tisdag 15 december 2009
Sur, surare, surast
Det var lite trångt på tunnelbanan när jag åkte in till jobbet idag. Mannen i sätet framför mitt hade brett ut sig ordentligt och ställt såväl portfölj som en papperskasse bredvid sig. Snart kom en dam och frågade mycket artigt om hon fick sitta ner. Mannen tittade upp på henne och svarade surt: ”Om du måste”. Sedan reste han sig demonstrativt upp och stod i gången för att lämna sitt eget säte fritt till… portföljen och papperskassen. Själv satt jag med ihopknipna läppar och tänkte: ”Håll nu tyst Annika, förinta honom med blicken istället”.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Usch vad sånt är jobbigt! Jag blir också alldeles rasande - tror säkert din förintande blick nådde honom!
Surgubbe!
Livet blir så mycket ljusare och gladare när man är vänlig och hjälpsam mot varandra. Orkar man inte det kan man vara neutral. Men så sur som denne man var... Men ni vet vad man brukar säga - What goes around, comes around.
Usch vad trist! Även om jag inte skulle ha sagt någonting i det läget så hade hela min uppenbarelse visat vad jag tyckte. Jag kan inte dölja någonting med ögonen eller mitt kroppsspråk. Bra ibland och dåligt ibland!
Hoppas Dina blickar visade vad Du tyckte!
du skulle ha sagt något spydigt och kul :)
johan
Som vanligt då Johan? ;)
Men jag tror nog att blickarna sa sitt, precis som dina Pia!
Skicka en kommentar