Sista rycket

Sjuttio sidor kvar att redigera och jag ska försöka bli klar i dag. Eller snarare i natt. För i morgon fyller T år och vi tänker fira det med att dra iväg någonstans och ta en långlunch.
Värdefull redigeringstid försvann i går eftersom jag städade och fejade med gästhuset tills allt var perfekt. Mitt kontrollbehov är oändligt!
Som välkomstpresent ställde jag en flaska lokalproducerad rosé i kylen och en påse blandade nötter i skafferiet. Fast gästerna kanske är nykterister och nötallergiker ... Hade varit bättre med choklad men tänk om de bantar? Melon och skinka? De kanske inte äter kött. Ost? De kanske är veganer. Honung, tapenad, olivolja, örttvål eller blommor då? Kan bli lika fel det. Så jag håller mig till vin – de kan alltid ge bort flaskan om de inte vill ha den, och låta bli att öppna nötpåsen.
Under tiden sopade och möblerade T om i garaget och vi får nu in två bilar utan problem, något som åtminstone alla gäster med bil kommer att uppskatta.
Våra första Airbnb-gäster har installerat sig i gästhuset och jag har återigen två jobb – författare och Airbnb-värd. De tycks vara nöjda och vi låter dem vara ifred. De kommer att få en solig men till en början blåsig vecka. Mycket kan jag göra för att de ska få en så angenäm vistelse som möjligt men vädret är bortom min kontroll.

En sång för Hedda – så heter min nya bok!

Om bara sex månader är det dags för min nya roman 

En sång för Hedda att möta läsarna. Hurra!

Inskickat

Jag hade till den 1 april på mig men skickade in manuset till förlaget redan ikväll. Ville inte riskera att det hamnade bland aprilskämten ...
Genomläsningen tog längre tid än jag trodde. ALLT som har med mitt skrivande att göra tar längre tid än jag tror. När ska jag lära mig det och sluta vara en sån tidsoptimist?
I vilket fall – nu ligger manus 5 i förläggarens mejlkorg och jag kan ta ledigt några dagar. Duscha länge, tvätta, städa, frissan och långa promenader står på schemat.
Längre fram i april får vi besök först av gravida dottern och hennes sambo och sedan av goda vänner. Så roligt det ska bli!
Jag lägger därför till att fixa i ordning gästhuset på min att-göra-lista.

Genomläsning pågår

Igår blev jag klar med den första redigeringsomgången av manus 5. Eller omskrivningen snarare för jag har inte bara flyttat runt på scener och kapitel utan formulerat om stora delar av berättelsen också. Och så har jag strukit 10% av texten.Stickspår som inte ledde någonstans är nu borta och jag har även strukit scener som gick på tomgång och gjorde att berättelsen stannade upp eller spretade. Det är som när man reducerar en sås.
Återstår nu att läsa igenom hela manuset en gång till och se om berättelsen flyter som den ska.

Dexter blev sju månader idag. Han tycker att jag är jättetråkig när jag jobbar så intensivt som jag gjort de senaste dagarna. Idag slängde han fram tassen och stängde helt sonika igen datorn. Jag förstår honom, författare kan vara urbota tråkiga. Tur att han har en husse också.

Vårdagjämning

Från idag och fram till den 20 juni är det vår i Frankrike. Sommaren börjar den 21 juni, hösten den 23 september och vintern den 22 december. Fast det där stämmer förstås inte överallt. Våren började mycket tidigare hos oss. Solen skiner även idag och det blåser fortfarande. Inga stormbyar men vinden är nordlig och kall. Mig stör det inte ett dugg eftersom jag måste ändå sitta inomhus och redigera. Inne är det varmt och skönt. Vi stänger av värmen när vi går och lägger oss och har den på morgnar och kvällar. Jag är så nöjd att vi investerade i ett bra system och en luftvärmepump.
Dexter väcker mig fortfarande varje natt vid 3-4 tiden och vill ut. Sen tycker han att klockan 7 är en bra tid att kliva upp så då är det bara att masa sig upp, hur trött jag än är. Men han är en så snäll, smart och rolig hund att det gör inget. Han är ju fortfarande valp även om han utseendemässigt liknar alltmer en vuxen hund.
Just nu är han och T ute på promenad. Själv ska jag göra mig en kopp te och ta mig an manuset igen.

Ingen trimning men väl redigering

Vi skulle ha trimmat Dexter idag men det blev inställt pga sjukdom. Lika bra faktiskt eftersom jag kunde ägna eftermiddagen åt att redigera istället, som kompensation för att jag igår ägnade mig åt att vara social också. Vi var nämligen iväg och åt lunch på bykrogen tillsammans med svenska vänner som bor i grannbyn.
Vädret är vackert men blåsigt. Inget regn i sikte ännu.
Det var det hela – nu tillbaka in i redigeringsdimman.

Redigering och trimning

När vi flyttade hit trodde jag att det skulle dämpa min ständiga längtan efter sol och värme. Än har jag inte märkt någon skillnad. Jag beter mig fortfarande som om det gäller att ta vara på varje solig dag.
Idag blåser det nordvästliga vindar vilket är bra. Lusten att vara utomhus är inte lika stark när La Tramontane sätter igång. Jag har alltså ägnat dagen åt mitt manus. Och så har jag bokat en trimningstid åt Dexter. Så småningom ska jag försöka lära mig att handtrimma honom själv men så där första gången är det bättre att ett proffs fixar det. Trimmar gör man för att få bort döda strån. Irländsk terrier fäller inte som andra raser och kan bli ordentligt lurviga. Det finns ägare som rakar sina hundar men då har man förstört pälsen för all framtid. Utställningshundar trimmas var tredje månad men för Dexter räcker det med två-tre gånger per år.
På sätt och vis påminner trimning och redigering om varandra: ta bort det som inte fyller någon funktion så att det som blir kvar får möjlighet att glänsa.

Dexter håller koll.

Vad innebär redigeringsstadiet?

Jag fick frågan på Facebook om redigeringsarbetet innebär att förläggaren/redaktören hjälper till att skriva om berättelsen. Nej, nej, så enkelt är det inte! Med förläggaren diskuterar jag de dramatiska kurvorna och karaktärsutveckling, drivkraft och mål, och med redaktören eventuella logiska luckor, språkliga konstigheter och annat som skaver. Men ingen av dem skriver en rad! De föreslår kompletteringar och ändringar men sedan är det upp till mig att lösa problemen och skriva nytt eller stryka.

Det är alltså det jag ska ägna mig åt de kommande veckorna. Till den 1 april ska jag vara klar, så jag har 30 dagar på mig att förvandla råmanuset till ett manus som är klart att skicka till redaktören.
Det ligger oerhört många arbetstimmar och yrkeskompetens bakom en bok. Vi ska inte glömma att den ska ha ett omslag också. Den ska säljas in till bokhandlarna och marknadsföras så att läsarna hittar den. Mycket sker parallellt och ledtiderna är långa.

Mina tidigare romaner har jag redigerat på kvällar och helger eftersom jag jobbade heltid. Att kunna göra det dagtid, varje dag, känns därför riktigt lyxigt. Givetvis kan livet ställa till det men förhoppningsvis flyter allting på som det är tänkt.

Riktigt så stor är inte Dexter, mobilkameran överdriver perspektivet, men visst har han vuxit till sig!

Redigeringsdags

Dexter fyller sex månader idag, hurra för det! Hurra även för att jag i morgon sätter igång med redigeringen av Manus 5. I tre veckor har jag vilat mig från min berättelse vilket var behövligt. Nu är det dags att kavla upp ärmarna och sätta igång att jobba igen!

Hur har vi det med vädret då? Bara fint. Svala nätter men ljumma dagar. Bilderna är från Paulilles dit vi åkte med Dexter idag. Och ja, himlen var precis så där blå och havet precis så där klart.

