Många lögner små som ljudbok!

I dag släpps Många lögner små som ljudbok, inläst av Marie Richardson. Hurra för det!
Marie läste även in de två första böckerna i Månebyserien och jag är så glad att hon hittade tiden att ge röst till den sista (senaste?) också.

Jag firade genom att köpa två färgglada fiskar som den lokala konstnären Nathalie Louis målat. Jag ser dem från min fåtölj varje gång jag lyfter blicken och jag tycker att de lyser upp väggen så fint.

Marie Richardson läser in Många lögner små

Det har varit lite osäkert vem som ska läsa in Många lögner små som ljudbok. Marie Richardson som varit inläsare för de två första Månebyromanerna är en upptagen kvinna och förlaget visste inte om hon skulle ha tid. Nu är det dock klart att det blir Marie som läser in boken – hurra för det! Ljudbokssläppet blir den 10 augusti, fyra veckor efter pappersboken.

Tryckdags

Idag skickas Många lögner små till tryck! Det feelgodiga omslaget har formgivaren Sofia Scheutz gjort. Boken är den tredje i Månebytrilogin. Inte för att jag hade en klar tanke på att det skulle bli en trilogi när jag skrev Gröna fingrar sökes utan det slumpade sig så. Vet ni förresten vad en serie på fyra eller fler böcker heter?

Tetralogi – fyra verk
Pentalogi – fem verk
Hexalogi – sex verk
Heptalogi – sju verk
Oktalogi – åtta verk
Ennealogi – nio verk
Dekalogi – tio verk

Men skulle jag skriva en fjärde bok om Måneby någon gång föredrar jag att serien kallas för Månebykvartetten. Det klingar bättre helt enkelt. Fast innan jag börjar fundera på innehållet i en sjunde roman ska jag först skriva klart min ljudnovell. Jag tycker nämligen inte om att ha flera projekt igång samtidigt utan föredar att jobba med en berättelse i taget.

Många lögner små – så heter min nya roman!

 

Omslag: Sofia Scheutz

Många lögner små

När Maja erbjuds ett vikariat som kyrkogårdsvaktmästare i Måneby är det ett par saker hon "glömmer" att berätta för kyrkoherden: Att hon har traktens minst gröna fingrar och att hennes körkort inte är giltigt. Sånt går alltid att rätta till efteråt, menar Maja. Fast att påstå att hon anlagt en fantastisk köksträdgård på sin kolonilott var kanske inte så smart. Särskilt som hon varken har råd med frön eller ser skillnaden på morotsblast och hundkäx. Och att ta körkort kostar ju en förmögenhet. Så när Solveig, kommunchefens stroppiga hustru, erbjuder Maja tjugotusen kronor för ett rum i hennes lägenhet, tackar hon ja direkt. Särskilt som Solveig, som är arg på sin otrogne man, kan hjälpa henne att avstyra hans senaste idiotprojekt.

Solveig delar inte Majas flexibla inställning till sanningen, inte heller hennes sinne för ordning vilket gör att det snabbt knakar i fogarna för det omaka paret. När Solveig dessutom hittar en ung man med bärnstensgula ögon på Majas soffa en morgon, ställs allt på sin spets.

Många lögner små är den fartfyllda och humoristiska tredje delen i Annika Estassys omtyckta Måneby-trilogi som inleddes med Gröna fingrar sökes och fortsatte med En sång för Hedda.

Balans i manus och i livet

Lyx kan vara många saker. Som att kunna plocka in vildväxande mimosa och ha doften i näsan när man sitter i sin lilla hörna och redigerar. I går såg jag att även rödmalvan slagit ut och då är det absolut vår. En tidig sådan men inte mig emot. Snön och kylan som är i Sverige just nu längtar jag inte alls efter, hur vackert det än är.

Jag jobbar alltså på med redigeringen och idag skrev jag in en ny scen för att få bättre balans på berättelsens dramaturgi. Mitt nyårslöfte var att hålla mig till mina skrivrutiner och jag anstränger mig för att inte bryta det löftet. Jag mår bättre av kortare dagliga arbetspass än av superintensiva arbetsveckor när allt jag skjutit upp ska jobbas ikapp. Det är inte bara mitt manus som mår bra av jämnvikt, även jag gör det. Ändå är det lätt att falla för frestelsen att  prokrastinera. 

Efter ett par dagar med dis, regn och ökensandblandad dimma kom det vackra vädret tillbaka i eftermiddags. Det är svalare än förra veckan vilket är bra – mimosan blommar inte ut lika snabbt då.

Så kan det se ut när Siroccon i Afrika skickar upp ökensand till oss.

Manusrespons och sommartyger

I två veckor har mitt manus (Måneby 3) legat hos förlaget för en första genomläsning. Som blev två eftersom fru förläggare blev så engagerad i berättelsen att hon glömde att anteckna medan hon läste. Hon sa en massa fina saker om den och om mitt språk och sätt att skriva. Vilken lättnad! Jag är alltid lite nervös inför förlagets första genomläsning – tänk om de inte gillar?

Den här gången tog vi ett onlinemöte istället för att kommunicera via mejl, vilket var mycket roligare. Inte som att ses IRL förstås men nästan.

Jag har till mitten av februari på mig att jobba igenom manuset. Jag ska skriva till ett par scener, flytta ett par andra, fördjupa några och eventuellt växla perspektiv på någon. Det blir skoj!

Ett paket kom med posten igår – en duk och nytt solstolstyg från väveriet Les Toiles du Soleil i Montpellier. Franskt hantverk i finaste bomull och med solbeständiga färger. Mönstret heter Chalutier (trålare) vilket passar ju fint hos oss.

Även om vintern är kort här, längtar jag ändå efter att det ska bli vår och sommar. Inte långt kvar nu ...

Klar för den här gången

Råmanuset till Måneby 3 är färdigskrivet, grovredigerat och ivägskickat till förlaget. Hurra för mig!

Eftersom jag brukar skriva upp efter varje arbetsdag hur långt i processen jag kommit, vet jag att det tagit mig 111 dagar fördelade på 19 veckor att få  ner berättelsen om Maja och Solveig. För mig som skriver långsamt är det väldigt snabbt. Jag har även testat ett annat arbetssätt än tidigare och låtit berättelsen växa fram av sig själv. Det har varit roligt, spännande och stundtals ångestfyllt, och har krävt mycket mer redigering i efterhand än vanligt. Jag vet inte om det märks på resultatet, jag är liksom för hemmablind för att kunna avgöra det.

Under tiden som jag väntar på feedback från min förläggare ska jag passa på att städa bort julen, läsa böcker som andra skrivit, återgå till mina långa eftermiddagspromenader, fålla gardiner och försöka mig på att kakla upp ett stänkskydd i köket.

Vi får se hur mycket jag hinner med innan det är dags att återigen sätta tänderna i manuset. Än är det långt kvar till tryck ...

Aldrig mer

Bloggtystnaden beror på att jag jobbar som en gnu med manuset till Måneby 3. Hela dagar och halva nätter känns det som. Jag tar en promenad om dagen, kvällsrundan med Dexter vid tiotiden på kvällen, i övrigt är det rumpan på stolen som gäller. Ikväll ska manuset iväg till fru förläggare och i morgon är jag fri igen! Men först ska de 50 sista sidorna i manuset redigeras vilket i mitt fall innebär att jag skriver om var och annan mening, möblerar om bland styckena och gör faktakontroll. Det tar mig ungefär en timme att redigera fyra manussidor ...
Om det jag skrivit är bra? Har faktiskt ingen som helst aning. Jag har jobbat så koncentrerat med manuset att jag blivit totalt hemmablind. Men en sak vet jag och det är att jag ALDRIG kommer att skriva så intensivt igen. Det passar mig inte alls. Jag behöver tid till eftertanke mellan skrivpassen, och mina axlar och armar (särskilt den högra) behöver vila.

Förresten – nu är samtliga mina berättelser sålda till Italien! 

Jobb, jobb, jobb

Jag tror att jag helt enkelt återkommer när manuset är inlämnat till förlaget, dvs efter den 1 januari. En väderleksrapport hinner jag dock med. Idag soligt och blåsigt, igår vindstilla och regnigt, i förrgår lite grått och dessförinnan strålande sol. Omväxlande med andra ord. Och allra bäst är att det inte går en dag utan att solen visar sig.

Förresten är omslaget till nya boken klart och godkänt av förlaget!

Hamnen efter att pontonerna tagits upp.

Cerbère. Extra lugnt i dessa virustider.

Sömnlös

Jag vaknade jag strax efter klockan två i natt och sedan var det alldeles tji att somna om. Borde ha läst en bok men istället kollade jag på sista delen av The Undoing med Hugh Grant och Nicole Kidman på HBO och därefter två avsnitt av The Queen på Netflix. Sedan tog jag en promenad med Dexter.

Jag började titta på The Queen för länge sedan men fastnade aldrig. Nu har jag hoppat direkt till den fjärde säsongen som handlar till stor del om prinsessan Diana. Mycket bra måste jag säga. The Undoing är jag däremot inte lika nöjd med, tycker inte att psykologin i berättelsen hänger ihop.

Inte mycket sömn alltså vilket resulterade i att jag var tvungen att lägga mig en stund efter frukost. Men jag har jobbat hela eftermiddagen med att planera sista delen av manuset. Med 3/4 delar klara och därmed 1/4 del kvar att skriva, gäller det att ha koll på såväl intrig som dramaturgi och karaktärsutveckling. 

Ikväll är det fullmåne. Jag brukar inte påverkas av det, har dålig nattsömn oavsett. Fast den antiinflamatoriska treveckorskuren jag äter just nu hjälper faktiskt mot smärtorna i bäckenet. Det blir intressant att se om jag får ont igen efter att den avslutats.

Hos oss stiger månen alltid upp ur havet.

Går det bra?

Maken undrar om skrivandet går bra. Svaret är att ja, det gör det men det innebär inte att det går fort. Ska manuset hinna bli klart till nyår, gäller det att jag jobbar varje dag. Om det är helg eller vardag spelar ingen roll.

Från eftermiddagens promenad med Dexter.

Respons

Puh, jag kan andas ut. Min förläggare gillar vad jag skrivit hittills på Måneby 3. "Jag är naturligtvis helt fast, du skriver ju så bra." Det här är precis det slags peptalk som en författare behöver få höra emellanåt. 

Saker jag gjort idag: 
- Försökt att boka tid för en magnetröntgen men jag blev ombedd att återkomma på torsdag när schemat är lagt. Det är en månads väntetid för att få en MRT vilket passar mig utmärkt eftersom jag kommer att vara bortrest i tre veckor.
- Bokat tid i oktober med plaquisten som ska riva ner vår fuktskadade köksvägg och bygga upp den igen.
- Kommit överens med snickaren som ska montera ner köket inför att plaquisten ska komma. 
- Strukit i en timme.
- Städat gästhuset. 

Saker jag inte gjort idag:
- Simmat.
- Sovit middag vilket jag borde eftersom jag de två senaste nätterna inte somnat förrän vid sextiden. Vad sömnlösheten beror på vet jag inte men smärtan i min SI-led är helt klart misstänkt.

Och så över till vädret: Sol, sol, sol. Och fuktigt.

Ett halvt manus på väg

För en stund sedan mejlade jag iväg ett grovmanus på första hälften av Måneby 3 till min förläggare. Man kan säga att min optimistiska tidsplan sket sig ordentligt. Vilket inte är detsamma som att jag tycker berättelsen är skit. Tvärtom gillar jag den riktigt mycket! Den tar bara längre tid att skriva än vad jag hade räknat med. Men att skriva en roman är som att baka bröd – det går inte att skynda på jäsningsprocessen.
Nu är det bara att hålla tummarna för att fru förläggare gillar vad jag åstadkommit hittills.

Smått och gott

Idag gick jag igenom slutkorret för Vingården mellan berg och hav. Jag är därmed klar med ljudboksserien, det som återstår är att läsa in den men det slipper jag, tack och lov. Det finns författare som läser in sina egna böcker – med mer eller mindre lyckat resultat. I mitt fall är jag övertygad om att en professionell inläsare är att föredra framför mitt eget kraxande.

När det gäller Måneby 3 har jag skrivit 1/4 del av boken. Bara att kämpa vidare alltså.

Annat smått och gott:

- Dexter är loppfri.

- Jag åt min första egenodlade tomat idag.

- Det har åskat och regnat.

- Mitt lilla barnbarn Isabelle har lärt sig krypa.

- Jag ska bli farmor vilken dag dom helst.
- Jag ska få hemmagjord pizza till middag, med mozzarella och sardeller på – min absoluta favorit.

Det går framåt

Hur vet man hur lång en berättelse kommer att bli? Svaret är att det vet man inte. Men ändå gör man det. Eller jag gör det i varje fall. Det finns en rytm, en puls och en intensitet som styr. Det gäller att hitta balansen. Eftersom jag vet hur långa mina böcker brukar bli (jag räknar ord) så vet jag också hur många ord jag måste få ihop varje dag och vecka för att hålla deadline.

Det har nu gått en dryg vecka sedan jag började skriva på Måneby 3, och jag ligger i fas. Nackdelen med att ha ett så pass tajt schema är att jag måste vara disciplinerad. Fördelen är att berättelsen är ständigt närvarande, jag lever med den och hinner inte glömma bort detaljerna. Jag gör research samtidigt som jag skriver, och vad jag får fram ger mig idéer och påverkar berättelsens riktning.

En daglig långpromenad är ett måste om hjärnan ska orka. Vi travar på, Dexter och jag, i en halv mil. Jag har skaffat ett 8 meter långt flexikoppel som gör att han kan gå nästan fritt. Och medan han sniffar omkring, njuter jag av grönskan och fågelsången (väldigt många näktergal i år).

Ljudboken är färdigredigerad, återstår korrläsningen. Omslagsskisserna har avlöst varandra och vi har nu fått ihop ett omslag som både förlaget och jag är nöjda med. Som av en händelse är Dexter med på ett hörn ...

Fina klasar i år! Här grenachdruvor.

Plötsligt stöter man på en passionsblomma mitt i ogräset.

Skriver

Bloggtystnaden beror på att jag haft fullt upp. Men nu är jag klar med slutredigeringen av Vingården mellan berg och hav och kan koncentrera mig på Måneby 3. Jag har jobbat disciplinerat hela veckan vilket gett resultat. Det känns bra. Dessutom älskar jag min nya berättelse och människorna som befolkar den. Jag vet ännu inte allt som kommer att hända dem, utan låter historien växa fram allteftersom jag skriver. Intuitionen får styra den här gången. Men det är inte lika flummigt som det låter – jag har trots allt skaffat mig viss vana och erfarenhet.

Back to business

Samtidigt som vi förbereder oss inför uthyrningssäsongen som det blev en himla fart på efter premiärministerns presskonferens i torsdags, jobbar jag vidare med mitt. Ljudboksserien ska läsas igenom ännu en gång – redaktören var för övrigt mycket nöjd med mina ändringar – och på måndag ska jag dessutom börja skriva på Måneby 3. Jag har gjort en tidsplan som jag inte får avvika från om jag ska klara av att leverera ett råmanus till förlag i slutet av september. Jag har även skissat på första kapitlet. Det så viktiga, som sätter tonen för hela berättelsen.
Tänk att det strax är dags att börja skriva på en ny bok. Igen. Märkligt ...

Dag 51

Jag har den egenheten att jag gärna städar istället för att sätta mig ner och jobba. Alltså gjorde jag det i morse – städade. Dammsög hela huset och skurade golven. Vi går mycket barfota inomhus nu när det blivit varmare, och då vill jag att golven ska vara rena.
Men sedan kom jag igång med planeringen av Måneby 3. Brainstormade tillsammans med min förläggare och kände hur kreativiteten lossnade. För även om jag inte kan tänka mig bättre ställe än vårt  hus att sitta i karantän i, påverkas jag ändå av ofriheten. Den gör mig slö. Hämmar fantasin. Sätter igång andra sorters tankar.
Planen nu är att göra klart det sista med ljudboksmanuset och sedan sätta igång med att skriva Måneby 3. Jag kan i ett svagt ögonblick ha lovat förlaget ett råmanus till slutet av september ...

Vårblomster och inspiration

En utflykt i det gröna är ett perfekt sätt för mig att rensa tankarna och hämta inspiration. Under dagens promenad kom jag på en handling och ett persongalleri för tredje boken om Måneby.

Måneby 3

Under tiden som mitt ljudboksmanus är hos förlaget för genomläsning, passar jag på att fundera på det som ska bli en tredje bok om Måneby. Jag bestämde mig tidigt för huvudpersonen. Hon omnämns i de två första romanerna och jag tyckte att det var dags att ge henne en huvudroll. Jag känner ju henne redan men inte tillräckligt väl för att låta en hel berättelse vila på hennes axlar. Alltså måste jag intervjua henne vilket jag började med i morse.
Processen med att skriva Måneby 3 är härmed inledd. Hurra!