Det såg så bra ut i teorin och blev så dåligt i praktiken... Huvudorsaken heter Rachel McAdams, eller snarare hennes karaktär - en otroligt tröttsam Duracelkanin med bokstavskombination. Och så ett dåligt manus på det samt bilder i slowmotion för att försöka visa att här handlar det om Känslor. Förutsägbart? Nej, varför tror ni det? För inte har vi väl sett den förr, berättelsen om den unga duktiga kvinnan på gränsen till utbrändhet som försöker slå sig fram i mediavärlden och förhindras av en bitter gammal stöt som givetvis så småningom förvandlas till en trevlig och charmig gammal stöt. I samma veva inser kvinnan att det är viktigt att Leva också, inte bara arbeta.En platt, ytlig och totalt charmlös film. Inte så mycket Glory där inte...
Två tevestudios av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar