Jag är ingen avundsjuk typ som missunnsamt stirrar på andras rikedomar. Dock reagerar jag med obehag när jag läser om att statliga bolag delar ut skyhöga bonusar. Jag kan rent logiskt förstå resonemanget att man vill undvika A och B-lag när det gäller chefer men då utgår man alltså från att goda chefer inte skulle vilja ha ett statligt jobb om det inte fanns en fet bonus som lockbete. Jag är säkerligen naiv för jag vill inte tro att det är på det sättet. Jag vill tro att det finns chefer vars drivkraft är att göra ett gott arbete inom en viktig sektor snarare än att försöka tjäna mer pengar än de rimligtvis kan göra av med. Jag blir ständigt motbevisad, jag vet att makt korrumperar, men jag fortsätter att tro.
Nu avsäger sig den ene chefen efter den andra sina bonusar och det gäller såväl privata som statliga företag. Senast i raden är tredje AP-fondens vd, Kerstin Hessius. Det tråkiga är att de inte gör det för att de plötsligt fått ett samvete utan för att opinionen tvingar dem och att det vore ytterst dålig PR att låta bli. Själva avsägningen är alltså lika spekulativ som allt annat, det finns ingen som helst ärlig avsikt bakom.
Inget ont som inte har något gott med sig brukar det heta, och jag tänker på det när jag läser att Neville Isdell, styrelseordförande för en av kapitalismens starkaste symboler, Coca Cola, menar att det kapitalistiska systemet är i kris och måste reformeras. Att fortsätta som vi gjort de senaste 50 åren håller inte längre. Visst är det lite spännande när självaste USA börjar inse att ett systemskifte behövs?
”Företagen måste se sin verksamhet som kopplad även till den närliggande omgivningen, till det civila samhället, till filantropisk verksamhet och till de anställda” säger Isdell.
När fan blir gammal blir han religiös.
2 kommentarer:
Bonusar gynnar risktangandet. Du spelar med andras pengar och har mycket mer att vinna än att förlora. Du premieras inte för att du gör ett bra jobb utan för att du haft tur med dina spekulationer. Sjukt.
Jo men visst!
Skicka en kommentar