Sol och boktips

Det har regnat så pass mycket över bergen att dammarna som vi får vårt dricksvatten ifrån fyllts till bredden. Det innebär inte att torkan är över, långt ifrån, och grundvattnet är fortfarande oroväckande lågt. Men det gör det ändå lättare att njuta av det fantastiska vädret.

Syster med familj har avviserat sin ankomst. Planen är att de ska bila ner till oss i början av juli och det blir deras första besök någonsin i våra trakter. Vore det inte typiskt (om än inte särskilt sannolikt) om det regnade oavbrutet när de är här? 

Respons från förlaget kommer i mitten av juni. Bra att det dröjer eftersom det innebär att jag hinner få distans till manuset innan det är dags att sätta tänderna i det igen.

Jag har läst ut en fantastisk roman som ännu inte kommit ut i Sverige: La carte postale (Vykortet) av Anne Berest. Men jag har hört att Brombergs köpt rättigheterna och att den släpps i Sverige i september. Boken handlar om författarens judiska familj och om förintelsen sett ur ett franskt perspektiv. Lika spännande som en detektivroman men också oerhört upprörande och gripande. Alla förintelseförnekare borde läsa den!

Poolterrassen samt köksterrassen nedanför.

Storterrassen.

Såld!

Så var bandet med Norrtälje klippt – vår fina lägenhet såldes före visning, endast tre dagar efter att annonsen kom ut. Vemodigt på något sätt. Vi har trivts så himla bra både i lägenheten och i Norrtälje. Men ibland måste man välja mellan två goda ting ...

Midsommarafton

Lunch för sex personer. Regn, storm och kylslaget. Men på Sundsta gård såg värdinnan Therese till att vi alla hade det väldigt bra. Tack En liten smula för en fantastisk långlunch!

Helt ovidkommande väderleksrapport

Ett tag trodde jag att vädergudarna bestämt sig för att visa oss vad vi minsann kommer att gå miste om när vi flyttar till Frankrike. För aldrig har väl en maj och början på juni varit vackrare än i år. Nere i södra Europa är det tvärtom.
Onormalt enligt tidningen – en liknande majvärme som den vi haft inträffar bara tre gånger på en miljon år. Fast lagom till midsommar kommer regnet och ordningen blir därmed återställd.
Bilderna på Piren och Norrtäljeviken är från kvällspromenaden nyss.

Vi säljer snart. Igen.

Räknar man in stugan på Vätö är vi inne på sjätte flytten på 8 år. Flyttkarusellen började i juni 2010, efter att vi tillbringat en februarivecka i Nice, en vecka som väckte en stark längtan efter att äga någonting eget i Frankrike. Två år senare köpte vi tomten i Cerbère. Meningen var att vänta tills vi närmade oss pensionsåldern innan vi bebyggde den. Så blev det som bekant inte, tålamodet var för litet och livet för kort. Alltså flyttade vi igen 2015, till en hyresrätt i Norra Djurgårdsstaden där vi inte trivdes. Vi bytte Stockholm mot Norrtälje 2016, till en tillfällig bostadsrätt i väntan på att den vi bor i nu skulle bli inflyttningsklar.

Alla våra flyttar och försäljningar sedan 2010 har alltså handlat om Frankrike. Om att få ner våra kostnader och frigöra kapital. Snart är det dags att sälja igen, trots att vi stormtrivs i såväl Norrtälje som vår lilla fina lägenhet. Men Cerbère kallar och lockropet går inte att stå emot.

Norrtälje i mitt hjärta

Jag har sagt det förr och jag säger det igen – jag älskar Norrtälje. Nu har vi bott här i drygt två år och även om jag längtar ner till Cerbère känns det tråkigt att lämna denna fina lilla stad. På Ica i morse stötte jag på bokhandlaren och vi växlade några ord över fruktdisken. Sedan pratade jag bort en stund med charkuteristen tillika vår granne. Strax därpå kom en av ägarna till Gammelgården där jag hyr in mig en dag i veckan fram och frågade om läget.

Ikväll hade bostadsrättsföreningen sitt årsmöte i pastorsexpeditionens samlingslokal och efteråt blev det räksmörgås och massor av prat och skratt. Fina Norrtälje ...

Dagens plåtning gick som en dans förresten och fotografen var densamme som fotade stugan. Det borgar för fina bilder. 

Inget är som svensk försommar

Liljekonvaljsbuketten som står på köksbordet sprider väldoft i hela lägenheten. Ljuva försommar ...
Jag bjöd T på födelsedagsmiddag på Åtellet ikväll och efteråt tog vi en långpromenad för att smälta den fantastiska maten (toast skagen, öregrundsaborre, sparris och chokladganache). Inte mycket kan konkurrera med den svenska försommaren. Grönskan, dofterna, koltrastens sång ... Det blir nog en av de sakerna jag kommer att sakna allra mest om vi flyttar till Frankrike.

Blommande rododendron i Societetsparken.

Promenad och bokcirkel

Morgonpromenad på 1,5 timme (svettigt men ljuvligt!), handla lunch på Ica och sedan hem för att fortsätta jobba med Manus 5. Fast egentligen skulle jag helst vilja lägga mig och sova en stund. I eftermiddag är det träff med bokcirkeln för att diskutera Den tyska flickan av Armando Lucas Correa. Jag har läst och sett många berättelser om Andra världskriget och Förintelsen och jag blir nästan alltid berörd, så även denna gång. Däremot kände jag inte till att nazisterna i början tillät judarna att utvandra. Inte heller att både USA och Kanada vägrade ta emot de drygt 900 judiska flyktingar som kom med lyxkryssaren SS St Louis, efter att Kuba nekat dem att stiga i land. De skickades tillbaka till Europa ...

Kärleksudden och Norrtäljeviken. Så vackert att det måste dokumenteras.

Häggen blommar, hurra!

Solkysst

Underbart väder! Långpromenad, en kopp kaffe i Norrtälje, balkongfix följt av balkonghäng. Det är första gången som vi har en balkong som vetter åt sydväst, samma väderstreck som stugans altan. En balkong med kvällssol och solnedgång alltså.

Om sju veckor är det dags att lämna den för att åka till en sydfransk terrass med soluppgång och havsutsikt, men till dess tänker jag njuta av det vackra svenska försommarvädret – så länge det nu varar.

Nya vänner

Middag på Harrys i Norrtälje tillsammans med några av dem som, precis som jag, hyr kontorsplats på Gammelgården i Norrtälje. En del hyr på heltid, andra på deltid och så vi som är där en dag i veckan. Det roliga när man inte är arbetskamrater utan bara har lokalen och entreprenörsandan gemensamt, är att vi inte diskuterar jobb med varandra. Inte heller gnälls det. Ikväll har jag istället pratat musik, fiske och båtar, hundar, företagande, körsång och Frankrike. Och så böcker och författarskap förstås, ett ämne som alltid engagerar.

Ledig dag med fix och pix

Idag var jag ledig och jag lyckades hålla mig från att gå in och läsa mina jobbmejl. Duktigt, Annika!
Tidigt i morse, det var fortfarande mörkt ute, åkte jag ut till Vätö för att ta emot elektrikern. Infravärmen på altanen hade gjort sitt och monterades ner. Han flyttade även om lite i elcentralen för en jämnare belastning. Märkligt att det ska till en försäljning innan man får ändan ur och tar tag i vissa saker.
Senare på dagen gick jag bort till Roslagens bokhandel för att träffa bokcirkeln jag gått med i. Den första boken vi ska läsa är En äkta man av Dennis Lehane. Jag läser sällan spänningslitteratur så det blir en intressant utmaning. Samtidigt undrar jag hur jag ska få tiden att räcka till. Fast vad gör det om jag inte hinner? Världen lär inte gå under för det.

Norrtälje har något så sällsynt som en riktig bokhandel. En sån som fanns förr. Innan kedjorna och nätbokhandlarna tog över marknaden.

Anette Grinde firar 2 månader som bokhandlare och leder vår bokcirkel.

Hus

Husbyggen har förföljt mig de senaste åren. Inte för att jag klagar, jag tycker det är roligt att följa ett hus tillblivelse, men lite pyssel är det allt. Poolmannen i Cerbère, Gérard, mejlade att någon av hantverkarna råkat stänga av elen så att poolpumpen stått stilla ett tag. Stillastående vatten är inget som en pool gillar. Men Gérard, som är en klippa, såg till att ordna upp det hela. Puh!

Norrtäljehuset där vi bor är nästan helt klart nu - återstår att fixa i ordning gården. Det byggs mycket nytt i Norrtälje och jag undrar vem som ska flytta in i alla dessa bostäder. Ska landsbygden tömmas? Eller kommer Stockholmarna att, precis som vi, söka sig hit? Jag hoppas på det senare.

Att jag gillar hus märks i mina romaner. I Solviken handlar det om ett hemman på en Roslagsö, i Croissants till frukost om ett franskt byhus och i Alla dessa hemligheter har en sekelskiftesvilla i Norrtälje betydelse. I min nästa bok, Gröna fingrar sökes, spelar en kolonistuga en viktig roll.

Norrtälje, april 2016.

Februari 2017

September 2017

Roslagsleden

Någon gång ska jag vandra den sista etappen av Roslagsleden, från Sandviken norr om Norrtälje till Grisslehamn. Behändiga 20 kilometer och ledens nyaste och vackraste del. Idag nöjde vi oss med att testa en bit av etapp 8, en promenad på 2 timmar. Både T och jag gillar att gå, den enda motionsform som vi inte tröttnar på. Jag tänker så bra när jag går. En del författare springer – Haruki Murakami har t.o.m. skrivit en bok om det, Vad jag pratar om när jag pratar om löpning, en bok som jag läst med viss behållning – men själv föredrar jag att gå. Hinna uppleva naturen och slippa bli alltför svettig.

Grusvägar ibland ...

... men även stigar som går genom skogar och hagar.

