Dessa små grammatiska rackare

Svenska är inte mitt modersmål och det finns vissa saker som är svåra att lära sig för en stackars invandrare, trots att hon inte ens var tonåring när hon kom till Sverige. Prepositioner till exempel. Jag tyckte att jag hade bra koll på de små rackarna men efter att ha läst igenom mitt manus för ... femte (?) gången upptäcker jag att jag slirar ibland. Jag känner att det är fel men kan inte riktigt sätta fingret på orsaken. Samma sak med "en" eller "ett" - jag glömmer ofta att böja efterföljande adjektiv korrekt. Så finns det annat som bara jag gör, gång på gång. Som att stava "sjöng" med U istället för Ö. "Sjung". Eller "dräggla" istället för "dregla". Logiskt, inte sant?
Som tur är, är T lika bra på svensk grammatik som jag är på att reta honom för hans franska uttal. Det är därför vi trivs så bra tillsammans.