torsdag 29 september 2011

Den första meningen

På kvällens träff med skrivargruppen kom vi in på detta med bloggar och bloggande...
En gång i tiden, dvs innan Projektet tog det mesta av min skrivarenergi i anspråk, var jag en flitig bloggerska. Idag är det lite si och så med den saken. Däremot är det inget fel på ihärdigheten när det gäller Projektet. I morse till exempel, satte jag mig framför datorn klockan fem eftersom jag bara var tvungen att fila på den allra första meningen i min berättelse. Jag har alltså kommit typ halvvägs i mitt manus men går ändå tillbaka för att analysera tjugo ord. I samtliga böcker jag läst om skönlitterärt skrivande är detta helt förkastligt. Det gäller att skriva klart HELA manuset först och SEDAN redigera det. Jag gör allt samtidigt. Strukturerad, jag? Skulle inte tro det, inte just nu i varje fall.
”Sådant händer ju bara på film” sa Marie när hon med darrig hand ställde tillbaka den gröna kobratelefonen på fönsterbrädan.
Okej, det kanske inte är Nobelprisnivå på den meningen men den gjorde i varje fall T lite nyfiken. Vilket är stort. Mycket stort. Nästan på Nobelprisnivå när jag tänker efter.

4 kommentarer:

Evas blogg sa...

Det låter mycket spännande detta! Ser fram emot att få läsa den färdiga boken.

Annika sa...

Jag litar mer på dig än på T Eva så om du ser fram emot att läsa boken... :)

Maria Björkman sa...

Fan, vad jag är imponerad av dig! (ursäkta franskan)

Annika sa...

Merde alors!