Så fort vi människor ändrar beteendemönster uppstår direkt följdfrågan; är detta nya skadligt för oss? Samma sak när det gäller ny teknik. TV skulle fördumma oss, mobiltelefoner ge oss hjärntumörer på löpande band, videon förvandla våra barn till massmördare och dataspel göra dem till enstöringar… Ja, ni känner igen domedagsprofetiorna. Nu har strålkastarljuset riktats mot virtuell vänskap och frågan är densamma som alltid – är den skadlig för oss? Kulturhusets nya utställning som öppnar på lördag har just virtuell vänskap som tema.
Personligen tycker jag att det är ganska fantastiskt att se hur uppfinningsrik människan är när det gäller att hitta nya kommunikationsformer! För vi ska inte glömma att om inte behovet fanns, skulle inget av det nya uppstå. Vi får helt enkelt inte nog av varandra! Trender kommer och går men behovet av att kommunicera består. Igår Facebook, idag Twitter, i morgon någonting annat…
Jag tycker själv att det är kul med nya kommunikationssätt (även om jag inte orkar ta till mig precis allt nytt) och har fått flera nya vänner tack vare nätet. Sonen är en hängiven WoW spelare och kommunicerar med andra nördar världen över. Dottern utnyttjar Messenger och Facebook flitigt. Ändå har de båda en mycket stor social kompetens och många vänner IRL också. Vänner till oss där mannen gillar onlinespel trots att han är 40 år fick häromåret besök av en japan som han brukar spela mot. Virtuell vänskap förvandlades plötsligt till fysisk när spelkompisen åkte till andra sidan jordklotet för att hälsa på.
När antropologen Katarina Graffman, som studerat ungas medievanor, säger i SvD att hon är orolig att ungdomar ägnar allt mindre tid åt det fysiska mötet undrar jag vad hon jämför med. Allt är relativt och det var ju inte så länge sedan vi levde i ett bondesamhälle med långt mellan gårdarna. Hur många människor mötte vi då? Ingen ersätter frivilligt det fysiska mötet mot det virtuella. Däremot kan de båda komplettera varandra på ett bra sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar