Människan är fantastisk… Jag skrattar för mig själv när jag i SvD läser några av de klagomål som bl.a. researrangören Thomas Cook samlat på sig. Jag antar att de är sanna och att det inte är någon ny variant av Råttan-i-pizzan?
"Stranden var för sandig."
"Vi köpte ett par Ray-Ban solglasögon för fem euro av en gatuförsäljare – för att senare upptäcka att det var en piratkopia.”
”Ingen berättade för oss att havet var fullt av fisk. Barnen blev rädda.”
”Det tog oss nio timmar att flyga hem från Jamaica till England, men det tog bara tre timmar för amerikanerna att ta sig hem.”
”Min fästman och jag hade bokat ett rum med två sängar men blev placerade i ett rum med dubbelsäng. Vi håller er nu ansvariga för att jag blev gravid. Det hade inte hänt om vi fått det rum vi bokat.”
”Det är för mycket spanska människor. Receptionisten talar spanska. Maten är spansk. För mycket utlänningar.”
”Vi tvingades köa utomhus utan luftkonditionering.”
”Det är er plikt som researrangör att upplysa oss om högljudda och stökiga resenärer innan vi reser med er.”
”Jag blev biten av en mygga – ingen sa att de bits.”
"På semestern till Goa upptäckte jag till min förfäran att nästan varje restaurang serverade curry. Jag gillar inte alls kryddstark mat.”
Fast egentligen, om jag tänker efter en stund är det kanske inte skratta jag ska utan gråta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar