bort, döda älsklingar i ännu högra grad än när jag skriver en roman, och sånt  tar mig lite tid.

Eftersom jag ändå skulle ägna mig åt tankearbete idag passade jag på att åka till frissan. Tre månader sen jag var dit senast vilket är rekord. Men så såg jag hemsk ut också.

Farfar i mimosaallén

Dags för sista avsnittet

Det tog längre tid än jag trodde att skriva ljudboksserien som Tidens förlag (en del av Norstedts) beställt av mig men nu har jag äntligen kommit till sista avsnittet. Planen är att vara klar i slutet av nästa vecka för att sedan kunna ägna resten av februari åt att grovredigera.

Såvida inte något oförutsett händer kommer jag inte att behöva stressa. Inte jobba hela nätter för att hålla deadline.

Sedan då, vad händer? Well, det vanliga. Förlaget kommer att återkomma med synpunkter och jag kommer att behöva redigera  texten ännu mer innan den anses vara färdig för inläsning. Releasen är satt tills i höst. Och om lyssnarna gillar Nelly kommer förlaget att vilja ha en fortsättning ... 

Nästa projekt i år är att skriva en tredje bok om Måneby. På sätt och vis har jag redan börjat. För parallellt med att jag skriver på Nelly funderar jag även på vad – och inte minst vem – som Måneby 3 ska handla om. Samt vad temat för berättelsen ska bli.

Dagens skrivkvot är avklarad, huset är städat och min spotifylista – den fyrtionde i ordningen – uppdaterad. En nästan full måne skiner över havet och snart blir det middag, vin och en ny omgång av franska The Voice. Life is good.

Hemma

Till skillnad från julen som vi valde att fira på tu man hand, åker vi i morgon till Montpellier för att skåla in det nya året tillsammans med pappa, hans fru och deras vänner. Vi ska också passa på att svänga förbi Ikea och titta på en matta jag är nyfiken på, samt ta spårvagnen in till stan.
Men just nu är jag hemma. Mitt nya hemma där jag trivs så bra men som jag inte är riktigt van vid ännu.

En sång för Hedda fortsätter att få ett fint mottagande, senast av Göteborgs-Posten, vilket gör mig rusig av glädje. Att skriva den boken var en sådan kamp! Inte på grund av berättelsen utan för att jag skrev den samtidigt som livet kändes som ett enda kaos. Allt är betydligt lugnare nu men jag har för säkerhets skull blockerat januari på Airbnb. Tanken är att jag själv ska hålla till i gästhuset då, sitta vid matbordet och skriva i lugn och ro. Deadline för ljudboksserien är den 1 mars men jag siktar på att bli klar en månad tidigare.

Tända ljus och så Dexter som står på terrassmuren och vaktar. Hemma helt enkelt.

Förkylning och nya rutiner

Skrivhörnan kallar ...

Jag är förkyld, måste ha blivit smittad när jag reste hem från Sverige i torsdag. Redan igår kände jag att någonting var på gång men hoppades att det skulle gå över. Jag hann ändå med att putsa fönstren, städa och göra adventsfint innan energin tog slut. Samt åka iväg och lyssna på en adventskonsert i grannbyn Banyuls och därefter gå hem till R och K för att dricka glögg gjord på franska ingredienser. Mycket gott och lagom sött.

Idag är det vardag igen och därmed dags att ta tag i ljudboksserien Nelly. Förlaget gillade det jag fått ihop hittills och vill att jag skriver vidare. Det blev inte diss alltså utan hiss! Serien är tänkt att släppas nästa höst på förlaget Tiden (ett digitalt imprint och del av Norstedts Förlagsgrupp) och datum för manuslämning är satt till den 1 mars.

Efter att jag skrivit klart Nelly är det dags att börja jobba med del 3 i Månebyserien. Hög tid att få ordning på mina skrivrutiner med andra ord, och sluta skjuta upp skrivandet till sista stund. Här ska skrivas regelbundet och inte prokrastineras. Basta.

Den som spar hon har ...

... men inte särskilt roligt, om man ska tro det gamla ordspråket. Och det var inte särskilt roligt att sitta nästan ett dygn i sträck och jobba med Nelly. Jag har värk i axlarna och armarna, och huvudet är fullt av mos. Men jag blev klar med avsnitten jag lovat skicka in till förlaget! Klockan 06.06 i morse mejlade jag iväg dem efter att ha redigerat hela kvällen och natten. Hiss eller diss? Svaret kommer nästa vecka när jag träffar förlaget.
Så vad har jag lärt mig av det? Att inte skjuta upp jobbet som ska göras och spara allt till slutet. Och att långa, intensiva skrivpass inte är något för mig. Fast det visste jag ju redan och snart sitter jag säkert här igen och förbannar min förmåga till prokrastinering.

Från eftermiddagens promenad med Dexter.

Deadline

Deadline. Vilket ord – dödens linje. Men lite så känns det idag. Jag måste skriva tusen ord, läsa igenom alla kapitlen jag fått ihop hittills, grovredigera och slutligen mejla iväg texten till min förläggare. Eftersom det är första gången jag skriver en ljudboksserie behöver jag få veta om jag är rätt ute eller inte innan jag fortsätter. Håller storyn? Har jag byggt upp den rätt? Fungerar dramaturgin? Karaktärerna? Vill man lyssna vidare efter varje avsnitt?

Vi har en alldeles sagolik morgon idag. Vindstilla och med ett fantastiskt ljus. T och Dexter är på väg ut – de ska promenera i bergen. Utan mig. Eftersom jag ju har en deadline att hålla.

Höstmorgon