onsdag 20 februari 2013

Dissad 2

Dessa redaktörer alltså ... Här levererar jag en färdig följetong och som vanligt förväntar jag mig pukor och trumpeter på direkten. Men att skriva handlar om att ständigt bli nedtagen på jorden, i varje fall om man vill bli publicerad av någon annan än sig själv. Kalla det en lektion i ödmjukhet.
Nej, jag blev inte refuserad, jag blev på ett mycket vänligt och uppmuntrande sätt uppmanad att skriva om.
Missförstå mig rätt - jag älskar att ha någon på andra sidan som engagerar sig och ger mig feedback. Är oerhört tacksam över det. Och "min" redaktör är toppen på alla sätt och vis och oerhört stödjande.
Men ändå ... orka skriva om liksom.
Argh!

6 kommentarer:

vitaminkusin sa...

Är det sant? JAg är asdålig på att växla om och tänka om. Jag beundrar dig för att du idds. Lycka till och spotta i nävarna nu. Den där tangobruden måste ju komma ut i veckotidningarna.

Annika Estassy Lovén sa...

Jag spottar och jag spottar!

Åsa Hellberg sa...

Jag säger heja igen, för jag förstår precis ...

Annika Estassy Lovén sa...

Skönt Åsa, ett tag trodde jag att det bara var jag.

Kati sa...

Aj aj, tur att det inte var en hel roman! :) heja heja! Det kommer säkert något gott ur det här med ska du se! :))

Annika Estassy Lovén sa...

Japp, det kommer att bli lysande! :)