Jag öppnade det tryckfärdiga originalet av Solviken igår kväll och kollade runt lite. Dumt gjort. Otroligt genomkorkat. Givetvis upptäckte jag en upprepning. Direkt. Och två ord som borde bytt plats med varandra för att göra meningen optimal. Sedan slutade jag läsa men kunde ändå inte somna förrän långt, mycket långt efter midnatt.
Hatar, hatar, HATAR när inte mina texter är perfekta.
Inte en chans att jag kommer att klara av att läsa Solviken som bok. Möjligen till pocketreleasen - för att tvätta bort de korrfelen som ingen - efter 67 genomläsningar - upptäckt.
Jag kanske ska utlysa en tävling? Den som finner flest fel bjuder jag på finmiddag, hemma eller ute, med vin/bubbel/läsk och efterrätt och intelligenta samtal.
Vad tror ni om det?
10 kommentarer:
Smart att sluta läsa. Jag undrar om det finns en bok utan korrfel?
Men bra att uppmana dina läsare att kolla!
Så typiskt! Men man är otroligt självkritisk.
Oh nej vad jobbigt!
Gjorde samma iakttagelse, med min bok. La bort boken. Beslöt mig för att högläsning kommer att styras av att det inte finns såna fel som gör mig galen...
Men är det inte lite skrämmande att utlysa en sån tävling? Att söka efter felen? Jag menar, hellre söker jag efter sånt som är fint.
Jag är en suverän korrekturläsare - många års träning. Men den som tror att man kan njuta av en bok när man läser korrektur, den har fel. Korrektur är att se ord, bokstäver, inte sammanhang och innebörd. Jag är väldigt duktig, tycker jag själv, dvs upptäcker ofta korrfel, innan jag ser vad som står i texten. Om du behöver hjälp på riktigt, dvs där den kan göra nytta - ställer jag upp.
Förhoppningsvis är det bara jag som ser dem. Och är det inte fler än två ...
Jag tror att duktiga korrekturläsare är ett uppskattat släkte! :)
Det där är något jag bävar för ... jag blir både förbannad (på mig själv) och förvånad att det smyger sig in små (i bästa fall små) korrfel - trots noggranna och många genomläsningar.
Om det dyker upp korrfel i andras texter än mina egna så ser jag dem - ofta. Återstår att se om jag upptäcker några i Solviken.
Den här "anonyme korrläsaren" - vem kan det vara ... den borde kanske jag ha kontakt med innan min bok går till tryck?
Jag VET Ebba, man kan bli galen för mindre! Kära/käre anonym - hör av dig till Ebba! :)
Bjud den som hittar minst antal fel istället - så kan ni prata om något annat. Efter boken är tryckt är det väl bara att "äta". :)
Kul idé. Men samtidigt jobbig att få alla små fel svart på vitt. Jag är i redigeringsfasen och har galet svårt att läsa andra böcker utan att tänka "det där ordet skulle jag stryka, flytta, byta ut"
Det är lite synd att man blir arbetsskadad. :/
Skicka en kommentar