måndag 10 september 2012

Att läsa och läsas

Att låta folk testläsa ens manus är en pärs. Just nu har någon vars åsikt jag värdesätter högt, mitt manus hos sig. Han skickade ett mejl idag för att låta hälsa att han inte alls glömt bort mig (vilket jag inte heller trodde) utan att hans mål är att läsa i helgen. Gulp ... För tänk om han ogillar? Och tänk om han INTE ogillar? Gulp, igen.

Samtidigt testläser jag själv andras vedermödor. Jag gör det dels för att jag vet hur värdefullt det är att få input på sitt manus, dels för att jag själv lär mig en hel del på vägen. Och så är det kul också!
En av dem vars manus jag läst, skickade ett mejl för att berätta hur mycket det betytt och hur peppad hen blev. Det gjorde mig jätteglad. För finns det en skönare glädje än den som uppstår när man lyckats hjälpa någon annan, vara vad det än vara månde?

5 kommentarer:

Kati sa...

Jag håller med. Det är både lärorikt och intressant att läsa andras manus. Det känns lite som ett privilegium. Och när de uppskattar feedbacken man ger och säger att det verkligen hjälpt dem - det är en underbar känsla.

Skrivarvisionären Ebba sa...

Ljuvligt!
Vänta bara på hans feedback - skulle bli förvånad om han inte gillar.

Anneli sa...

Så spännande! Jag är säker på att han gillar.

Anne Jonsson sa...

Så spännande, jag har också delar av mitt manus ute hon goda vänner för genomläsning. bara sådana jag litar blint på förstås. Men jag känner precis som du, man sitter lite med hjärtat i halsgropen och funderar och tänker...man lämnar ut lite av sig själv när man lämnar iväg sitt manus tycker jag...
Lycka till! Tror det kommer att gå toppenbra!

Annika sa...

Tack, hoppas ni får rätt!