Jag är lite svag för landsbygdsskildringar. Just därför tyckte jag mycket om Italienaren, Sven Olov Karlssons debutroman. Den utspelar sig i Västmanland men omgivningarna hade lika gärna kunnat vara mamsens barndomshem, en bondgård i Hälsingland där jag tillbringade många sommarlov.
Sven Olov Karlsson skriver bättre än bra, han skriver mycket bra. Han lyckas förmedla miljön, människorna och känslorna på ett ypperligt sätt. Romanen utspelar sig i den lilla byn Ålsvarta och är en stilla hyllning till Karl-Erik "Italienaren" Andersson, bonde, mekaniker och busschaufför. Nutid blandas med dåtid, tre generationer skildras och Italienarens äldste son Peter känns som författarens alter ego. Jag skrattar och jag blir rörd när jag läser, igenkänningsfaktorn är som sagt hög. Hellre landsbygdsberättelser för min del än Stureplansskildringar.
lördag 3 juli 2010
Italienaren
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja, den har jag läst, den var superbra. Han skriver så man känner man är där.
Ska bli spännande att se hur hans nästa bok blir!
Skicka en kommentar