Jag har ett arbete som kräver mycket. Både tid, hjärna och hjärta. Ibland är jag så trött och less att jag bokstavligen kräks, ibland är jag så glad och upprymd att jag studsar.
I tisdags firade vi av en duktig medarbetare som efter fyrtio (40!) år på Vuxenskolan går i pension. Av honom har jag lärt mig massor om såväl organisationen som folkbildning. Som tack skrev och framförde jag en sång istället för tal. Jag vet inte hur det lät men ingen dog i varje fall.
Senare samma dag fick jag besked att någon visst dött, en annan av mina duktiga, ambitiösa medarbetare. Hen blev bara 25 år gammal, var född samma år som min dotter. Hen var en fin person men med en mörk hemlighet.
Två avsked på en och samma dag. Två mycket olika sorters avsked.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar