Struktur

Det är roligt att vara igång med ett nytt manus! Just nu arbetar jag med synopsen – jag gör alltid det innan själva skrivandet tar vid. Ibland är synopsen mer av en färdriktning, ibland är den en lång och detaljerad plan. Med Vindarnas hus till exempel hade jag en tydlig idé om vad för slags berättelse jag ville skriva och hur den skulle börja. Jag hade också en massa frågor som jag ville ha svar på. Den synopsen blev en knapp A4 lång och handlingen växte fram allteftersom jag skrev. Med Bodil är det annorlunda för jag har redan handlingen klar för mig. Synopsen är därför detaljerad och fem sidor lång. Hela strukturen är på plats. Om jag sen håller fast vid den eller om det tillkommer stickspår eller vändningar jag inte räknat med återstår att se. Jag gillar struktur men har inga problem med att tänka om eller improvisera.Det gäller för övrigt allt, inte bara skrivandet.

Apropå struktur behöver även min vardag har det nu när jag jobbar igen. Risken annars är att jag prokrastinerar. Alltså måste jag skriva varje dag och helst på förmiddagen eftersom jag brukar vara som piggast då. Tänk om jag kunde få ihop ett första utkast innan trädgårdssäsongen börjar på allvar ... 

Så vem är Bodil?

Nej, Bodil är ingen talgoxe som man kanske kunde tro av mitt förra inlägg, utan en kvinna av kött och blod. Och den här gången utspelar sig berättelsen i Sverige. Mer än så vill jag inte avslöja men det blir en Annika-bok vilket innebär att relationer står i centrum. Ingen deckare eller thriller den här gången heller alltså, inget blod eller ond bråd död.

Jag ägnade hela förmiddagen åt Bodil. Vem är hon? Hur uppfattar hon sig själv? Vad gillar och ogillar hon? Vad drömmer hon om och vad är hon rädd för? Hur bor hon och var? Osv, osv ... Jag är nere på detaljnivå nu men det är viktigt att jag känner Bodil utan och innan så att hon känns trovärdig när jag väl börjar skriva. Det blir som vanligt en karaktärsdriven berättelse, dvs att handlingen drivs av Bodils beslut, motivation och personliga resa. Till skillnad från Vindarnas hus som har flera olika berättarperspektiv (fem stycken) kommer jag den här gången att koncentrera mig på en enda person: Bodil.

Förmiddagen ägnades alltså åt manusarbete medan jag på eftermiddagen var och lyssnade på ett föredrag om humlor och bin i trädgården som Linköpings trädgårdsklubb (som ingår i Riksförbundet Svensk Trädgård) hade bjudit in till. Sånt tycker jag är kul, trädgårdsnörd som jag är!

Vad jag gjorde igår? Bakade pepparkakor med Isabelle och Vincent (jag hade kvar deg efter julen) samt lagade ugnspannkaka. Den blev jätteful men jättegod. 😃

Säg hej till Bodil!

Kören har börjat för terminen (var där i onsdags) och det kändes riktigt roligt att få sjunga igen. Och för första gången sedan smällandet utomhus började dagarna före jul och inte slutade förrän efter trettonhelgen, gick det att ta ut Dexter på en kvällspromenad utan att behöva locka och pocka och rentutav dra honom ibland. Förbaskade smällare och fyrverkerier! Vad krävs för att dessa ska förbjudas? Att djur faktiskt dör av skräck är uppenbarligen inte skäl nog.

Det är alltså vardag igen. Plusgrader, slask, halt och snart ingen snö kvar om det fortsätter på samma vis i ytterligare några dygn. Tidigt i morse hörde jag talgoxens vårläte för första gången i år! Det där ti-tu-ti-tu, ni vet.

Kanske var det föraningen om våren som fick Bodil att uppenbara sig helt plötsligt. Hon dök upp i mitt huvud från ingenstans och hade en hel berättelse med sig i bagaget. Jag blev totalt överrumplad. Där var den ju, min nästa roman! Jag satte genast igång att sammanfatta handlingen och jobbade tills kl 2 i natt. 

Men frågan var vad jag skulle känna efter att ha sovit på saken. Skulle jag fortfarande vara lika förtjust eller skulle det visa sig att berättelsen självdött? Det senare vore inte första gången i så fall. Men halleluja – jag var lika glad i Bodil när jag vaknade i morse och hann knappt äta frukost förrän jag skissade vidare.

För en stund sedan mejlade jag Clara, min mycket tålmodiga förläggare, och bad om en deadline. Jag jobbar nämligen bäst när jag har ett datum att förhålla mig till. Om Clara sedan gillar Bodil lika mycket som jag återstår att se. Oavsett vilket ska jag skriva klart Bodils berättelse. Så det så.

Fest och manusarbete

Vi var på födelsedagsfest hos vänner i Strängnäs i lördags. Temat var roliga hattar, vilket förklarar bilden. 😀. Dexter fick stanna hemma för en gångs skull. Inte hemma som ensam hemma så klart, utan hemma hos S & O. Det kändes ovant att åka någonstans utan honom men vännernas lilla pudel blir så rysligt arg och skällig när Dexter är med. Allt gick jättebra hos S & O, och barnbarnen var glada över att få rå om Dexter i nästan ett dygn. Dock vägrade han att gå några långa promenader utan ville tillbaka till huset pronto. Jag antar att han trodde att han skulle missa oss annars. Väl hemma i lägenheten igen sov han hela eftermiddagen.

Jag har börjat jobba med min nästa roman igen! Hade satt första oktober som startdatum men så dök olika tankar och idéer upp som jag var tvungen att rodda med. En del författare börjar med att skissa på en intrig men jag startar alltid med att först hitta en lämplig miljö och därefter skapa karaktärer. Mina berättelser är ju karaktärsdrivna och jag kan inte börja skriva innan jag fått persongalleriet på plats och lärt känna huvudpersonerna. Det är deras drömmar, mål, hemligheter och livslögner som sedan skapar konflikter och driver handlingen framåt, inte yttre händelser som i t.ex. spänningslitteraturen. Fokus ligger alltså på vem/vilka berättelsen handlar om, inte på vad som händer. Därmed inte sagt att man inte kan lägga till något slags spänningsmoment också men det får bli i ett senare skede i så fall.

Manus- och kolonitankar

Just nu upptas mina tankar av två saker: min nya berättelse och kolonistugan.

Angående berättelsen har jag bollat idéer med min förläggare Clara. Jag hade ju några olika att välja mellan. Vi snackades vid per telefon och promenerade samtidigt – hon i Stockholm och jag i Linköping. Ett promenadmöte alltså, ett fantastiskt sätt att brainstorma eftersom hjärnan syresätts samt att vi rent generellt tänker bättre när vi rör på oss. Så efter samtalet visste jag precis vad min nästa roman ska handla om. Hurra för det!

Så var det detta med kolonistugan. Alltså – jag är så himla glad att jag köpte den! Tillträdet är den 3 mars, strax innan vi bilar ner till Frankrike. Jag kommer att hinna beskära äppelträden men inte så mycket mer.

Jag skänkte bort två hyllmeter trädgårdsböcker när vi flyttade, först till Norrtälje och sedan till Cerbère. Nåväl ... All fakta finns att hitta på nätet numera men en pappersbok måste jag ändå ha. Det blev den senaste versionen av den 2,5 kg tunga och 670 sidor långa trädgårdsbibeln Vår trädgårdsbok. 

Annat jag gör: tar in offerter för att bygga staket, grind och portal. Träffade en snickare i måndags och ska träffa en till i morgon och kanske en tredje nästa vecka. 

Jag har även pratat med Jarek som fixade vår lägenhet i somras om målning av pärlsponten i stugan (väggar och tak). I teorin skulle T och jag kunna göra det själva. Men min trasiga axel och T:s artrit gör det svårt att jobba med armarna i luften några längre stunder.  Att måla pärlspont är inte som att rolla en slät vägg. Först ska pärlsponten tvättas, sedan ska eventuella hål/skador spacklas och slipas. Därefter ska panelen målas, först med kvist- och spärrfärg och sedan med grundfärg innan det är dags för 1-2 strykningar med slutfärg. Det blir många timmar med armarna i luften för två amatörer som vi.

Och så funderar jag på vilken tapet vi ska ha i köksvrån. Just nu lutar det åt denna: Brittsommar av Lina Schnaufer för Midbec tapeter.