Ett skrivexperiment pågår vid mitt tangentbord i just detta ögonblick. Eftersom jag inte kunde komma på vad min tredje novell skulle handla om, inget särskilt tema som kan sätta igång fantasin finns, satte jag mig helt sonika ner framför datorn och började skriva. Meningsstumpar som jag stirrade på för att se om de skulle växa ut till en mer sammanhållen text. De gjorde de inte. Så jag skrev nya små snuttar. Och raderade. Skrev, och raderade. Till slut hittade jag en ordslinga som fungerade. Utifrån den bestämde jag mig för en viss ton. En känsla tog form. Den i sin tur gav mig en huvudkaraktär. Och ett par sidokaraktärer, en miljö och ett embryo till handling. 784 ord senare stirrar jag på skärmen och tänker att jag skapat ett monster. Det är rått, svart, bittert och inte alls ... jag.
T är förtjust.
Själv är jag häpen.
Jag fortsätter med mitt experiment och ser åt vilket håll det barkar. Jag har nämligen absolut ingen aning om hur berättelsen ska utvecklas, ännu mindre hur slutet ska bli, två dödssynder (har jag hört) när det gäller novellskrivning.
6 kommentarer:
Låter underbart och rent fantastiskt - go for it!
Tänkte ringa och läsa texten för mamsen men T tyckte inte att det var en bra idé...
Haha, ska bli kul att följa vad som blev av det.
Fick du mail idag?
Du kommer att avsky den Åsa! Japp, mejlet kom och gjorde mig glad. :)
Det låter grymt spännande!
Att improvisera är faktiskt väldigt kul och användbart. Jag vann en novelltävling för ett tag sedan och den novellen hade jag startat utifrån en betraktelse av ett hus. Då, i starten, hade jag verkligen ingen aning om hur den skulle sluta.
Skicka en kommentar