Vi promenerade förbi La plage des voiliers samma strand som kusinfotografiet från 1949. När vi sedan upptäckte att timmen slagit apéritif fanns det bara en sak att göra, gå ner och njuta av solen, en pastis och en panaché. Det är ju så livet ska vara.
2 kommentarer:
Annika, är inte det minsta avis... ;)
Kram från Jenny
Klart du inte är - det ligger inte alls för dig! :)
Skicka en kommentar