Klockan är fem och solen flödar in i stugan. På Vätö har vårfloden börjat och det porlar lite varstans. Vägdikena är redan till bredden fulla med smältvatten. Vårdagsjämningen närmar sig och jag konstaterar att jag de facto överlevde även denna vinter. För nu är väl ändå det värsta över?
6 kommentarer:
Grus och asfalt under mina kängor, vårkänsla, men hur i all världen orkar man med dessa bistra mörka vintrar!
Det går inte Eva, vintrarna suger musten och livsglädjen ur oss. Det finns bara en lösning... Synd att den ska vara så dyr bara. Dags att köpa en lott kanske?
Kul att någon har vårkänslor - jag har det inte - drar en filt över mig och läser. Har bokat en resa till Mallorca i juni. I morgon blir det mer, vad då? - snöööö.
Jag såg det Kajsastina! Det är ju för eländigt. Mallorca i juni låter däremot helt underbart. Fast nu undrar jag - vad läser du , där under filten?
Den tid vi har framför oss är ett tack till den mörka tid som varit.
Jaa, och som vi har väntat! Minns du när jag skrev ett inlägg i höstas om längtan till våren? Om att det bara måste gå sju till åtta månader, sjuttiåtta månader, tills vi fick se våren och solen igen? Nu har de sjuttiåtta månaderna snart passerat. Visst är det underbart?!
Skicka en kommentar