måndag 5 december 2011

Kommatecknens förtrollade värld

Jag har lagt märke till att kommatecknen är en utrotningshotad art. Det syns allt mer sällan och gör de det är det ofta på fel ställe. Inte heller jag har brytt mig särskilt om kommatecken vilket givetvis noterades av Elisabet Norin: Hon tipsade mig om denna lilla skrift.

Det är hög tid att titta närmare på våra punkter, kommatecken och semikolon och se dem  som de underbara och nödvändiga ting de är. Skydda dem där de idag tycks ligga i dödsryckningar i ett hav av förvirring, skriver den engelska journalisten Lynne Truss.
Gör om, gör rätt.

8 kommentarer:

Pernilla sa...

Med risk för att falla i en fälla, skriver jag en liten kommentar. ;o)

För några år sedan läste jag en bok, något av Lundell, som höll på att göra mig galen i början. Jag fick ju aldrig andas! Meningarna var långa som ösregn och jag tappade bort mig. Men så småningom hittade jag ett tempo och lyckades läsa ut boken.

Vad tror du att det här beror på?

Annika sa...

Att du satte dit dina egna, mentala, kommatecken! Läser Kerstin Ekmans senaste och hon markerar inte en enda dialog. Störande men jag är på väg att vänja mig ...

Evas värld sa...

Skriva kan ni, men kommatera kan ni inte, sa Emma Valls förste förläggare :)

Annika sa...

Lärde ni er sedan, Eva? :)

Karin sa...

Bra bok, även om jag tyckte att deras tonfall var lite för upphetsat ibland. Älskar det här citatet: ”Varför har du ett komma i meningen ’Efter middagen, gick männen in i salongen.’?” Förklaringen är att kommat skulle "ge männen tid att skjuta tillbaka sina stolar och resa sig upp.”

http://www.karinenglund.com/artiklar-och-annat/andrum-radrum-och-forstaelse/

Annika sa...

Klart att du redan läst den Karin! :)

http://pbloggen.wordpress.com/ sa...

Iiih! Nu har tomten beställt en julklapp till mig. Tack för tipset!

Annika sa...

Härligt! :)