Efter en sex kilometerspromenad på isiga gångbanor inser jag att jag nu nått den åldern då fåfängan måste ge vika för förståndet; det är dags att skaffa broddar. Om det nu finns några kvar i butikerna. Löständer och käpp kanske jag slipper i några år till i varje fall.
söndag 7 mars 2010
Bättre en brodd på foten än ett brott i benet
Efter en sex kilometerspromenad på isiga gångbanor inser jag att jag nu nått den åldern då fåfängan måste ge vika för förståndet; det är dags att skaffa broddar. Om det nu finns några kvar i butikerna. Löständer och käpp kanske jag slipper i några år till i varje fall.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Jag snuddade vid exakt samma tanke i går. Men bara snuddade.
Mina kängor har utfällbara, omärkliga men bra broddar - kan det vara något för damerna....?
Ser avundsjukt på yngre personer i hala skor som ändå glada springer över gatan till bussen - det är inte bara halkan, det är tyvärr en balansfråga också, sorry to say!
Ska kolla på sådana kängor Eva, tack för tipset.
Maria - vi skall alla den vägen vandra! :)
Införskaffade ett par broddar som på bilden för ett par år sedan. Det kallas självbevarelsedrift. Då fanns det inte en chans att röra sig utanför husknuten utan dylika tingestar på fötterna. Töväder och blankis på trottoarer och gångvägar.
Denna bistervinter har de inte behövts alls - hittills....
Elegant får man vara när snön smält bort.
Helt rätt Beppan - precis vad jag kommit fram till! Är det det som kallas för att bli vis? :)
Ja, det är nog ett bra tag kvar till löständer och käpp;-) Men sådana isbroddar är bra, dock skramlar de en del, i alla fall de mamma har så det kanske inte känns så elegant att skramla fram med till en premiär eller något annat glittrigt.
Jane - blir jag bjuden på något tjusigt evenemang så lämnar jag broddarna hemma. Så de skramlar också... :D
Skicka en kommentar