När jag gick med i Facebook skickade jag en vänförfrågan till dottern men fick aldrig något svar. Tänkte sedan att det är ju riktigt, vuxna barn måste ju få ha sitt privatliv ifred och jag vill nog inte veta allt som hon har för sig...
Idag fick jag ett mess av dotter: "Vi är kompisar på Facebook nu! Dock har du inte tillgång till allt mitt material, men det är för ditt eget bästa och för mitt behov av att känna mig självständig och oberoende. Haha :-)"
Jag kanske ska spärra delar av mitt material också? Döttrar kan ju bli minst lika chokerade av sina mammor som det omvända... Å andra sidan var det länge sedan det förekom några skandaler i mitt liv!
4 kommentarer:
Vad kul! Jag är vän med mina barn på facebook, det var döttrarna som lade in mig från början och addade alla sina vänner som mina vänner. Men nog måste jag tänka mig för ibland i synnerhet när jag skriver till sonen, han vill inte precis att familjesmeknamnen skyltas på facebook. Men för mig är facebook nu rena släktträffen och det är så kul. Jag har en helt annan kontakt med flera släktingar nu tack vare det lätta sättet att kommunicera på "fejan".
Och själv har jag blivit kontaktad av några gamla klasskamrater från högstadiet i Hälsingland! Helt ensam slapp jag bli på FB... :-)
Även jag är vän med dottern och några av hennes kompisar. För henne var det inget, men hennes kompisar var lite chockade när de fick se mig där. Skonsamt skulle de berätta för Sara att hennes mamma var med på FB, lite suspekt var det ju allt, men det avdramatiserades när hon redan visste om det och dessutom tog det med upphöjt lugn.
Klok dotter!
Skicka en kommentar