lördag 30 maj 2009

Mina digitala vänner

Jag sitter i vår Lamino och läser Lingon och lust när jag hör T ropa från köket där han lagar frukost:
- Har du läst Lyckan är en sällsam fågel?
- Vem har skrivit den? undrar jag.
- Anna Gavalda, hon är intervjuad i DN och verkar vara en väldigt sympatiskt person. Vi kanske skulle köpa boken? Hon är fransyska.
- Jasså den! svarar jag då. Nej, jag har inte läst den men det har Eva och hon var inte så förtjust. Fast Anna var tydligen trevlig, Eva var på kulturhuset häromdagen och lyssnade på henne. Det är Anna som skrivit Tillsammans är man mindre ensam, du vet.

T vet direkt vem jag menar när jag säger Eva. Numera vet han också att det söta torpet på vägen upp till Vätö heter Björktorp och tillhöra Marias släkt. Och så har jag berättat att Jämtlands Eva har ont i ryggen... Lite förundrad är han nog över att det i våra samtal plötsligt dyker upp namn på personer som vare sig han eller jag någonsin träffat. Då brukar jag berätta lite om vilka de är och vips så ingår de i vår digitala umgängeskrets.
Så är det även med hela vårt lilla bokgäng; vi träffades via nätet kan man säga och ses nu regelbundet en gång i månaden. Men I som ingår i den gruppen träffar jag oftare. Och så chattar vi med varandra ibland när vi är på jobbet.

Nätet har verkligen öppnat helt andra möjligheter att träffa trevliga och roliga människor med gemensamma intressen. Minns ni den tiden när man var orolig för att stöta på psykopater och massmördare på nätet? Nu har vi ju nästan alla blivit nätdårar!

Förresten så kanske jag ändå ska läsa Lyckan är en sällsam fågel, bara för att berätta för Eva vad jag tycker om den!

1 kommentar:

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Ja! Läs den så får jag höra vad du tycker. Kanske T gillar den bättre - jag hade så svårt att komma i kontakt med mannen som är huvudperson. Och visst är det härligt med nya kloka vänner på nätet som man kan samtala med om alla viktiga saker. Det vidgar verkligen världen.