Jag gick förbi T-Jarlen för att köpa bananer. Kvinnan före mig i kassakön hade bara en vara på bandet. Jag lämnade kön och gick tillbaka in i butiken för att köpa samma vara; en pain-au-chocolat. På påsen där jag lade den varma bullen stod det "Franska kvarnen". Ett tecken...
8 kommentarer:
Det är nostalgi. Varje dag klockan kvart i fyra stod barnen och mammorna på kö till bageriet på hörnen. Då kom de första varma frasiga pain-au-chocolat in i butiken.
Låter som en god tröst :)
Hoppas att du njöt. Det är viktigt att sköta om sig:)
Åh Eva, le goûter de 4 heures... Det är verkligen nostalgi.
Får dock inte bli någon (o)vana!
Åh vad gott...du gjorde helt rätt!!!
Känner hur den smälter i munnen!
Någon tröst måste man ju få ha när mörkret lägger sig som en våt yllefilt över nejden, kylan kryper under skinnet och snön yr runt knutarna.
Precis så kände jag Beppan! Det är inte klokt så många anledningar till tröst man kan hitta på... :)
Brukade tassa ut på morgonen när Ellen, eller Elin eller Annica sov och köpa pain au choclat, sedan förde jag det doftande lilla brödet sakta framför näsan på dem tills de vaknade.... då hade jag redan hunnit dricka mon petit café med en croissant och Libé---
Nostalgi!
Skicka en kommentar