Sonjas sista vilja platsar i min prinsesstårteklubb

Min ambition när jag skrivit ihop min feelgood berättelse har varit att skapa en historia som har alla de där ingredienserna som anglosaxiga författare är så bra på, men i svensk tappning då. Som en prinsesstårta, men en god en. Inget fuskbygge med syntetiska ämnen och halvfabrikat. Det ska vara the real thing helt enkelt.
En som platsar i min prinsesstårteklubb är Åsa Hellberg. Flera gånger ler jag igenkännande när jag läser hennes Sonjas sista vilja. Åsa recept påminner mycket om mitt eget. Vad det nu kan bero på - annat än att vi är jämngamla ...
I Sonjas sista vilja får vi möta tre kvinnor runt de femtio som får dela på ett oväntat arv. Miljonerna är dock villkorade; tjejerna måste förändra sina liv. Starta egna företag, hitta kärleken, hitta sig själva. Miljöerna är Paris, London och Barcelona. Känner ni hur snålvattnet rinner?
Ingenting i Sonjas sista vilja är särskilt trovärdigt. Knappast sannolikt. Och det är precis som det ska vara. För detta är en saga, en mumsig prinsessbakelse som man slukar snabbt. Underhållande och lättsmält med cliffhangers i slutet av varje kapitel. Åsa kan sitt hantverk.
Hur det går för de fyra kvinnorna? (Jo, Sonja är död men i allra högsta grad levande ...) Se, det får man vänta till del 2 och 3 för att bli riktigt på det klara med.
En prinsesstårta i tre lager - skickligt Åsa!