Paul Auster har fått ett nytt fan

Jag läste ut Kajsa Ingemarssons Bara vanligt vatten på ett par dagar. Lättläst, lättsmällt, lättglömt. Kravfritt och underhållande. Jag gick direkt över till Paul Austers Illusionernas bok och nu njuter jag verkligen av min läsning. Auster bjuder inte bara på en originell berättelse utan väver samtidigt in stumfilmshistoria och utdrag ur Mautpassants memoarer. Det ska finnas av allt för att göra en värld brukade min farmor säga (Il faut de tout pour faire un monde) och intelligenta böcker gör världen lite bättre. Paul Auster har fått ett nytt fan.

Efter sin hustrus och sina två söners tragiska död i en flygplanskrasch går universitetsläraren och författaren David Zimmer ner i en djup, alkoholfylld och långvarig svacka. Men en dag framför TV:n händer något oväntat: ett klipp ur en stumfilm får honom att skratta för första gången på månader. Upplevelsen blir en vändpunkt för Zimmer – han blir som besatt av den bortglömde skådespelaren och stumfilmsregissören Hector Mann, spårlöst försvunnen sedan 1929, för nästan sextio år sedan. Han skriver en bok om Manns filmkonst, och strax efter att denna publicerats får han ett brev från någon som påstår sig vara Hector Manns fru. Hector har läst Er bok och skulle gärna vilja träffa Er. Skulle ni kunna tänka er att besöka oss? Zimmer tvekar – är det verkligen den mystiske Mann som söker kontakt eller är det någon som försöker lura honom.