Detta med kritik är inte alltid så lätt. Att ta till sig det, menar jag.
Lektörsutlåtandet kom idag och jag borde vara nöjd. Jag borde glädjas åt att hon tycker att jag inte har några som helst problem med perspektiv, gestaltning och miljöbeskrivningar. Jag borde absolut jubla åt att hon anser texten vara oerhört flyhänt och charmigt skriven, språkhanteringen skicklig och språket uttrycksfullt, målande och personligt med rolig, svängig dialog som uttrycker karaktärerna.
Och jag är en idiot som inte hoppar högt av glädje när hon tror att det finns en kommersiell potential och en stor tänkbar läsekrets till sådan här feelgood om relationer.
Så varför gör jag inte det då, skålar i rosa champagne?
Därför att det enda jag ser är det hon råder mig att jobba mer med, det jag måste skruva till i handlingen för att min berättelse ska bli så bra som möjligt.
Jaha, tänker jag automatiskt, manuset är alltså värdelöst, och jag också. Inte en chans att jag orkar dyka ner i pappershögen igen och fixa till det hon tycker att jag ska fixa till för att optimera chanserna att bli antagen av ett förlag.
Jag slår igen datorn och sätter igång att gräva i rabatterna istället – nu ska allt förbaskade skitogräs bort. Och de där taniga ölandstokarna ryker nu, de har fått tillräckligt många chanser.
Efter ett par timmar är rabatterna ett under av prydlighet och allt skräp bortkört. Jag känner hur solen bränner, hör fågelkvittret och ser att temperaturen i sundet passerat 18 grader.
Vad håller jag på med? Jag är ju nästan i mål, inte kan jag väl bryta loppet nu?
10 kommentarer:
Du har rätt, det kan du bara inte. Särskilt inte efter ett sådant positivt omdöme. Det är säkert inte ens så omfattande som det känns just nu. På't igen, bara. Du är ju nästan i mål, för sjutton! :))
Tack Kati, jag ska. Men du vet ju vad skruva till handlingen innebär - att varje liten ändring i dramaturgin påverkar en massa andra scener än den aktuella. Men jag har nästan 30 dagar och 60 nätter på mig att fixa biffen ...
Jag förstår. Du kanske måste ändra på flera ställen, men det behöver kanske inte bli så övergripande? Det klarar du! Vad är det som händer om trettio dagar? Ny Manuspitch?
Kabusa vill ha manuset för påläsning i slutet av augusti och det vore skönt om jag hann klart tills dess.
Jag vet, det är det här som är jobbigt.
Är i ungefär samma process med mitt manus, för du ska inte tro att det är klart bara för att ett förlag lägger händerna på det.
Tvärtom.
Det är då det stora (och emellanåt skitsvåra) jobbet börjar.
Skönt att höra, Åsa, för mig alltså. Ja, bara att sätta igång alltså.
Jag har ofta behövt en paus för att smälta omdömen innan jag förmått göra något åt det. Vänta en vecka, så kanske det känns annorlunda. Förmodligen. DÅ kan du kavla upp ärmarna.
och klicka här för ett inlägg som borde ge perspektiv! :)
Tack Ingerun, jag är alltså i celebert sällskap! ;)
Just det.
Skicka en kommentar