3.323 ord och de är inte dumma alls, inte efter att jag ägnat dagen åt att redigera dem hårt.
T är nöjd, det är mycket draaama i berättelsen. Fast nu har han hittat någonting annat att anmärka på - finurliga formuleringar.
Eller så här.
Jag tycker att formuleringarna är finurliga och underfundiga och mycket begåvade. T tycker att de är obegripliga och stoppar flödet i berättelsen. Jag blir sur förstås och undrar tyst varför jag gift mig med en så ointelligent man. Jag raderar alla mina finurliga formuleringar och ersätter dem med helt vanliga.
Gud så tråkigt.
Men så läser jag igenom texten och erkänner, mycket motvilligt, att T har rätt. Igen.
Den mannen är bara för jobbig.
5 kommentarer:
Aha - du kanske blivit smittad av mig :)
Han har heelt rätt om du frågar mig.
Hatar när män har rätt. :))
ps. Kan du inte ge ett exempel på en sådan finurlig formulering du raderade så vi förstår vad det rör sig om? Kanske har vi också med några sådana och skulle behöva rensa bort dem. .)
Här bjuds inte på några pinsamheter. Jag har redan förträngt dem förresten!
Och visst är det mycket lättare att klanka ner på andras formuleringar än sina egna ...
Så kan det också gå :)
Skicka en kommentar