Dumburken

Jag ser allt mindre på tv. Det måste vara tråkigt för annonsörerna eftersom jag ändå tillhör en – som det kallas – köpstark målgrupp. Att jag inte ser så mycket på tv längre beror i huvudsak på två saker: 1) inga program lockar mig 2) jag har fullständigt tröttnat på tv-reklamen. Det senare innebär att när jag väl tittar på tv så blir det public service, förutom Let’s Dance och Idol förstås.
I dagens DN finns en artikel om hur reklamkanalerna flyr krisen med hjälp av lättsamma underhållningsprogram. I svåra tider vill tittarna bli underhållna inte engagerade sägs det, och minst av allt vill vi påminda om eländet utanför hemmets väggar. ”Inga fler deppiga nyheter om BNP och börsras” som programchefen på Kanal 5 och 9 säger. Eskapism är det som gäller. Som exempel på det nämner han programmet Wipeout: ”Kräver ingen eftertanke alls! Mer sådant kommer det att bli.” Jaha, ingen kanal för mig alltså eftersom jag för det mesta kräver eftertanke. Hjärndöd vill jag inte vara. Men i slutet av artikeln citeras Kanal 5:s programchef igen: ”Vi måste hålla samma kvalitet som vanligt för att behålla våra tittare.” Där ser man hur olika innebörd som kan läggas in i ordet kvalitet. Med tanke på den rådande utvecklingen kommer tv:n mycket snart att förtjäna sitt öknamn dumburken. Finns det någon tv-kanal för mig därute? En blandning av P1 och P4 med inslag av P2, typ.