En skrivarkompis frågade om min berättelse skulle redigeras om av tidningen. En bra fråga som jag själv borde ha ställt. Jag kommer nämligen fortfarande ihåg när jag, 17 år gammal, skickade in en berättelse till Mitt Livs Novell, fick den antagen och knappt kände igen texten när den väl kom i tryck.
Året Runt svarade så här:
"Jag tror inte att dina manus behöver redigeras något vidare. De var ovanligt snygga och proffsiga! Ibland måste vi stryka något i texten för att få plats på sidan, men det redigeras inte om bara för att redigeras om. Det hinner vi inte."
Nu blev jag glad - igen!
Fast nu räcker det med egotrippar. Tillbaka till verkligheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar