lördag 16 mars 2013

Korrar

Jag skriver på ett annat språk än mitt modersmål. Inte trodde jag att det skulle märkas men det gör det. Jag kan till exempel skriva att "Hon fyller lungorna med en luft ..." och inte reflektera över att jag stoppat in ett en, precis som jag skulle gjort om jag skrivit på franska: "Elle remplit les poumons d'un air ...".
För mig är det även naturligt med "ljudet av naglar (sur) en griffeltavla" istället för mot (contre).
Stavar fel däremot, det gör jag inte ...

I grunden är jag språkfascist. Jag kan reta mig enormt på illa skrivna böcker.
Ett av mina mål med Solviken var därför att inte tumma på kvalitén bara för att jag skrev inom feelgood-genren och på ett språk som jag lärde mig som trettonåring först. Språket ÄR viktigt i Solviken. Ambitionen har varit att låta det berika berättelsen, låta det bli en del av den.

Ett annat mål var att skriva en bok som jag själv skulle tycka om att läsa, vilket jag gör. Men härligast ändå är att höra T fnissa när han korrläser Solviken, lyssna på honom när han analyserar mina karaktärer och upptäcker undertexten i berättelsen. Åh vad jag hoppas att även andra ska göra det! För till syvende och sist är det inte malla mig jag vill, utan att bjuda läsarna på välskriven och underhållande läsning som även manar till eftertanke.

2 kommentarer:

Anneli Stålberg sa...

Det låter perfekt! Jag önskar att jag var en lika bra korrläsare : )

Anonym sa...

Det är kanske det där andra språket i huvudet som spökar. I mitt fall är det ju danskan men jag skulle definitivt säga ”ljudet av naglarna på griffeltavlan”. Definitivt.
Ska vi inte bara komma överens om att svenskan behöver uppdateras? Allt ska vara på istället för i, mot och under. Typ.