Helena har på ålderns höst blivit lämnad av sin man Alfie som vägrar bli äldre och skapar sig ett nytt liv med den hälften så gamla callgirlen Charmain. Helenas dotter är gift med den halvt misslyckade författaren Greg men svärmar för sin chef samtidigt som Creg i sin tur trånar efter en betydligt yngre granne. Helena söker tröst och vägledning hos en spåkvinna vilket får konsekvenser för samtliga. Visst låter det spännande?Jag ville så gärna tycka om Woody Allens nya film Du kommer att möta en lång mörk främling, jag var så välvilligt inställd, förförd av trailern och ploten, i förväg övertygad av recensionerna. Kanske att min besvikelse beror på att jag skapade mig en bild av filmen som inte alls stämde med den verkliga produkten? Underhållande? Javisst, bitvis. Klyschig? Absolut. Trovärdig? Inte särskilt men det brukar inte Allens filmer vara och det gör inte så mycket. Man kan känna sympati och bry sig om en icke trovärdig historia och knäppa karaktärer men det gör jag inte nu. Slutligen tycker jag att vissa scener spelas riktigt dåligt dvs att det är uppenbart att skådespelarna agerar istället för att vara sin roll. Jag tänker då i första hand på grälen mellan Sally (Naomi Watts) och hennes man Greg (Josh Brolin).
Behållningen trots allt är Gemma Jones som den New Age-frälsta Helena. Hon har tidigare spelat Bridget Jones mamma och hon gör lite utav samma roll här igen. Hon är knäpp och irriterande men också rolig och ibland bedårande. Filmens budskap är troligen att ingen kan styra över sitt öde, livet gör ändå som det vill med en. Av alla de trådar som Allen lägger ut knyts bara ett par ihop. De övriga förblir lösa vilket bekräftar min känsla av att inte ens Woody Allen tar sin film på något större allvar.
Jag ger den 3 spåkulor av 5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar