lördag 5 december 2009

Siesta eller kura skymning?


I somras skrev jag ett inlägg om att kura skymning. Stina Wollter på SR:s Karlavagnen läste det och frågade om jag ville prata lite i radion om att just kura skymning . Mamsen lyssnade och gav mitt ytterst korta bidrag godkänt. Det var ju bra. Jag vill ju inte göra mamsen besviken.

Här är det T som kurar skymning på sitt eget sätt. Klockan är halv tre och söderöver skulle man väl kalla det för att sova middag. På våra breddgrader så här års börjar det dock skymma redan vid tvåtiden och ute på Vätö, där det inte finns en massa hus och gatlyktor blir det, molniga nätter, verkligen mörkt som i en säck.

Vi har alltså åkt ut till stugan och ska stanna över natten. Det känns som evigheter sedan. Det var evigheter sedan. Stugan stod troget kvar som vi lämnat det och det är lika rofyllt som alltid att vara här. Medan jag deltog i ett styrelsesammanträde försökte T förgäves fotografera de två stora havsörnarna som cirklade över sundet. Vi ser dem allt oftare, havsörnarna, och det är en lika mäktig känsla varje gång.

2 kommentarer:

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Mitt hus står tyst och övergivet, grannen Sven tittar till det ibland, men det är nästan tomt på ön, bara två tappra. Jag skulle ha åkt ut men som alltid kommer det en massa annat emellan.Hoppas ni har det riktigt härligt i mörkret och tystnaden. OBS jag var inte ironisk, är man bara två och en eld är det ju ljuvligt.

Annika Estassy sa...

Visst är det så - sällskap, en eld och en radio. Mer behövs det inte. Det är fler än vi ute, två familjer bor här permanent och många äldre tillbringar mycket tid i sina stugor. Själva vitsen med stugan är att kunna vara utomhus. Med det vädret vi haft sedan november vill vi ändå bara sitta inne och kura. Och då är det skönt i lägenheten med.