Hemma

Balkongfägring

Vi var ute och åt med ett par goda vänner igår kväll, hade bokat bord på nyöppnade La Colline på Götgatspucken. Mycket folk, glad stämning och Söderanda. Som så ofta fick vi frågan om vi fortfarande trivdes i Norrtälje. Många av våra Stockholmsvänner och bekanta begriper inte varför vi valt att gå i exil och de har slagit vad om hur länge vi kommer att stå ut. I början försökte vi förklara men det har vi slutat med. Vi förstår om andra inte förstår, deras liv och framtidsplaner ser inte alls ut som våra.

Idag har vi promenerat runt vår lilla stad. Fikat på Café Hörnan, handlat nya äggkoppar på Åhléns, balkongblommor på Blomsterlandet och middagsmat på Ica Kryddan. Vår lägenhet är ljus och tyst, vi har gångavstånd till det mesta, havet ligger ett stenkast bort, folk hälsar och ler. Inte bara att vi står ut – vi älskar det.

Ikealördag

Kvällssol

Tur och retur till Ikea i Uppsala idag för att äntligen införskaffa garderobsinredning samt överskåp och bänkskiva till badrummet. Inte minsta lilla spontanköp, vi höll oss strikt till inköpslistan. Ibland händer det ... Snickar-Micke, vars fru har köksbutiken på andra sidan gatan och som hjälpt oss tidigare, är redan tingad och jag ser fram emot att äntligen få ordning på det sista i lägenheten. Eller nästan det sista – vi har fortfarande inte satt upp en enda tavla. Men vi trivs ändå. Faktiskt trivs vi så bra att vi är förvånade själva. Med lägenheten, med Norrtälje, med livet.
Vi hänger mest med varandra, T och jag, och även det trivs vi väldans bra med.

Hejdå sommarlov

T har redan jobbat en vecka och nu är det min tur att vinka adjö till sommarlovet: fem härliga veckor varav fyra i Frankrike. Den sista ägnades uteslutande åt att flytta, packa upp, sortera, rensa och städa. Jag gick ner ett helt kilo på kuppen! Det är nämligen T som brukar flyttpacka och han gör det väldigt effektivt – allt, och då menar jag allt, hamnar i kartongerna. Även sånt som aldrig borde ha fått flyttat med ...

Nåväl, nu är ordningen återställd och vi har färre saker än någonsin. Det hyrda förrådet tar vi hand om senare i höst.

Alla våra möbler fick plats i lägenheten, tack vare lite uppfinningsrikedom. Även sängen som egentligen är alldeles för bred för sovrummet. Kvar att göra är att inreda de helt oinredda garderoberna och städskåpet. Måste bara fundera på hur vi gör det på smartaste sätt. Just nu lutar jag åt ett Elfa-system.

Jag startar arbetsveckan med att jobba hemifrån. Vi ska träffa mäklaren och köparna av vår gamla lägenhet i eftermiddag för att skriva på de sista handlingarna och lämna över nycklarna. Sedan är vi klara med den etappen av vår resa mot ett framtida flytt till Frankrike.

Om fem-sex år.

Om allt går enligt planerna. Vilket man ju aldrig kan veta om det gör ... Just nu njuter vi av vårt nya hem (som invigdes med glass och jordgubbar igår när bror med familj kom på oväntat besök) och av att bo i fina Norrtälje.

Vi tog en sen kvällspromenad i ett stilla Norrtälje. Annat är det på dagarna, då är det full fart i stan.

Nytt hemma

Jag är för trött för att författa ett långt inlägg men faktum är att denna torftiga uppdatering skrivs hemma i vår nya lägenhet. Där vi ska sova i natt, för första gången sedan vi fick nycklarna den 29 juni.
T står vid spisen och lagar mat, han har stekt en kycklingbit och matoset är lika med noll. Noll ... Eftersom vi bor litet (en 2:a på 49 kvm) och med öppen planlösning satsade vi en bra slant – vis av erfarenheten – på en dyrare fläktlösning. Så himla värt det! Jag avskyr när det luktar mat i hela lägenheten.
Detta är alltså den senaste – och förhoppningsvis sista – av våra svenska flyttar. Det är knappt jag kan fatta det men vi nådde faktiskt målet som sattes i slutet av november 2015, justerades något i januari 2016 och fullföljdes i våras. Det är ta mig tusan värt ett glas äkta champagne. Skål!

Ny lägenhet igen

Det blir en utmaning att få plats med alla våra möbler i den nya lägenheten, avlastningsborden lär tyvärr ryka, men jag tror att vi kommer att stormtrivas ändå. Högt hörnläge i syd/väst och ljust. Flyttar in gör vi dock inte förrän den 31 juli, efter att vi kommit hem från Cerbère.

Eftersom vi åker till Frankrike strax, fick vi nycklarna en dag tidigare än alla andra mot att vi lovade att inte flytta in. Lägenheten är nämligen inte helt klar ännu, en garderob saknas till exempel. Inga lyxiga tillval men väl golvvärme i alla rummen.

Inte så dumt med balkong trots allt.

 Ett badrum med fönster ingår – härligt!