måndag 1 mars 2010

Jag och Kaminski

På flyget hem från Nice läste jag ut Jag och Kaminski av unge (rätt så i varje fall, han är född -75) Daniel Kehlmann. Jag drogs in i en humoristisk och inte så lite cynisk berättelse om den totalt skrupelfria kulturjournalisten Sebastian Zöllner som bestämt sig för att göra sig ett namn genom att skriva en biografi om den ännu levande målaren Manuel Kaminski.
Jag är inte bekant med konstvärlden men nog känner jag igen jargongen i boken från andra kulturyttringar. Att tyskfödde Kehlmann har en skådespelare till mamma och en regissör till pappa har säkert bidragit till hans träffsäkra iaktagelser. Jag ger boken en stark 3:a.

2 kommentarer:

Granne med potatisodlaren sa...

Alltid uppiggande med berättelser som är trovärdiga och som berättar något som man inte visste sen förr.
Jag har inte heller lyckats ta mig in i Glitterscenen, än.

Annika sa...

Jag ville så gärna tycka om Den amerikanska flickan. Bådar inte gott att du har problem med Glitterscenen...