lördag 5 september 2009

Ce n'est pas un adieu mais un aurevoir

Utsikt från köksfönstret

Så var det slut för denna gång. Vi lämnar La douce France och siktar in oss på ett Stockholm som är ungefär tio grader kyligare. Vi kommer definitivt att försöka skaffa oss någonting eget här nere så småningom. När vi får tid, när vi får råd. Det sägs att Montpellier är den staden i Frankrike dit alla ungdomar vill, särskilt parisare. Jag förstår det. Här finns så mycket, som ett franskt Barcelona.
Det tog bara en vecka - nu drömmer jag på franska.

4 kommentarer:

Evas blogg sa...

Vilken vacker bild! Jag kan riktigt ana dofterna och värmen. Förstår att ni vill ha något eget där. Det skulle vara roligt om du ville lägga ut fler bilder från staden.

Evas värld sa...

Så klart att du längtar dit, Frankrike måste ju vara en så viktig del av dig. Ett litet hus i Montpellier ... det är väl något att drömma om. Sen kanske du också kommer igång att skriva om din barndom här och där i olika delar av världen - om du inte redan gör det? Det vore spännande.

Evas värld sa...

För övrigt är det inte bara ett adjö eller ett au revoir, det är också ett: VÄLKOMMEN HEM!

Maria Björkman sa...

Jag instämmer med Eva - välkommen hem!