torsdag 10 februari 2011
Delad glädje är dubbel glädje
Jag fick en rolig nyhet idag och berättade den genast för T, förstås. Sedan ringde jag mamsen. Det spelar ingen roll hur gammal jag blir, jag vill alltid berätta roliga saker för henne så fort som möjligt. När jag i tonåren var ute och roade mig brukade jag väcka henne när jag kom hem mitt i natten för att tala om allt roligt jag varit med om. Behovet sitter i ännu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Och där fick du mig att sakna min lilla mamma som var den första jag alltid ringde i glädje som i sorg.
Min mamma och min dotter är de första som får höra mina glada nyheter! :)
Jag ringde min mormor. Och avundades min kompisar som kunde ringa sin mamma. Fortfarande vill jag slå 514547 när jag har något spännande att berätta.
Mammor, döttrar, mormödrar - en kvinnlig kedja. Systrar också kanske?
Så gjorde jag också med min mamma. Ville alltid berätta för henne. Ibland kommer jag på mig själv med att tänka att: Det måste jag berätta för mamma, och sedan slås jag av att hon inte finns mer. Hon var alltid lika glad och positiv, hur mycket tosigheter jag än kunde komma på att göra.
En fin mamma Monika!
Skicka en kommentar