Klar med råmanuset!

För en liten stund sedan, med ett par timmar till godo, mejlade jag iväg Manus 5 till förlaget. Ett råmanus som är långt, mycket långt, ifrån klart men nu har vi en rejäl stomme att utgå ifrån. Det är faktiskt mitt längsta manus hittills.
Jag borde vara glad men jag är bara trött. Helt slut faktiskt.

Det drar ihop sig ...

Hurra, idag var elektrikerna och rörmokaren här samtidigt och fixade det sista med storhuset! Badrummet är klart och i teorin kan vi äntligen flytta in. I praktiken har vi inte tid. Eller snarare – jag har inte det, inte så länge som manuset inte är inskickat till förlaget. Jag fick några dagar extra på mig att leverera vilket var välkommet. Vill gärna hinna läsa igenom hela texten innan jag mejlar iväg den till min förläggare.
Jag känner mig ganska trött just nu och det beror givetvis på att jag har mycket om mig och kring mig. Men jag känner tillförsikt – allt kommer att bli bra vad det lider. Dessutom slipper jag snö och kyla.

Skit och piss

Strax före klockan tre i natt väcktes jag av en uppjagad hund. Inte alls med en klapp på armen som han brukar när han är nödig utan med gnyenden, hopp och slick i ansiktet.

Vad som hänt förstod jag när jag kom ner till hallen där han både kissat och bajsat på golvet. Två högar och en stor pöl, för säkerhets skull. Vi stannade till båda två i trappan och stirrade på förödelsen. Det var alltså det han ville berätta för mig. Han vet ju att han inte får göra ifrån sig inomhus och var jättestörd över det. Något liknande har aldrig hänt tidigare och jag skyller det på avmaskningstabletten han fick igår. Han hann väl aldrig väcka mig .

Det var bara att plocka och torka upp och ta fram skurhinken och golvsåpan. Mitt i natten. T sov och märkte ingenting. Tänk om jag kunde sova lika djupt ...

Efteråt somnade Dexter omedelbart om medan jag själv låg vaken ett par timmar. Men inget ont som inte har något gott med sig – golvet blev rent och jag fick tid att tänka  på mitt manus. Jag har kommit fram till berättelsens klimax då såväl karaktärerna som jag kommer till insikt. Det är riktigt roligt att följa faktiskt för även om jag vet vad som kommer att hända är det först när jag skriver ner det som jag själv får reda på hur karaktärerna kommer att tackla det som drabbar dem.

Tröttmössa

Det regnade idag vilket behövdes – vi har inte haft ett rejält regn sedan november. Jag hann hem från morgonpromenaden innan det pölade som värst. T däremot överraskades av en rejäl skur när han och Dexter var ute på eftermiddagsrundan.
I natt behövde jag inte rasta Dexter – han höll sig från tio på kvällen till åtta på morgonen. Ändå är jag trött. Kan somna med fingrarna på tangentbordet, mitt i en mening.
I morgon kommer det hit hantverkare för att fixa med ditten och datten.
Fasiken vad less jag är hantverkare.

Sju skrivdagar kvar

Dags för upploppet. Enligt min egen tidsplan har jag sju skrivdagar på mig att skriva klart råversionen av Manus 5. Nästa vecka är vigd åt genomläsning och redigering. Skulle tidsbrist uppstå har jag faktiskt  ett antal nätter att ta till också.
Just nu sitter jag i min fåtölj i storhuset med en filt runt benen eftersom vi inte haft värmen på i natt. I keramikskålen på köksön ligger apelsiner som vi plockat från Reginas träd i Banyuls.
Morgonpromenaden med Dexter är avklarad och han ligger nu på sin bädd, lite förvirrad eftersom hemma för honom är det lilla huset. I det stora leker man, tycker han, man tar det inte lugnt. Men eftersom han är en smart valp kommer han snart att lista ut hur det hela hänger ihop. Samt att han ska vara rumsren här också vilket han inte riktigt begripit ännu.
T är uppe i badrummet och fogar runt golvbrunnen. Kakelkillen glömde det i brådrasket och det känns onödigt att ta hit honom bara för det.
Apropå kakel gick det inte som det var tänkt för Moderaterna. De skulle köra ända in i kaklet och ta över regeringsmakten men slog huvudet i väggen. Så kan det gå. Eller som Agnes i Gröna fingrar sökes skulle ha sagt: högmod går före fall.

Inte så mycket nytt under solen

Inte en droppe regn på flera veckor och enligt lokaltidningen har januari hittills varit ovanlig torr, vacker och blåsig. Men just idag har vi bara en lättbris och det är underbart skönt ute. Morgonpromenaden är min så medan Dexter och jag gick upp till fyren (dit vill man inte gärna gå om det blåser) passade T på att städa huset inklusive skura golven. Jag är glad att vi har stengolv, mindre ömtåligt än ekparkett. Jag minns hur repiga mammas parkett blev av hundarnas tassar när de busade runt.

Apropå bus kan Dexter få spatt på kvällarna när han är övertrött. Han far runt som ett jehu, sliter i allt han får tag i och kan få för sig att kissa inomhus. Precis som med småbarn behöver han hjälp med att varva ner. Vi tar då upp honom i famnen och håller kvar honom tills vi känner att han slappnar av. Inte sällan somnar han efter en stund och är sedan lugn hela kvällen och natten. Och inget kissande inomhus på flera dagar!

Jag har denna vecka och nästa på mig att skriva klart Manus 5. De sista dagarna av januari är det genomläsning och grovredigering som gäller. Alltså är det bara att kämpa vidare.

Mot fyren i motljus.

Jag har rymt

Det är sent på kvällen och jag har rymt ner till storhuset medan T och valpen Dexter sköter sig själva i lillhuset. Invirad i en filt sitter jag i Lamino-fåtöljen som fått följa med från Sverige och skriver. Skriver och skriver samtidigt som min senaste musiklista ekar mellan de tomma väggarna. Rummet är långt ifrån klart, möblerna är inte på plats ännu men det gör inget. Det enda jag behöver är min fåtölj, musik och lugn och ro för att få fatt i orden igen och hitta tillbaka till skrivglädjen.
Jag tänker rymma dit varje dag tills jag skrivit klart.

Frisk

Äntligen är karmar
och dörrar på plats!

Själva magsjukan gick över på ett dygn men det dröjde flera till innan jag kände mig helt kry. Jag orkade inte promenera men fortsatte att skriva, ta emot hantverkarna och fixa med det ena och det andra.

Jag tänker aldrig mer skriva en bok samtidigt som jag leder ett husbygge, den saken är säker. Inte om jag har en deadline att hålla. Annat jag lärt mig denna höst, min första som heltidsförfattare: jag trivs bättre med att skriva lite varje dag under en längre period än att skriva stora sjok under en kortare period.

Att det blev stressigt i höst beror inte bara på husbygget utan på att hela september ägnades åt att flytta, besöka bokmässan och annat smått och gott. Där försvann värdefull skrivtid.

Well, well. Nu är jag frisk igen, alla julkapparna är inhandlade, vi har fått ADSL installerat och skrivandet går bra. Dessutom är vädret UNDERBART. Runt 15 grader varmt om dagarna, nästan ingen vind, blå himmel och en sol som värmer trots att skuggorna är långa. Ingen snö och ingen slask. Det är grönt och det blommar här och där. Bakvänt jämfört med Sverige vilket förstås beror på att naturen passar på innan den brännande sommarhettan tar vid.

I morgon kommer elektrikern och ska sätta upp några armaturer. T ska fortsätta skruva ihop Ikealeveransen vi fick i tisdags och jag ska  ... skriva.

Jag har ingen aning om vad det är för klätterväxt men den är full av blomknoppar.

Sommartid finns här ingen mossa alls. Inte vår trappa dock. 

Magsjuk

Förra veckan var T magsjuk och idag är det min tur. Varifrån sjukan kommer har jag ingen aning om. Det blev alltså till att stanna hemma trots en solig förmiddag. Jag skrev på Manus 5 (det gick långsammare än vanligt men det gick) medan T tvättade fönstren i huvudhuset. Det värsta av två års lager av byggdamm och ökensand är äntligen borta. Vi kommer att behöva tvätta dem ett par gånger till innan de är helt rena, samma sak med golven, men så är det med byggen. Sedan återstår att skura terrasserna.
Sysslolösa är vi inte.

Lugn-och-ro-beroende?

Småsvettig, trött och lycklig.
Sådan bli jag när jag vandrar i bergen.

Enligt schemat ska huvudhuset vara inflyttningsklart om två veckor. Jag trodde aldrig att tidsplanen skulle hålla men vi har nu el överallt, alla rulljalusier fungerar som de ska och grinden går att låsa vilket är viktigt ur säkerhetssynpunkt. Inte så att Cerbère är känt för hög brottslighet direkt men det är ändå bra att kunna dra ner och låsa när vi reser bort.

Så vad återstår? En hel del trots allt: köket ska monteras, det saknas fortfarande räcken och ledstänger eftersom hål och skruvar inte passade ihop på några ställen, rörmokaren ska göra klart badrummet och toaletten och innerdörrarna ska sättas upp. Tvättmaskinen installeras. Dessutom väntar vi på att telefonlinjen kopplas in så att vi kan använda ADSL. Teveantennen sättas upp. Det lär nämligen dröja innan byn får fiber.

Skrivandet då? Jo, det går också åt rätt håll men bygget tar mer tid från det än vad jag hade räknat med. Vissa dagar får jag knappt ihop några ord alls eftersom de ständiga avbrotten gör att jag tappar koncentrationen. Men när jag läser igenom resultatet av det jag plitat ner känner jag mig nöjd trots allt.

En sak som förändrats jämfört med tidigare är att jag numera behöver lugn och ro när jag skriver. Tidigare har jag kunnat sitta överallt och skriva, inte haft någonting emot att ha andra i rummet, men nu vill jag vara helt ensam med mina tankar. Kan jag ha blivit lugn-och-ro-beroende?

En småregnig protestlördag

Varför baka eget bröd när det finns bagerier?

Klockan är snart sex på kvällen. Det blåser och regnar och vågskummet yr. Men vindarna är sydliga och milda och vi har ljus i vårt lilla hus. Musik också. Fast ingen teve. Nyheterna får vi via nättidningarna som vi prenumerar på: DN, SvD och L'Indépendent. Där läser vi om dagens protester mot höjda bensinpriser som skapat köer, olyckor och även dödsfall. Vi själva märkte inte av det eftersom vi höll oss hemma i byn.

Vi passade på att ta vår dagliga promenad i morse när det var uppehåll och fick sällskap av M och O som flyttade till byn för snart trettio år sedan. Pigga pensionärer som har massor att berätta. På vägen hem passerade vi bageriet och köpte bagarens otroligt goda levainbröd – traditionnel. Eftersom det är lördag tog vi en palmier också, en hjärtformad smördegskaka som smakar ljuvligt tillsammans med en kopp te.

Jag har precis skrivit klart dagens beting och har kommit fram till berättelsens hjärta. Det är dramatiskt, lite sorgligt men också roligt. Åtminstone tycker jag det. Humor är viktigt, livet blir outhärdligt annars. Det spelar ingen roll vad för slags berättelse jag skriver, får jag inte fnissa åt mina egna scener ibland tröttnar jag. Oftast hör humorn samman med en viss karaktär. Jenni i det här fallet. Hon är hopplös på många sätt men därför också riktigt rolig.